skratta eller gråta

Vet ej om jag ska skratta eller gråta. Fick bihållsinflammation nu också, tänk att det tydligen ska vara alla jäkla inflammationer som man kan få på en och samma gång. Men förhoppningsvis så håller jag mig väl frisk efter denna pers.

FIck erbjudande att köpa en bil billigt idag.. men fega jag backade ut, var en del och fixa med bilen men man kan i och för sig inte kräva mer av en bil som har 20 år på nacken, men det känns lite tufft att köpa bil om man inte är helt undra på sin ekonomi. Samt så är jag nog rädd att köpa bil, av ngn anledning. Men det har väl mest med ekonomin att göra.. det blir alltid extra utgifter med en bil. Lär spara mina små slantar till räkningar och sådant.

Suck sen är det ju det här med de sk vänner man har, varför är de inte intresserade av och höra hur man mår, hör inte det till att man ringer och kollar hur sin vän mår när man vet om att denne ligger hemma sen en vecka tillbax?
Mh jag kanske har en annan uppfostran, andra krav, andra förväntningar.. ja jag vet inte.. vet bara att livet är bra tomt utan grabbarnagrus. Men misstänker att de själva tycker att livet blir bra mycket enklare utan tjejen som alltid säger vad hon tycker. Sen att dehar helt missförstått en viss situation det spelar nog inte så stor roll.. för av någon konstig anledning känns det inte som om de tror mig utan tror på den andra personen.. humf.. grabbarnagrus kanske aldrig igentligen var mina vänner.. det är så det känns idag.. och ett stor tomrum finns i hjärtat mitt.

sjuk fortfarande

Suck nu är jag mega trött på att inte vara frisk. Börjar o känna mig som en erimit, fast det kansek är bra iof. Synd bara jag inte orkar lägga ner energi på att få något gjort här hemma varken plugg eller ngt annat som borde göras. Men iof har man lungsäcksinflammation så kanske det är berättigat att ta det lungt?!

Jag har precis i dagarna upptäckt att de vänner jag har är endast par, alla har någon jag har ingen eller har ju ebba, fast det är ju inte samma sak. Suck undrar om jag verkligen kommer och hitta någon som tycker om mig för den jag är?! Jag tvivlar starkt, inte ens mina sk vänner verkar tåla mig längre, ännu mindre jag själv men men... finns inget annat här i livet än att gilla läget och göra det bästa av situationen. Suck men tungt att vara ensam.

Idag förlorade ebba en blivande kusin, min syster fick missfall, jag undrar hur hon tar det, hon svarar inte när jag ringer. Orkar väl helt enkelt inte, jag förstår henne. Men jag hoppas att hon att hon finns i mina tankar.

sjuk

jaha då har man som vanligt bäddat sin säng jäkligt obekvämt.. suck blir så enormt trött på mig själv ibland så jag önskar att jag kunde slippa vakna upp o möta mig själv dagen efter.

Först ringde barnmorskan mig tisdags förra veckan för och tala om att jag kanske kunde ha något alvarligt fel på bröstet, men hon visste inte hur man skulle kolla upp det så hon skulle återkomma. Gjorde det så i torsdags, två dagar med tron om att jag troligen hade canser.. men sen sa hon att hon tyckte det var onödigt och göra en mammografi och att det trolgien endast var frågan om hormonrubbningar. Suck jag blir tokig på folk som skrämmer upp en på detta sätt.

Sen blir jag väl dunder förkyld, bråkar men en kompis så inåthelvete på torsdagen slutar med att jag lägger på luren.. saknar polaren redan. men inte kan jag sluta göra dumma saker då inte.. o nej.. utan jag skickar ett sms till en annan polare å säger att vi inte längre kan vara kompiasr.. utan att förklar mig närmare. Gör lessen, en kompis från en annan stad ställde upp och pratade lite på fredagen tror jag det var.. är lite dagvil, då jag fick feberfrossa natten till fredagen, genom förkyld o på lördagen visade det sig att jag har fått lungsäcksinflammation. Genom sjuk hela helgen, och som vanligt i stort sett helt själv.. tack underbara sara som kom förbi med nässprey.. vad skulle jag göra utan dig? :-P

Börjar väl idag att må lite bättre. dock saknar jag mina vänner enormt mycket.. men förstår samtidigt att de inte är mina väner längre.. inte alla klarar av en person med ADD.. suck jag gör ju inte ens det.. så hur tusan ska jag kräva av andra att de ska göra det. Jag bara undrar om mina resterande typ 40 år kommer vara lika kaotiska som mina tidigare 31 åren har varit.. hur tusan ska jag överleva.. o nu slog det mig att jag typ har levt hälften av den tid jag kommer att leva. och jag har inte åstakommit något mer än blivit osams med folk. Iom har jag världens underbaraste dotter, hon är nog det enda här i livet som jag verkligen älskar och nog en av få människor som tycker om mig som jag är, accepterar mig som jag är.. men det är iof inte så konstigt är ju hennes knasiga mamma :-P

Tack Nicko för att du har ett stort hjärta och kom hem till mig idag.. du ska veta att det betyder mkt för mig att ha en vän som du. KRAM