Vad ska jag säga, vad ska jag känna, det är ju snart klart, det som jag kämpat så hårt för att få. Det är så nära målet. Vem skulle kunna ha trott att lilla jag skulle kunna ro i land något sådant här? Inte jag i vilket fall. Jag hade nog aldrig trott att så mycket skulle hända under denna tid. Tänk så mycket som har flutit under min bro. Jag kan faktiskt inte tro det. Så mycket som jag gjort fel, som andra gjort fel, så mycket som blev rätt, så många som blev sårade, så många nya vänskaper, så mycket förlorat. Men jag måste se att det mesta är vunnet. Det som gått förlorat var inte värt att ha kvar. Det är så man måste tänka, jag tänker så i vilket fall. Och som talesättet säger.. det är inte ens fel att två träter. Vilket stämmer!
Dock var det inte detta jag skulle skriva om utan, i onsdags mailade jag kvinnan som skulle läsa min c uppsats på pedagogiska institutionen.. ja jag vet.. det heter inte så länge.. men vem bryr sig :-P
Fick ett svar från henne igår morse.. helt okej att maila min uppsats till henne. Fem timmar senare så fick jag veta att uppsatsen är klart didaktisk, hur grymt som helst. Hem göra hemtenta, skicka in.. nu hoppas jag att hemtentan o Islam pm blir godkända för sen kommer jag att dansa av glädje.
Det är så nära nu, så nära.. det ska bli så skönt när nära är NU!
Snart... snart ... snart..
och sen har jag knytit kontakten med en gammal vän. Hur skoj som helst. Tänk att ibland tappar man vänner utan anledning, det är bara livet som kommer i mellan. Vad skoj det känns när man hittar varandra igen. Skoj skoj så skoj
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar