utan namn

Jag har kommit på att denna blogg är nog rätt deprimerade, men det gör nog inte så mycket är ingen ändå som går in och kollar. Den är mest till för att jag ska få skriva av mig lite.

min bror har varit här i ett dygn, hängt på och kollat på spexet med Ebba o mig igår. Det var trevligt, och både Calle o Ebba tyckte om det. dock blev det sent för Ebbas del men någon enstaka gång gör det ju inte så mycket. Kände mig hyfsat stärkt så jag vågade gå dit upp idag, och det gick väl siså där.. Känner mig inte riktigt välkommen, det snuddar vid att man håller på att känna sig utfryst. Alla andra verkar skulle gå till kåren, men jag kände mig inte välkommen... blev lessen gick hem med tårarna trillandes ner för mina kinder. Tänk vad mjäkig man är. Tusan vad livet är svårt!

Hur ska man igentligen "bete" sig? Jag tror att jag kommer från en annan planet, en planet som är fylld av känslor som svämmar över, de som kommer från denna planet känner sig utanför utan uppskattning, utanför när folk ignorerar en, då blir man lessen i själen. Från denna planet talar man om för varandra om man tycker om dem, eller inte. Man kan få säga ifrån när det blir för mycket. Blir det för mycket av något så man känner sig stressad och allt blir tok, så förstår folk från denna planet att man kanske säger ifrån på fel sätt. Det lixom bara svämmar över.. känslorna tar överhand. Men här kan man säga förlåt för att jag sårade dig, när känslorna har lagt sig lite, o få en chans till att förklar hur det ligger till. Men här på Tellus så får man inte sådana chanser utan om känslorna svämmar över så har man gjort fel. så fel så att man förlorar sina vänner, så fel att man blir utfryst av stora församlingar, så fel att man aldrig blir med bjuden på fest, så fel att man alltid är den som går hem själv, så fel att man alltid är den som sitter själv hemma o ingen hör av sig. Helt enkelt man gör allt fel, man blir inte välkommen, bara för att man har gjort ett litet litet fel i en stressad pressad situation.

Tusan vi är människor man ska kunna göra fel.. annars vore vi robotar, visst ja, jag vet att jag inte är som andra. Jag kan handla först och tänka sen, men jag är även ärlig om det.. ber även om ursäkt för det.. okej om man inte tar emot ursäkten.. men rättfärdigar det att man ska bli utfryst? Illa behandlad?

nä jag tycker verkligen inte det.. men tydligen är det så man behandlar folk här.. jag önskar att jag visste var jag kom ifrån, vilken planet jag passar bäst på, jag önskar att jag vore som alla andra.. passa in i det samhälliga mönstret, utan stora emotionella dalar och toppar. Jag önskar helt enkelt att jag vore en "svensson". Dock vet jag att om jag vore en "Svensson" och hade "smakat på" livet som annorlunda så kanske jag ändå inte skulle komma till ro.

Jag får nog acceptera att jag inte är som andra och att andra inte vill umgås med mig, får helt enkelt acceptera att jag alltid kommer att vara "flickan som tittar in genom glasfönstret och vill vara med och leka"

mega mastodont fum

Jaha det lilla lilla fumbibban var jätte liten.. det är säkert, alla trodde nog att mötet skulle bli kort o koncist. Detta var det längsta mötet i verksamhetsår. Jag kom hem för bara 10-20 min sedan o klockan är 24.20. Hur mega trött som helst.. tusan jag är ju sjukskriven. Jaja så går det med detta..

Har även varit på min VFU plats för första gången idag.. kan bli bra tror jag.. skulle vara skönt och få ha det soft ett tag.

Nä nu ska en slutkörd ego gå och slaga tror jag.

oskrivna regler

Jag är så jäkla less på saker. En tjejkompis som påstår sig vara min vän, har haft sex med ett fd strul till mig. Till saken hör det att hon vet att saker är lite känsliga hos mig vad det gäller med honom. Tycker det hon har gjort är förjävligt, så gör man inte mot kompisar.
Att hon sen har mage att säga det till mig är ju iof kanske starkt gjort, men kanske även onödigt. Att inte ens ångra sig det minsta...
Sen har hon tydligen frågat hans ex om det var okej att hon hånglade upp honom, och det var det tydligen men att fråga mig var visst inte aktuellt för fem sekunder ens. Tycker att det är slampaktigt beteende (hon kommer troligen att läsa detta och bli jätte sur på mig, men alla andra är ju så jäkla pist på mig så tja varför inte även hon)

Jag förstår inte något... mer än att vissa människor är egocentriska och tänker inte på sina vänner.

Tjejen som jag råkade i luven med igår vill inte veta av mig alls.. och så kommer det troligen att förbliva.. Hur mycket mer kommer jag att orka... vad gör jag för fel...Ska kanske flytta från stan... Ebba skulle lika gärna kunna bo hos sin pappa på heltid. Det kanske är det bästa för henne, hon säger ju att hon inte vill bo hemma hos mig i vilket fall.. Urk vilka svåra beslut man måste ta hela tiden. Belsut som påverkar en så fruktansvärt mycket. Jag känner bara att livet spinner på i för snabb takt med allt för mycket negativa saker. Jag vill bort härifrån. Bort från personer som påstår sig vara ens vänner men som gör saker som sårar. Bort från allt!

Dagen då allt blev fel eller Premiär för Khan

Idag var det asså dax för det som många av oss har slitit med.. kanske inte ni mina vänner som inte är spexare. Dagen började hemskt.. ett stort jäkla bråk, pga att jag sa ifrån att jag hade för mycket att göra så jag klarade inte av alla de uppgifter som hade ålagts mig. Detta bråk resulterade i att jag har blivit avstängd från logen, vilket jag tycker är hemskt hemskt tråkigt. För jag trivs med att hjälpa till att avstressa stressiga söta rara skådisar. Tyvärr kommer detta nog inte att ändras på, mycket tragiskt och ledsamt.

Trots detta gick jag upp till aulan och såg akt 2, akt 1 sydde jag på min kjol med hjälp av två schysssta brudar. Trots att jag lessen i själen är så hängde jag med till sittningen.. var väl inte helt lyckat för mig, men men...

Själv spexet var kalas bra... hur skoj som helst att se.. längtar verkligen till torsdag nästa vecka då jag, Ebba o min bror ska se hela spexet. :-D
Men nu är det sovdax som gäller...