måndag, september 18, 2006

sjuk

jaha då har man som vanligt bäddat sin säng jäkligt obekvämt.. suck blir så enormt trött på mig själv ibland så jag önskar att jag kunde slippa vakna upp o möta mig själv dagen efter.

Först ringde barnmorskan mig tisdags förra veckan för och tala om att jag kanske kunde ha något alvarligt fel på bröstet, men hon visste inte hur man skulle kolla upp det så hon skulle återkomma. Gjorde det så i torsdags, två dagar med tron om att jag troligen hade canser.. men sen sa hon att hon tyckte det var onödigt och göra en mammografi och att det trolgien endast var frågan om hormonrubbningar. Suck jag blir tokig på folk som skrämmer upp en på detta sätt.

Sen blir jag väl dunder förkyld, bråkar men en kompis så inåthelvete på torsdagen slutar med att jag lägger på luren.. saknar polaren redan. men inte kan jag sluta göra dumma saker då inte.. o nej.. utan jag skickar ett sms till en annan polare å säger att vi inte längre kan vara kompiasr.. utan att förklar mig närmare. Gör lessen, en kompis från en annan stad ställde upp och pratade lite på fredagen tror jag det var.. är lite dagvil, då jag fick feberfrossa natten till fredagen, genom förkyld o på lördagen visade det sig att jag har fått lungsäcksinflammation. Genom sjuk hela helgen, och som vanligt i stort sett helt själv.. tack underbara sara som kom förbi med nässprey.. vad skulle jag göra utan dig? :-P

Börjar väl idag att må lite bättre. dock saknar jag mina vänner enormt mycket.. men förstår samtidigt att de inte är mina väner längre.. inte alla klarar av en person med ADD.. suck jag gör ju inte ens det.. så hur tusan ska jag kräva av andra att de ska göra det. Jag bara undrar om mina resterande typ 40 år kommer vara lika kaotiska som mina tidigare 31 åren har varit.. hur tusan ska jag överleva.. o nu slog det mig att jag typ har levt hälften av den tid jag kommer att leva. och jag har inte åstakommit något mer än blivit osams med folk. Iom har jag världens underbaraste dotter, hon är nog det enda här i livet som jag verkligen älskar och nog en av få människor som tycker om mig som jag är, accepterar mig som jag är.. men det är iof inte så konstigt är ju hennes knasiga mamma :-P

Tack Nicko för att du har ett stort hjärta och kom hem till mig idag.. du ska veta att det betyder mkt för mig att ha en vän som du. KRAM

Inga kommentarer: