Film/barndomsminnen

Var och såg Narnia i lördags med en god vän. Filmen var inte dålig inte alls.. men det kändes ändå som om ens barndomsminnen föll platt till marken. Var verkligen böckerna o tvserien om Narnia så karaktärslösa? Jag har minne av att det var mer "personliga känslor", eller hur man nu säger. Nu kändes filmen mer "platt", visst det är en saga för barn, men snälla man måste ju kunna ge karaktärerna i filmen känslor. Fast det är ju faktisk så att jag inte läser till filmfantast utan till lärare, så jag har troligen ingen anning om vad jag snackar om :-P Fast det är ju min personlig åsikt som räknas i denna blogg.. HEHE
De böcker/filmer man tyckte om som barn och som görs i nytappning kanske inte är meningen att man ska se. Man kanske ska behålla de minnen från barndommen längst bak i huvudet.. eller i vilket fall som helst inte bygga upp förväntningar. Fast utan förväntningar så blir nog livet rätt trist. :-P

För att slå på stort i helgen så gick jag även på söndagen på bio med en annan vän, denna gång såg jag En geishas memoarer. Jag gick mest dit för att jag hade fått presentkort på Roxy. Dock är den filmen nog en av de bättre filmerna jag har sett på länge. De var inte alls som många andra hollywoodfilmer, troligen en kommande undervisningsfilm för min del.