jaha öl igen

Då har man varit på Majas första inflyttningsfest. Trevligt som attans var det. och skojsigt på kåren var det. Träffade en hel del folk som jag känner sådant är alltid jätte skojigt :-D
Träffade en söt pojk också som var mycket trevlig, har verkar vara vettig tycka om amerikansk fotboll och så. Sådana människor är oftast trevliga.

Dock har jag nu ont i min hand så sängen väntar så dagens inlägg blidde rätt platt.. men man kan inte lyckas jämnt här i livet :-P

klantig

Vilken dag idag (som vanligt hehe). Först upp tidigt för att hinna kolla på en film till specialpedagogiken, stressa som tusan upp till plugget. Jo vad händer, en isfläck fick för sig att lägga sig mitt under mina fötter. Fy tusan vilket elak isfläck. JAg flög i luften och landade på rumpan med händerna i asfalten. Högra sidan blev värst. Har nu en stukad handled, fick t.o.m röntga den idag för vårdpersonal misstänkte en spricka, som tur var var det ju inte det. Sen drog jag tillsammans med Linda ner till lokalen, själv klart kan man sy med stukad hand.. man har väl en fungerande vänster hand :-P och en halv högerhand typ. Blev typ nästan helt klart med Yangs byxor idag.. känns mycket skönt. Lite PR-möte han jag med osså idag.. var så ambitiös (tusan vilket svårt ord)och städade lokalen idag. Hasselmössen anticimex är på språng :-D

Nu när jag kom hem upptäker jag att min bakdel gör grymt ont och känns rätt svullen kan mest sitta på vänster sida.. mh inte bra alls. Höger handen gör ont, och jag tycker fortfarande att jag är klantig, men olyckor händer är bara att inse. Lika bra att gå och lägga sig så jag blir utvilad tills i morgon. :-D

Känslan av att vara oönskad

Hur kan man sakna något man i stort sett aldrig haft. Hur vet jag vad jag saknar om jag aldrig haft det? Det jag tror jag saknar är något oidentferbart, det bara finns där. Gestaltar sig som säkerhet i vem, vad man är, och vad alla i sin omgivning är. Vad man känner och förstå vad omgivningen känner. Jag tror att jag saknar det, en god vän till mig idag sa att jag i stort sett hade ett självdestruktivt beteende. Troligen har jag det, men vet inte hur jag ska lösa det. Hur ska man ta bort osäkerheten kring sig när man inte känner sig omtyckt? Inte ens känner sig omtyckt av sin egen släkt, utan mer som något som katten släppat in. Något som man av någon konstig anledning måste stå ut med. Hur ska en sådan känsla som man fått inpräntat isig själv sen man var mycket lite, kunna försvinna bara för att man helt plötsligt i livet träffar snälla och justa människor. En känsla av att vara oönskad försvinner inte bara *poff* bara för att man träffar nya människor. Känner man sig det minsta lilla förvirrad, osäker så blir saker rätt jobbiga. Jag är en komplicerad person, en så pass komplicerad person att jag inte alltid förstår mig själv. Men jag skulle vilja att mina vänner.. de som vill vara mina vänner någon gång skickar ett hej! behövs inte mer än så. Men bara ett lite ynka hej så jag vet att någonstans i deras vardag så finns jag ändå med, även om man inte kan umgås. Ja jag vet att jag är komplicerad, ja jag vet att jag är osäker, ja jag vet att jag rätt ofta hör av mig till folk så inte personer hinner höra av sig. Jag vet allt det, men försöker verkligen göra något åt det. Men saker förändras inte *poff*.

Jag gör oftast slut med folk, slut med pojkvänner, slut med kompisar när jag blir osäker på mig själv och vad andra tycker om mig. För om jag gör slut på ett förhållande (avsett förhållande) så känns det ändå som om jag har någon kontroll, inners inne vill jag igentligen säga: Snälla kom och ge mig en kram, jag behöver känna närhet. Men istället säger jag tvärt om, hur ska folk veta igentligen. Ja jag vet att jag är speciell, jag känner att folk undviker mig, tror jag måste osa något, som gör att rätt många inte vill ha en närmare relation med mig.

Ett nyårslöfte som jag har innebär avhållsamhet under hela detta år, det gör jag inte för mig själv, utan för de jag skulle råka falla för. För jag är ingen person någon ska behöva bli involverad i mer än som kompis. Jag är allt för komplicerad, det är för invecklat mitt liv helt enkelt. Mina tankar snurrar jämnt.. fast jag inte vill.
De personer som vet om mitt nyårslöfte skrattar lite åt mig.. säger ja vi får väl se. Jag förstår inte vad folk har för uppfattning om mig, jag har inte alls haft speciellt många sexuella partners. Dock har det ökat markant sen jag började plugga, suck skäms lite över det, men men gjort är gjort.

Ibland önskar jag att jag bara kunde få försvinna, åka utomlands på semester. Känner jag skulle behöva det. Helt underbart att bara dra och vara borta 2 veckor helt själv i ett varm och skönt land. Utan att någon här vet om att man har stuckit.

Tyvärr finns känslan om att vara oönskad kvar när man väl kommer tillbaks. Att vara oönskad eller att känna sig oönskad är inte skoj. Jag tycker faktiskt synd om alla mina vänner som känner mig, för det kan inte vara lätt och vara vän med en sådan som jag. Visst jag är oftast glad, men jag snackar för mycket är för osäker helt enkelt. Rädd att vara oönskad. En tjejkompis och jag har kommit överens om att vi skulle gå på kåren i fredags.. hon drog dit frågade inte ens mig om jag ville hänga på. Hon frågar mig aldrig idag om jag vill hänga med henne. Tror hon tycker det är jobbigt att ha mig med när andra är med.

En annan tjejkompis hade fått sms från en gemensam killkompis i morse, och meddelande mig det över msn.. på en gång kände jag mig utanför. Kände mig inte oönskad med något ditåt. Hon menade inget med det, det vet jag, men ändå jag kände mig utanför. Det gör jag ofta, känner mig utanför. Jag kan sitta med nära vänner på ex ett fik, tittar på dem och ser att deras munnar rör sig, hör hur de pratar men själv känns det som om jag sitter med en glasvägg imellan dem och mig. Kanske är det för att jag är så van att känna mig oönskad att jag idag uppfyller den känslan själv omedvetet, ett destruktivt beteende. Annars är det så att min hjärna hela tiden går på högtryck och jag helt enkelt analyserar för mycket.

Vet bara att visa nya och även gamla vänner saknar jag enormt mycket sådana här dagar. I stället för att ringa och säga det så ringer jag och säger fel saker så allt blir galet. Jag är jag helt enkelt och det får jag leva med, och ta babysteg till en säker förändring.

aktivt liv

Hehe har jag ett aktivt liv? Jag skulle ljuga om jag sa nej här, och i och med att jag tidigare skrivit att jag inte tycker om lögner så måste jag nog säga att JA jag har ett aktivt liv. Troligen har jag ett för aktivt liv. Är mega trött just nu, har haft föreläsning, sen hängde jag lite nere i lokalen och sydde lite granna, sen upp till universitetet för att gå på fullmäktigemöte idag. Det var intressant diskussioner idag, dock gick vi runt i cirklar och diskuterade samma sak lite för länge. Ack vad trött jag blir på sådant. Jag tror att jag kanske har varit för aktiv för länge annars var jag bara anti idag.. Asså de skriver upp när man hämtar handlingarna vilken tid och vilken dag.. snacka om "store bror ser dig" attityden. Visst tanken är bra men äsch jag är väl löjlig men känner mig lite kränkande att behöva köra sådan fasoner på ett lärosäte. Vi är vuxna människor som har själva satt oss i den situtationen att vi ska vara studiepolitskt aktiv borde det då inte ligga i vårat intresse att vi hämtar ut handlingarna i förväg och inte endast ett par timmar innan? Nu vet jag att fallet inte är så hos visa, och jag blir så trött på sådant. Varför är man aktiv någonstans om man inte genuint är intresserad av en framtida aktivitet, att kunna bidra med något osv?

Personligen tror jag att jag blir för aktiv, jag blir för engagerad i saker, jag kan lixom inte bara göra något halvhjärtat. Utan ska jag vara engagerad så ska det vara fullt ut. Just nu i denna sekund förstår jag inte det.. men hehe sådant är jag. Nu ska jag dock nog gå å lägga mig då mina ögon är tunga som bly.

sanning vs osaning

Igår var det en mega soft dag. Har nog inte vara så trött på länge, nackdelen när jag softar och verkligen tar det lugnt är att jag verkar inte bli mer utvilad utan snarare ökar behovet av sömn. Vilket jag personligen anser är konstigt.

Idag har jag oxå varit lat, i och för sig har jag börjat att kolla på sommarjobb.. det här med sommarn och vad man ska göra känns enormt stressande. Ska jag plugga i sommar, mh det ska jag nog, men kommer jag in då på de historiekurser som finns på distans och får jag räkna med dem i min lärarutbildning. om jag kommer in ska jag plugga 100% eller ska jag plugga mer. Får jag dessutom sommarjobb så lär jag nog jobba en 5 veckor med minst 17timmar i veckan så jag kan gå med i a-kassa. Men när ska jag kunna få vara ledig? När ska man kunna få softa och ha semester? Jag känner ibland att jag verkligen skulle behöva lite semester med pengar på fickan så jag bara kunde dra härifrån. Det är ju helt underbart att fara på semester utomlands helt själv. Tänk återigen om jag kunde fara på semester i morgon, vad bra det skulle vara.

Är trött på folk just i denna sekund. folk som säger att jag inte kan göra visa saker för att jag redan nu har för mycket att göra och att jag har Ebba. Folk som inte ens frågar hur mycket man har om ett par veckor. Folk som agerar mamma åt en, tusan man e väl morsa själv o snart över 30. Inte bara 30 utan över.. Borde jag inte då kunna fatta mina egna beslut om hur mycket och vad jag vill göra. Nä tydligen inte. Personligen tror jag att det inte har med hur mycket eller hur lite jag har att göra utan jag tror snarare att det är en personlig grej. Men oftast är folk för fega för att ens våga säga... Hej du Lotta.. nä jag vill inte ha dig med pga att jag tycker du är som en finne i röven.. heller vad tusan de nu skulle säga. Ärlighet varar längst trots att det kanske svider ibland. Jag brukar säga som så.. vill du höra smicker gå inte till mig, vill du höra sanningen kom till mig, för jag verkligen ogillar att vara oärlig. Vet att det kan vara riktigt jobbigt, vet att jag kan vara riktigt jobbig, vet allt detta o allt detta kan vara riktigt jobbigt. Jag snackar för mycket, jag tycker för mycket, jag har åsikter om typ allt, jag är väldigt emotionell, jag helt enkelt visar vad jag tycker. Är i visa avseenden som ett barn som inte lärt sig hålla masken. Men jag tycker att det är härligt, jag är mig själv i denna låtsas värld vi alla lever i. Fast måste väl erkänna att det är jobbigt imellan åt att vara mig själv, kommer lät i konflikt med omgivningen pga min ärlighet rättare sagt hela min personlighet. Men heldre dör jag med få vänner som är mina riktiga vänner som tycker om mig som jag är inte för den jag försöker vara. Än att dö med massor av vänner som tycker om mig för den jag försöker spela..

Som tidigare sagts Sanningen varar längst. En lögnare måste ha gott minne. Jag har inte gott minne asså undviker jag lögner. Till sist Sanningen är alltid illa sedd

Öl

Öl är en konstig form av alkohol. För öl är gott även om det är lätt öl. Dock ett par starkare ölsorter ger konstiga biverkningar. Först känner man sig rätt snurrig i huvudet, sen.. urk e svårt å träffa rätt på tangenterna... men öl gör i alla fall mig rätt kram sjuk. Tusan vad svårt det kommer att vara och vara avhållsam detta år. Fast jag får se det positiva i det hela.. hehe det är ju "bara"11 månader kvar :-P

Idag har varit en ännu en flummig dag, som umgicks med i största del med Linda, tur att hon jobbar i morgon och att hindersmässan är slut. Fast tygerna idag var grymt snygga och kommer att bli så galant fina som gala kläder. Dock ska jag nog inte ha druckit alkoholhaltiga drycker innan sömnad sker.
Gyllene drycken är öl inte något annat. :-D
Nä små vänner sova e skööööööööntt.. så natt natt snurriga flummiga värld.