tisdag, februari 27, 2007

När?

Svårt att skriva idag, har fått något problem med mitt ringfinger. Ont gör det i leden, men det som inte dödar...

Tanden är fortfarande inte bra, ska till käkkirurgen i veckan och bli fattig. Fattig lär jag även bli då även denna c uppsats krånglar, fast tror att det kanske kan ordna sig. Men nästan två veckor av enorm tandvärk, inflammation, pencillin, värktabletter så ligger jag efter. Ligger efter mer nu än tidigare. När ska man komma i fas? När ska jag känna att poängen rullar in? När ska jag återigen känna att jag kan ta en ledig kväll utan att få enormt dåligt samvete? Var tvungen för min egen hälsa att avboka en grej ikväll, som jag tror hade varit mycket intressant. Jag är lessen för det väninnan min.
Tvätten väntar på att bli upphängd eller har jag redan gjort det? Är för trött för att komma ihåg, för mycket i huvudet. När ska jag kunna sätta mig ner o känna att det är okej att ta det lugnt? När som sagt kommer jag att komma i fas? Allt för mycket i skolan sen i höstas och i somras som ligger efter.
Förra vårterminens psykiskologiska aspekter satt i betydligt längre än vad jag någonsin trodde. När jag väl hittade delvis mig själv igen, upptäcker jag att killen jag gillar o dejtar inte är ett dugg bättre än några av mina andra ex. Började få tilltro till mig själv igen i slutet av höstterminen, men då kommer nästa smäll. Denna gång en riktig smäll, en som känns, en som gör så man faller som en fura på hallgolvet, en som gör att man flyger ofrivilligt. En smäll som kommer att sitta i lång tid framöver. Nya vänner som inte orkar hjälpa till med spillrorna efter smällen, som jag inte förkännar, som ingen förkännar, inte en sådan smäll. Idag finns endast saknaden kvar av det som fanns hos nya vänner innan smällen. Saknaden finns även kvar av de gamla vänner. Saknaden av människor som kommer och går i ens liv. När ska även jag kunna finna frid? När ska även jag kunna finna en livskamrat? När ska även jag kunna få en stabil tillvaro, en tillvaro som inte rämnar pga gammalt bagage.

Jag hoppas att jag någon gång kommer att ha en städad väska, en väska som är lättare att bära en den jag bär idag. Fast idag mår jag onekligen bra (bortsett från fingret och tanden). Jag har vänner som är verkliga, jag har vänner som inte är som de vänner jag haft förr. Jag trivs till stora delar med mitt liv. Men har för många måsten, har för många poängen som ligger och släpar, och efter torsdagen kommer jag att ha för dålig ekonomi och förhoppningsvis en tand mindre.
Men när kommer mina eftersläppande poäng bli färre? Ja när?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du får kämpa på Lotta. Förr eller senare släpper det, och du får ordning på allt.
Och som vi säger i Spexet: Allt ordnar sig bara man är fantastisk. (Och alla spexare är ju fantastiska)

Och om du inte känner dig som spexare, så säger jag att det är du visst, även om du inte är kvar i vår förening.

En fika nån gång när du har tid?

Trollmor sa...

Du är en underbar vän, även om vi inte hinner ses så mycket. Tar gärna en fika någon gång, ska bara dra ut min dumma tand först ;)
En gång spexare alltid spexare ;)
Håller tummarna på lördag och dyker upp på någon av föreställningarna.
Kram