parasiter som tar ens inspiration

När kommer solen att lysa igen på mitt ansikte och allt blir så där varmt och skönt som bara solen kan göra. När kommer min livsglöd att komma tillbax för att stanna, inte enbart titta fram från en molnig himmel, utan jag vill att solen ska lysa med sitt starka härliga glöd som jag vet att den kan göra. Först då kommer livsglöden i mig att spira igen, först då kan jag kanske våga komma ut bland folk igen. Först då kanske jag kan stå ut med all den förakt som man känner, tills solen kommer fram är det hemmets vrå den trygaste platsen. Men här spirar inte inspirationen, här dör den, inträngt i en mörk vrå, tvingad att komma fram för att göra de förbenade poängen som ligger där och hetsar, hånar och tynger en. Detta ger in inspirationen ens en chans till att spira, utan tvärt om det tar mer och mer död på den.

Men vem bryr sig mer än jag om inte den kommer fram igen, haha det är nog inte någon, vem bryr sig mer än jag om jag klarar min examen, svaret är enkelt typ ingen. Är man som jag så är ens lott att ensam i världen vandra i hopp om att solen åter ska lysa klart o starkt o ta fram den livsglöd jag vet att jag har. Den livsglöd som gör att jag gärna skapar saker. Men en person har fått mig att känna mig som en parasit som lever av andra, parasiter behöver ingen sol, de tar död på allt runt omkring en. Osäkerheten inom mig gör att jag faktiskt tror att jag är en parasit, som aldrig någonsin har gett någon människa något annat än trassel i deras liv. Det finns ingen livsmanual för en parasit att förvandlas till en prinsessa/prins, för en parasit är och för blir en parasit tills den dagen parasitet inte finns i jordelivet längre.

Jag har träffat parasiter, som kommer hem till mig, äter här, tvättar här, bor här, lånar pengar som man aldrig får tillbax. De bara tar och tar och man ser inget slut på det hela. Aldrig trodde jag att någon skulle anse att jag är en sådan som utnytjar andra och inte ger något tillbax, men ack så fel man kan ha. Tack du som fick mig att inse att jag endast är en parasit (inte dina ord utan jag som fattade dig som det) parasiter har rätt att leva men inte mer än så.

Solen kommer kanske fram en dag och jagar bort parasiten jag, men jag känner mig inte som en sådan, jag försöker alltid hjälpa människor även om det är på bekostnad av mig själv, men men.. anser folk jag är en parasit så har jag nog dåligt självomdöme (eller va det nu heter) ... så parasiten väntar på att solen ska komma fram o förvandla en till något annat än en parasit som folk skyr

underbara du

Du får mig verkligen att må bättre, genom att bara vara du.. haha låter som jag är kär i dig, men så är inte fallet. Du är bara en så enormt god vän, en vänskap som har fördjupats under förra året, vilket jag är enormt tacksam för. Jag hoppas att vi ska ha enormt bra och lyckat år, 2007. Jag hoppas att jag ger något tillbax till dig osså, så jag inte beter mig som en parasit som suger ur din livskraft. En del människor får mig att känna mig som en parasit och jag vill verkligen inte vara det. Så jag hoppas inerligt att du inte tycker det.

2007 har inletts på ett mycket bättre sätt än förra årskiften så jag hoppas att hela året blir ett lyckat år, planer för året är att ta en lärarexamen till sommaren. Jobba på min älskade jobb (hatat av andra), mer kvalitetstid med min prinsessa, umgås med mina få men underbara, fantastiska vänner, hehe träna lilla tjockisen till tävlingskondition, samt få den ny startade förening att bli en bra och stabil förening som värnar om de intressen som vi har. Sist men inte minst, se till att min hälsa, psyke, fysik blir på topp. Hehe skulle inte sätta några nyårslöften men det som jag nämnt kan ju ses som sådana.

Godfortsättning alla!!