Ja det är sant, jag är inte människa, jag är helt enkelt ett troll. Som lever i en trollvärld full av mysteriska händelser. Problemen som uppkommer är oftast att trollen och människorna inte alltid kommer överens. De människor som kommer överens med trollen är oftast troll eller mycket förstående människor som troligen i sitt förra liv var troll.
Som ni märker kommer inlägget idag att vara full av snurrigheter. Kanske är det för att jag som är ett troll lever i en helt annan värld än ni andra. Ibland är det faktiskt så att man inte orkar vara människa och vara så stel och strikt som samhället kräver av en. Utan man måste få tänja på gränserna lite. Vara lite spelevink, vilket jag är rätt ofta när jag känner för det. Men det är tyvärr ofta som människor inte accepterar det. Varför måste alla eller i vilket fall många vara så allvarliga. Man kan vara seriös fast man gör jobbet (eller vad det än måne vara) med ett leende, ett skratt. Jag tror helt seriöst på att livet blir för längt av att man har roligt. "Ett gott skratt förlänger livet".
Ta en stund för dig själv, sätt dig på stan, studera människorna som går förbi. Se inte till det yttre, kläder och sådant. Kolla ansiktena på folket. Vad ser du? Vad känner du?
Jag ser rätt mycket när jag sätter mig nere på stan. Är enormt fashinerande att studera människor på det sättet. Titta på rynkor, linjer, ögonen osv. Finns det finna skrattrynkor? Eller har mungiporna fått förlängningar?
Ta dig kanske tid att titta på människorna på ditt jobb/skola eller var du gör på dagarna. Stämmer deras ansiktsuttryck med deras personlighet?
Tycker att många är så bistra i sina ansikten. Hade en gång en utbytesstudent som sa.. Svenskar ler inte föräns till våren, när de första solstrålarna värmer.
Det stämmer så väl, innan våren solstrålar kommer kan man låta bli att hälsa på sin granne, den person som man står närmast på busshållsplatsen osv. Men när solen lyser så ler människorna betydligt mer. De umgås mer, de är mer glada osv.
Varför är vi inte det på vintern, när det är mörkt, kallt och dystert. Det är ju då som vi behöver det som mest. Nä tacka vetja att vara ett troll, jag ler nämligen året runt. Inte bara när jag har fått heltid och köpt en ny kamera. Jag ler när jag känner att det spriter i kroppen. Jag ler och är social för jag mår bra av det. Jag ler mot de som jag känner behöver det som bäst. Jag säger hej till personen bredvid mig på busshållplatsen osv..
Nä jag är nog inte svensk!
Men det gör inget för jag är ett TROLL. Ett stolt TROLL :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar