träning mot tävling

Bestämde mig igår att inte längre bry mig. Men sen kommer det smygandes in på bara skinnet.

Jag bryr mig, jag saknar Det bara är så. Det kanske måste få vara så med. Fast jag behöver ju inte visa det. Det får räcka med att jag sitter hemma mellan varven med saknaden. Hur tusan kan man sakna en person efter bara 6 veckors intensiv kontakt? Jag förstår inte. Dock har jag bestämt mig för att inte deppa ihop utan bita i det sura äpplet och inse att denna gång var det inte mitt fel. Utan.. ja jag vet inte.. vet bara att det inte är mitt fel denna gång.

Jag ska fylla tomrummet med träning. Jag och Lucas ska träna, vi ska tävla i slutet av maj. Tävla lydnad och för att kunna fixa det så krävs det att jag nu i knappt två månader tränar intensivt. Har idag kört, fritt följ, och apport. Gick rätt bra, lite problem med kommandot stå. Tränar det senare inne, precis på samma sätt som sitt och ligg med valpar. Han började förstå. Ska fortsätta 5-15 min varje dag. Stack sen även iväg och köpte en apportbock, ska träna korrektheten där med. Kör ju lite annat nu ute, måste lära honom fast grepp utan att tugga och leka. Ska köra lite varje dag även med detta. Imorgon beroende på hur jag mår, samt hur vädret är, ska vi köra lydnad där vi går på kurs. Fast vi ska åka dit och träna själva. Träningen är ju på måndag. Har planer på att träna 10-20 min/dag i lydnad och lite inne med. Men sen försöka ta mig iväg 2-3ggr/veckan å köra ett längre pass. Tror han kommer tycka det är skoj att köra lite mer än vad vi har gjort tidigare. Kan ju alltid hoppas. Sen kommer jag givetvis att lyssna på Lucas, blir det för mycket respektive vill han ha mer.. får anpassa övningarna efter kunskapen hos både honom och mig.. men jag är jätte taggad.

Du JÄ***R så kör vi :D