Skrittur på ängarna

Idag var jag o Ebba ute och skrittade lite. Den häst ebba red hade jag som hand häst. Hästarna skötte sig jätte bra, inte en reaktion när rådjuren skuttade på ängarna, inte heller när isen brast under dem. Vi hade varit ute i 40-45 min, då hehe lilla tjocka Amira (hästen jag red) fick lite spel. Hon tyckte det var dags att ta sig en galopp tur. Men det ville ju inte jag, stackars Ebba (5år) har ju precis börjat att rida, och sitter på en stor häst. Amira blidde lite sur, kikade mot Marozia, som i sin tur tog ett skutt eller om det var galoppsteg, jag vet inte satt med ryggen åt. Jag hör ett litet pip bakomryggen... Ser Ebba glida av, och hon försöker med all sin kraft sitta kvar i sadeln, Marozia hade stannat upp och försökte hjälpa Ebba att sitta kvar. I vilket fall såg de så ut, och Ebba tyckte det kändes som det med. Men stackars min lilla prinsessa har flugit av för första gången. Hon var rädd, och det är ju inte så konstigt men ett par minuter senare så satt hon på hästen igen. Dock lät jag bli att hoppa upp på Amira som fortfarande ansåg att man ska galoppera på åkrar och inte skritta. Sen att hon inte tänker på Ebba eller på att hon själv inte har blivit riden på ett tag tycks inte bekomma henne.

Jag hoppas verkligen att Amira kan hålla sig i skinnet nästa gång vi ska ut å skritta lite. Önskar att jag hade haft råd att skaffa en bra ponny till Ebba, en i lite mer rätt storlek till henne, samt en som kanske hon kan styra själv =P
Fast att skaffa häst just nu är helt ute ur bilden. Haha kan ju hoppas att man vinner på lotteri =P

jul

Jaha nu har typ äntligen denna dag gått, jag har överlevt en till jul. En jul i ensamhet, med vanliga vardagspyssel att sysselsätta mig med. Tackat nej till att gå över till en ny vän som bor här i tybble, av rädsla att bli lessen i ögat. Tackade även nej till att träffa en annan ny bekant, av rädsla att jag trampar in på en enligt mig väns terretorium. Vill inte såra denna person, vilket jag tydligen redan har gjort. Jag är rätt bra på att göra just det. Tydligen är jag specialist på att misstolka folk, eller att folk misstolkar mig. Därför gott folk blir min julklapp till er alla, att jag delvis att försvinna från era terretorium. För er som tänkt på det så har jag delvis redan gjort det, jag är inte längre engagerad i något på oru, grymt skönt. Fast tror att andra tycker det är ännu skönare, slippa mig. Det är så jag har kännt i vilket fall genom alla dessa år. Att jag inte är önskvärd, men jag har velat vara kvar för jag har trivts med att hålla på med studentpoltik, pr, kläder, med så mycket mera. Hur jag än har gjort och gör tycks folk fly mig, jag har aldrig riktigt hört hemma, varken sektions-, kår-, spexsmässigt eller ngt annat jag har pysslat med. Tack för den tid jag ändå fick vara delaktig på olika sätt, jag kommer förhoppningsvis att någon gång i framtiden se tillbax och enbart komma ihåg de bra studer. Jag hoppas att jag har lärt mig något av allt detta

- att hålla mig ur vägen
- att inte många gillar personer med stark framtoning
- att man inte ska vara sig själv
- att man måste passa in i det samhälliga mönstret
- att lära sig att stänga in sig själv/lägga band på sig
- att helt enkelt inte vara den man är utan att spela någon annan enbart för att passa in. Jag gillar inte att låssas vara någon jag inte är. Därför är det bättre att jag koncentrera mig på plugg, min prinsessa, mitt jobb och kanske en och annan ridtur på busiga Amira.

Jag hoppas verkligen att andra klarar av denna sociala falska dans som vi vuxna håller på med, jag gör det uppenbarligen inte. Beklagar allt jag ställt till med genom åren, alla jag sårat omedvetet (sårar ingen medvetet). Jag är hemskt lessen över om jag gjort någon illa genom att enbart vara mig själv utan att spela någon annan.

Haha fast det är väl inte någon som berörs av detta som läser det ändå men men.

Jag önskar er alla en riktig fortsatt skön helg.

Kram på eder alla.