Ett avsnitt från ett av mina favorit program fick mig att komma ihåg lyckliga somrar i Hälsinglands underbara natur. Där nuet betyde mer än framtiden, där solens sköna strålar gjorde en brunbränd. När man kunde ligga ut en hel dag på en flotte och bara njuta av vågornas ljud. Skogens tystnad, eller ängens brus. Jag omgavs av naturens underbara värld, så väl ottan i ladugården till sena kvällar i vattnet och ibland på en bergstopp med utsikt ända till havet trots att många mil det var dit. Underbara vänner som man endast träffades under de få sommarmånaderna ett sommarlov är. Saknaden är stor efter denna tid. Tid att bara vara och njuta av allt, ibland slit med att fixa o dona på torpet, allt från att laga takpannor, rensa ogräs till att måla faluröd färg på vägarna.. men oj oj vad solbränd man blidde på ryggen. Hästarna mina kunde gå lösa på tomten, utan tråkiga stängsel, ibland fick mormor påhälsning genom köksfönstret av min nyfikna ponny eller haha getterna jag hade en sommar.
Underbara tider, där tid fanns till att njuta och morgondagens bekymmer var som bortblåsta. Ibland undrar jag om alla dessa somrar i ungdommens år är en dröm, eller var det verklighet. Tänk om jag kunde ge min dotter sådana somrar, men soliga sköna minnen som man bevarar resten av livet. Ett sommartorp med sjötomt och utedass och ingen dusch, är faktiskt rena ramma himmelriket.
Jag saknar den oas som jag hade då, för så enormt länge sedan. En tid som bleknar och bara kommer åter i minnenas värld.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar