lördag, januari 21, 2006

Trööttt

Vilka två dagar detta har varit. Var glad och förväntans full på torsdag kväll när jag gick o lade mig. Jag skulle få iväg och jobba igen, i en etta med 27 små yrväder. Men ödet ville annorlunda. Magen krånglade som tusan igen natten till fredagen så inte orkade jag iväg och jobba. Så hemma blev både jag och Ebba på fredagen. Fast det var rätt skönt och soft, gå å softa bland spexets kostymförråd, och det bästa med dagen var nog att jag äntligen fick arschlet ur vagen å städa min fruktansvärda grisiga lägenhet. Så nu skäms jag inte längre :-D
Skönt när några kompisar kom över för soft och film, Inside i´m dancing, en annorlunda film om två handikappade killar, helt okej var den.

Idag har varit en fullspäckad dag i spexlokalen, så jag kan ärligt säga att jag är helt slut. Så här mycket folk som det var idag har det nog inte varit under min tid (korta tid)i spexet. Framför allt i kostymrummet. Var nästa så mycket folk så jag inte fick något gjort. Är alltid svårt och jobba om det blir för rörigt och stökigt runt om kring mig. Men jag hoppas i vilket fall att jag fick mer gjort än vad jag tror själv. Dock är det ju skoj med mycket folk som man kan socialisera sig med :-P

Men nu är jag mega tröttisch så pizzan e beställd. Ebba fått maten hon tycker om, pasta och korv och ska väl strax sova efter bolibompa. Sen mega soft och en tidig tidig kväller. För att var pigg o glader för ytterligare en dag i spexlokalen :-D

torsdag, januari 19, 2006

lite av varje


Idag har varit en soft skolk dag. Min frissa ringde mig i morse o undrade om jag kunde klippa mig idag istället för om en vecka. Självklart ville jag det. Skulle ju annars ha skolkat nästa torsdag, så nu är jag klippt, så tjusigt så. :-D

Gick upp och hälsade på mina kompisar som precis skaffat kontor på stan, skoj att träffa de igen. Fick mig på bättre humör trots vi inte har gjort något, humöret mitt är konstigt på det sättet. Fast jag må ju säga att trippen ner på stan gjorde mig uttröttad så när jag kom hem så inte gjorde jag det jag borde utan öh slocknade i soffan. Grymt skönt, vaknade dock med dåligt samvete att jag inte städat som jag borde. Men hehe det finns ju kvar när man vaknar ändå :-P

En annan positiv grej som hänt idag är att jobbet har börjat och ringa igen. Så i morgon bär det av ända bort till andra sidan stan, Lillån och en skola som finns där. Ska vara i en klass med 27 stycken små vilda 7 åringar.. oj oj.. Mycket barn på ett ställe, blir ehe lite nervös men det ska väl fixa sig. Skoj att komma bort från plugget lite. Idag har jag ju fått höra att jag har fullgod hörsel så jag ska nog höra deras små tissel och tasslade som barn kan göra :-P

Något konstigt som har hänt denna vecka är att min exman har varit helt super just, vilket inte hör till vanligheterna, men det är skönt att veta att även han har sina ljusa sidor framför allt om man själv genomgår en jobbig period av osäkerhet.

Denna dag har varit bra tycker jag, min bror fyller hela 25 år idag så jag passar på att önska honom en super greajt dag och hoppas att presenten som kommer på posten faller honom i smaken. Dock har brevet legat i väskan min sen i tisdags och blev postad idag.. konstigt sådant där.

Sist men inte minst så har jag fått min goa söta vän Sara att skaffa en sådan här skojig blogg sida, ska bli skojsigt och läsa hennes sen :-P

onsdag, januari 18, 2006

Bråk

Just nu är jag nere fruktansvärt nere. Världen känns så stor och otäck. Alla i min ogivning har någon som de kan snacka med, sådana dära vardagliga saker som.. Oj vad menade igentigen han/hon med det som sades tidigare under dagen? Vad ska vi äta för mat? Ring ring.. ska vi hitta på något?
Jag saknar det, jag har ingen i stort sett som jag kan göra sådant med naturligt, vilket leder till att jag ringer till mina kompisar när jag har funderat tillräckligt länge utan att förstå saker och ting själv. De kompisar som jag ringt till vill idag inte veta av mig, mest för missförstånd tror jag. Missförstånd för att vi inte förstår varandra. Jag kommer att sakna mina vänner det gör jag redan, jag orkar inte längre de orkar inte längre. Vi ger upp. Kastar bort ett par års vänskap och i vissa fall inte fullt så länge. Vi bara ger upp helt enkelt vi orkar inte längre. De förstår inte mig jag förstår inte dem. Vi alla mår dåligt över vad som hänt.
Men jag tror att det är bäst för dem att inte jag finns längre kvar i deras liv. Tror att det är bäst för alla. Jag är självdestruktiv, tror inte ett dugg på mig själv och min egen kapacitet. Någon stans på denna sida står det att jag inte kan hata, det är nog inte helt korrekt.. Hatar nämligen en person så jätte mycket.. och det är mig själv. Problemmet är att trots proffisonell hjälp så blir det inte bättre. Osäkerheten finns där, kommer krypande och när den väl har fått fotfäste så hur jag än försöker så händer det alltid något som drar mig tillbaks. Jag orkar inte längre. Mina vänner orkar inte längre. Önskar sååå att jag kunde flytta så alla här slapp mig, för jag sårar folk mer än vad jag ger och det är det sista jag vill.

Jag kommer att sakna de vänner som har funnits där för mig.. innerst inne kommer jag väl alltid att typ älska dem på mitt sätt. Men jag är inte som andra och andra förstår sig helt enkelt inte på mig.Jag är lessen för allt jag gjort för mina vänner som har sårat dem så.. Förlåt! jag kommer att säga förlåt resten av mitt liv, det kommer inte att bli bättre. Mina vänner är och förblir borta. Förlåt mina kära vänner.

tisdag, januari 17, 2006

Ny termin

Idag var det återigen dax för en ny termin, med nya möjligheter och nya utmaningar. Tyvärr tycker jag väl att dagens föreläsning var seg, för mycket kemi för min del, det ska vara en kurs i ekologisk hållbarframtid. Något som vår kära stat har kommit fram till att alla som ska bli lärare måste ha, så det är väl bara å bita i det sura äpplet och gå på föreläsningarna och hoppas att det blir mindre kemi och mer sådant som miljöaspekter som en annan tycker är intressant.

Förutom pedagogik med didaktisk inriktning B, 15p ska jag gå klart specialpedagogik A på 15p. Men lilla jag får väl inte nog här utan ska ju även jobba som lärarvikarie några timmar varje vecka. Fattar inte hur jag tänker.. tar åt mig så enormt mycket hela tiden. Har ju mina studiepolitiska åtagande och spexet också, sen har jag ju min underbara dotter.

Ebba är nog en av de mest underbara 4 åringar som vandrar på denna jord, enormt stor empati för andra människor har hon. Hon frågar fortfarande 1 år efter Tsunami var hennes 2 år äldre dagiskompis har det i himlen. Om hon inte frågar om det så konstaterar hon helt enkelt att Matilda är död och frågesätter varför ingen av hennes (ebbas) dagiskompisar kommer ihåg Stora Matilda. Jag kan inte låta bli att undra vad denna brådmogna 4 åring ska ta vägen som vuxen. Hon har ju redan framtidsplaner som är samma som för 2 år sedan. Då skulle hon lära sig läsa och skriva så hon kunde börja på mammas skola och lära sig operera tigrar, men jag skulle få ta hand om ekorrarna då hon ansåg de vara farliga. HEhe
Idag säger hon att hon vill hålla på med alla djur, tigrarna skulle hon lära upp så de skulle jaga bovar. Sen har hon sagt att hon ska gå med i spexet när hon börjar på mammas skola. Hon är så rar i sina naiva 4 årings tankar. Men hon över på sitt skrivande så kanske en dag även hon får börja på en ny termin på ett lärosäte någon stans i världen.

måndag, januari 16, 2006

Film/barndomsminnen

Var och såg Narnia i lördags med en god vän. Filmen var inte dålig inte alls.. men det kändes ändå som om ens barndomsminnen föll platt till marken. Var verkligen böckerna o tvserien om Narnia så karaktärslösa? Jag har minne av att det var mer "personliga känslor", eller hur man nu säger. Nu kändes filmen mer "platt", visst det är en saga för barn, men snälla man måste ju kunna ge karaktärerna i filmen känslor. Fast det är ju faktisk så att jag inte läser till filmfantast utan till lärare, så jag har troligen ingen anning om vad jag snackar om :-P Fast det är ju min personlig åsikt som räknas i denna blogg.. HEHE
De böcker/filmer man tyckte om som barn och som görs i nytappning kanske inte är meningen att man ska se. Man kanske ska behålla de minnen från barndommen längst bak i huvudet.. eller i vilket fall som helst inte bygga upp förväntningar. Fast utan förväntningar så blir nog livet rätt trist. :-P

För att slå på stort i helgen så gick jag även på söndagen på bio med en annan vän, denna gång såg jag En geishas memoarer. Jag gick mest dit för att jag hade fått presentkort på Roxy. Dock är den filmen nog en av de bättre filmerna jag har sett på länge. De var inte alls som många andra hollywoodfilmer, troligen en kommande undervisningsfilm för min del.

söndag, januari 15, 2006

Kroppsspråk

Hundägaren är ute och rastar sin hund, känner att tiden har sprungit iväg lite... Stressen smyger sig på hundägaren, han/hon kallar på sin hund med en uns av stress i rösten. Hunden kollar förvånat upp från sina strövtåg, vad hade hänt med husse/matte, varför denna stress i rösten? Hunden väljer att avvakta för att matte/husse ska ta och stressa ner sig. Hundägaren blir mer stressad över att dennes hund inte kommer vid inkallning vilket gör att stressen ökar till irretation över att tiden springer iväg. Kallar på hunden igen. Hunden känner ännu mer att något har hänt. Husse/matte har höjt rösten, hunden tänker att inte vill jag springa dit när han/hon låter så. Det är bäst att jag tar en cirkel runt först så att husse/matte får tid på sig att lunga ner sig. Väl framme så får hunden en utskällning för att den inte kom på en gång. Hunden lyfter upp huvudet på ägaren och tittar på denne samtidigt som hunden säger "hej du.. jag tycker om dig, trivs med dig.. men ta och lugna ner dig ett par hekto nu va" allt detta säger hunden genom att slicka sig runt munnen.

Nu undrar ni kanske varför jag skriver om vad som kan hända när man rastar en hund. Det är helt enkelt vanlig psykologi, djur lyssnar väldigt mycket på hur man säger saker. Du kan exempelvis säga vad duktig du är, och personen som du säger det till kan uppfatta det som sarkast eller helt enkelt beröm, helt beroende på hur du säger det, med vilket tonfall, hur du hanterar din kropp. Dock är det många människor som inte tänker på sådant här, och är man då som jag så blir det problem. Problemmet är att jag lyssnar väldigt mycket på tonfall, läser av kroppsspråket, kanske jag lyssnar mindre till orden än vad andra gör. Jag försöker att inte döma folk vad de säger utan genom vad de gör. Jag har kommit på att folk säger väldigt mycket saker men hela kroppen och framför allt handlingarna som människor utför påvisar en helt annan sak än vad som är sagt.

Jag tror att jag passar bäst bland djur, där kroppsspråket är en viktig del i en kommunikation. Informationssamhället försvårar detta enormt mycket, nästan all kommunikation idag förs över internet, saker blir missuppfattade för man träffas inte i verkligheten utan man tar allt över dessa ny modigheter. Jag är nog född in i fel århundrade,dock får man försöka anpassa sig, kuva sig inför folkmassornas påtryckningar att det gamla hedliga språket, kroppsspråket är en utdöede konst som inte längre är nödvändigt i detta samhälle.

En god vän till mig poängterade att man bör ha balans mellan alla de olika sätt vi människor har att komunicera annars så kan man ändå tolka saker fel. Jag tror som han, dock tror jag att idag tänker inte människor på hur de för sin kropp alla gånger eller vilket tonlägge de har och därför blir det missuppfattningar, som kanske igentligen är onödiga om rätt kommunikation fanns.

2005lista

Gör som många andra, grejar med en sådan där lista (min har jag snott från Maja en go tjejpolare)

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Gick med i ett spex
2. Höll du några av dina nyårslöften? Kommer du ha några nya för nästa år? Jag höll mitt enda nyårslöfte för 2005. 2006 har jag nya löften, hur jag kommer hålla de får tiden visa.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej
4. Dog någon som stod dig nära? Nej
5. Vilka länder besökte du? USA
6. Är det något du saknade år 2005 som du vill ha år 2006? Harmoni
7. Vilket datum från år 2005 kommer du alltid minnas, och varför? 20-25 april typ, SFS FUM
8. Vad var din största framgång 2005? Varit mer balanserad än tidigare
9. Största misstaget? Be folk dra när jag mår dåligt.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Både sjuk och skadad
11. Bästa köpet? BH från Victoria secret
12. Vad spenderade du mest pengar på? Hyra
15. Gjorde någonting dig riktigt glad? Livets mysterium
16. Vilka sånger/artister kommer alltid att påminna dig om år 2005? Öh namn är inte min starka sida. Nanne Grönvall isf…Ebba älskar henne.
17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med andra år? Gladare än på länge
18. Vad önskar du att du gjort mer? Tränat
19. Vad önskar du att du gjort mindre? Stressat mindre
20. Hur tillbringade du julen? Med min bonus bror o dennes familj
22. Blev du kär i år? Kär vad är det?!
24. Favoritprogram på TV? CSI kanske
25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? Är oförmögen att hata.. ogilla.. ja kanske några, vilka det är min hemlis
26. Bästa boken du läste i år? Kirre
27. Största musikaliska upptäckten? Tyvärr inte jag o min gitarr
28. Något du önskade dig och fick? Studiepoäng
29. Något du önskade dig men inte fick? Trygghet
30. Årets bästa film? ”Man on fire” är nog en av många filmer under 2005 som va bra.
31. Vad gjorde du på din födelsedag? Talade till 300-500 personer på SFS FUM
32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Harmoni
33. Hur skulle du beskriva din stil år 2005? En skön blandning av det mesta.. Mig själv :-P
34. Vad fick dig att må bra? Vänner, Ebba, Solen
35. Vilken kändis var du mest sugen på? Eric Bana
36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest? Studiepolitiska frågor på agendan på SFS
37. Vem saknade du? Alltid Morfar
38. De bästa nya människorna du träffade? Maria, Niklas H, Micke, Maja med flera
39. En värdefull läxa du lärt dig i år? Be inte folk å dra bara för att man mår dåligt, helst när man inte vill det.

Noll koll

Jaha då har jag börjat med detta då, kan ju undra varför igentligen. Vilka kommer å vilja läsa mina rader som kommer troligen att vara lika röriga som mitt sinne.. Men tänkte för en stund så här på lördagskvällen/natten att det skulle vara skoj o prova. Finner jag det inte tilltalade är det ju bara att sluta, hur lätt som helst o göra som man själv vill här. De som inte finner denna sida tilltalade, får helt enkelt surfa vidare.

För bara några dagar sen visste jag inte ens vad en blogg var, men har fattat det som att det är en dagbok som är till för alla å läsa. Med andra ord är tiden förbi när man sitter på sin kammare och skriver privata saker, här ska vara öppet för alla och ta del av. Men hur kommer det sig då att jag som är en mycket öppen person ändå sällan blir inbjuden till aktiviter av olika slag. Enskilda aktiviteter som man inte blir bjuden på är inte så mycket att hänga läpp för. Dock när fenomenet uppstår år ut och år in, och man rådfrågar med sina vänner och deras svar.. ja, jag vet inte.. men ta det inte personligt. Öh om man inte ska ta sådana saker personlig.. vad tusan är det som är personligt då kan man undra?
Helt enkelt det är personligt och frågan som följer vad tusan gör jag för fel? Fick höra idag på en öh "pub" att jag tydligen far med skitsnack och osanningar, vilket inte stämmer.. visst kanske man snackar ibland.. men inte mer än vad folk i allmänhet gör och förhoppningsviss mindre än det också.
Den andra förklaringen var att ja du kanske är för personlig, för rätt fram, folk kan inte ta det. Men är det då inte falsk utav de personer och låtsas trivas med mig och vara vänliga men samtidigt ja typ frysa ut en? Man kanske i slutändan har det bättre helt själv. Dock är jag en mycket socialperson, och som alla andra människor har jag mina sidor Det är inte lätt att vara ensam - men det kan vara dubbelt så svårt att vara två.