sanning vs osaning

Igår var det en mega soft dag. Har nog inte vara så trött på länge, nackdelen när jag softar och verkligen tar det lugnt är att jag verkar inte bli mer utvilad utan snarare ökar behovet av sömn. Vilket jag personligen anser är konstigt.

Idag har jag oxå varit lat, i och för sig har jag börjat att kolla på sommarjobb.. det här med sommarn och vad man ska göra känns enormt stressande. Ska jag plugga i sommar, mh det ska jag nog, men kommer jag in då på de historiekurser som finns på distans och får jag räkna med dem i min lärarutbildning. om jag kommer in ska jag plugga 100% eller ska jag plugga mer. Får jag dessutom sommarjobb så lär jag nog jobba en 5 veckor med minst 17timmar i veckan så jag kan gå med i a-kassa. Men när ska jag kunna få vara ledig? När ska man kunna få softa och ha semester? Jag känner ibland att jag verkligen skulle behöva lite semester med pengar på fickan så jag bara kunde dra härifrån. Det är ju helt underbart att fara på semester utomlands helt själv. Tänk återigen om jag kunde fara på semester i morgon, vad bra det skulle vara.

Är trött på folk just i denna sekund. folk som säger att jag inte kan göra visa saker för att jag redan nu har för mycket att göra och att jag har Ebba. Folk som inte ens frågar hur mycket man har om ett par veckor. Folk som agerar mamma åt en, tusan man e väl morsa själv o snart över 30. Inte bara 30 utan över.. Borde jag inte då kunna fatta mina egna beslut om hur mycket och vad jag vill göra. Nä tydligen inte. Personligen tror jag att det inte har med hur mycket eller hur lite jag har att göra utan jag tror snarare att det är en personlig grej. Men oftast är folk för fega för att ens våga säga... Hej du Lotta.. nä jag vill inte ha dig med pga att jag tycker du är som en finne i röven.. heller vad tusan de nu skulle säga. Ärlighet varar längst trots att det kanske svider ibland. Jag brukar säga som så.. vill du höra smicker gå inte till mig, vill du höra sanningen kom till mig, för jag verkligen ogillar att vara oärlig. Vet att det kan vara riktigt jobbigt, vet att jag kan vara riktigt jobbig, vet allt detta o allt detta kan vara riktigt jobbigt. Jag snackar för mycket, jag tycker för mycket, jag har åsikter om typ allt, jag är väldigt emotionell, jag helt enkelt visar vad jag tycker. Är i visa avseenden som ett barn som inte lärt sig hålla masken. Men jag tycker att det är härligt, jag är mig själv i denna låtsas värld vi alla lever i. Fast måste väl erkänna att det är jobbigt imellan åt att vara mig själv, kommer lät i konflikt med omgivningen pga min ärlighet rättare sagt hela min personlighet. Men heldre dör jag med få vänner som är mina riktiga vänner som tycker om mig som jag är inte för den jag försöker vara. Än att dö med massor av vänner som tycker om mig för den jag försöker spela..

Som tidigare sagts Sanningen varar längst. En lögnare måste ha gott minne. Jag har inte gott minne asså undviker jag lögner. Till sist Sanningen är alltid illa sedd