Vaknade upp i morse rätt så tidigt, strax innan 7, och kände mig utvilad och pigg för första gången på mycket länge. Vilken härlig känsla!! Ändå har det inte hänt något speciellt, har inte fått hjälp, har inte fått tillbax mina vänner, men ändå känns livet idag betydligt lättare att leva. Känns som om jag kanske kommer att klara mig rätt bra. Jag ska nog bara försöka vara, strunta i vad alla andra tycker och tänker om mig, för det är ju faktiskt i grunden deras eget problem, jag har nog med mina egna problem.. heeh som dåligt självförtroende.. det har jag bestämt på allvar i dag att jag ska bygga upp. och är det några som anser inte mig vara värd att göra saker eller att tycka att jag duger som jag är.. då är det deras förlust. Jag måste bara komma ihåg det när i tider som kanske är lite svårare än andra. Men alvarligt talat så är det väl inte mitt problem om jag är den jag är och inte låssas vara någon annan, gillar inte folk mig då.. då får de helt enkelt vara. För jag är pratglad, jag bryr mig om människor, får jag inte fråga någon som har varit sjukskriven en längre tid hur det går att jobba idag.. utan att den personen ska ta det som olaga hot.. tja då är det faktikst inte mitt problem.. enda problemet som jag kan se där är att jag har mer medmänsklighet än vad den som tog illa vid sig har. Likväl de chefer som blev sura på mig för att jag har gjort en sådan grej.. Tja jag kanske tänker ibland för mycket på hur andra tänker, har det och hur de mår. Straffa mig då för att jag är ärlig och har en större grad av medmänslighet. Gör det.. frys ut mig.. jag betackar mig för sådan vänskap, för den är falsk om man måste hela tiden bevisa att man duger, att man hela tiden måste lägga tand för tunga. NEJ tack! till sådan vänskap.
Fast nu är det lätt att skriva sådant gäller bara att kunna leva upp till det. Önskar att visa personer skulle gå in och läsa min blogg.. men de skulle nog ändå aldrig förstå för de saknar medmänsklighet och är egocentriska.. visst det kan jag vara också.. det är en mänsklig bedrift. Nej nu ska jag återgå till min c uppsats.. suck..
söndag, september 24, 2006
lördag, september 23, 2006
skratta eller gråta
Vet ej om jag ska skratta eller gråta. Fick bihållsinflammation nu också, tänk att det tydligen ska vara alla jäkla inflammationer som man kan få på en och samma gång. Men förhoppningsvis så håller jag mig väl frisk efter denna pers.
FIck erbjudande att köpa en bil billigt idag.. men fega jag backade ut, var en del och fixa med bilen men man kan i och för sig inte kräva mer av en bil som har 20 år på nacken, men det känns lite tufft att köpa bil om man inte är helt undra på sin ekonomi. Samt så är jag nog rädd att köpa bil, av ngn anledning. Men det har väl mest med ekonomin att göra.. det blir alltid extra utgifter med en bil. Lär spara mina små slantar till räkningar och sådant.
Suck sen är det ju det här med de sk vänner man har, varför är de inte intresserade av och höra hur man mår, hör inte det till att man ringer och kollar hur sin vän mår när man vet om att denne ligger hemma sen en vecka tillbax?
Mh jag kanske har en annan uppfostran, andra krav, andra förväntningar.. ja jag vet inte.. vet bara att livet är bra tomt utan grabbarnagrus. Men misstänker att de själva tycker att livet blir bra mycket enklare utan tjejen som alltid säger vad hon tycker. Sen att dehar helt missförstått en viss situation det spelar nog inte så stor roll.. för av någon konstig anledning känns det inte som om de tror mig utan tror på den andra personen.. humf.. grabbarnagrus kanske aldrig igentligen var mina vänner.. det är så det känns idag.. och ett stor tomrum finns i hjärtat mitt.
FIck erbjudande att köpa en bil billigt idag.. men fega jag backade ut, var en del och fixa med bilen men man kan i och för sig inte kräva mer av en bil som har 20 år på nacken, men det känns lite tufft att köpa bil om man inte är helt undra på sin ekonomi. Samt så är jag nog rädd att köpa bil, av ngn anledning. Men det har väl mest med ekonomin att göra.. det blir alltid extra utgifter med en bil. Lär spara mina små slantar till räkningar och sådant.
Suck sen är det ju det här med de sk vänner man har, varför är de inte intresserade av och höra hur man mår, hör inte det till att man ringer och kollar hur sin vän mår när man vet om att denne ligger hemma sen en vecka tillbax?
Mh jag kanske har en annan uppfostran, andra krav, andra förväntningar.. ja jag vet inte.. vet bara att livet är bra tomt utan grabbarnagrus. Men misstänker att de själva tycker att livet blir bra mycket enklare utan tjejen som alltid säger vad hon tycker. Sen att dehar helt missförstått en viss situation det spelar nog inte så stor roll.. för av någon konstig anledning känns det inte som om de tror mig utan tror på den andra personen.. humf.. grabbarnagrus kanske aldrig igentligen var mina vänner.. det är så det känns idag.. och ett stor tomrum finns i hjärtat mitt.
onsdag, september 20, 2006
sjuk fortfarande
Suck nu är jag mega trött på att inte vara frisk. Börjar o känna mig som en erimit, fast det kansek är bra iof. Synd bara jag inte orkar lägga ner energi på att få något gjort här hemma varken plugg eller ngt annat som borde göras. Men iof har man lungsäcksinflammation så kanske det är berättigat att ta det lungt?!
Jag har precis i dagarna upptäckt att de vänner jag har är endast par, alla har någon jag har ingen eller har ju ebba, fast det är ju inte samma sak. Suck undrar om jag verkligen kommer och hitta någon som tycker om mig för den jag är?! Jag tvivlar starkt, inte ens mina sk vänner verkar tåla mig längre, ännu mindre jag själv men men... finns inget annat här i livet än att gilla läget och göra det bästa av situationen. Suck men tungt att vara ensam.
Idag förlorade ebba en blivande kusin, min syster fick missfall, jag undrar hur hon tar det, hon svarar inte när jag ringer. Orkar väl helt enkelt inte, jag förstår henne. Men jag hoppas att hon att hon finns i mina tankar.
Jag har precis i dagarna upptäckt att de vänner jag har är endast par, alla har någon jag har ingen eller har ju ebba, fast det är ju inte samma sak. Suck undrar om jag verkligen kommer och hitta någon som tycker om mig för den jag är?! Jag tvivlar starkt, inte ens mina sk vänner verkar tåla mig längre, ännu mindre jag själv men men... finns inget annat här i livet än att gilla läget och göra det bästa av situationen. Suck men tungt att vara ensam.
Idag förlorade ebba en blivande kusin, min syster fick missfall, jag undrar hur hon tar det, hon svarar inte när jag ringer. Orkar väl helt enkelt inte, jag förstår henne. Men jag hoppas att hon att hon finns i mina tankar.
måndag, september 18, 2006
sjuk
jaha då har man som vanligt bäddat sin säng jäkligt obekvämt.. suck blir så enormt trött på mig själv ibland så jag önskar att jag kunde slippa vakna upp o möta mig själv dagen efter.
Först ringde barnmorskan mig tisdags förra veckan för och tala om att jag kanske kunde ha något alvarligt fel på bröstet, men hon visste inte hur man skulle kolla upp det så hon skulle återkomma. Gjorde det så i torsdags, två dagar med tron om att jag troligen hade canser.. men sen sa hon att hon tyckte det var onödigt och göra en mammografi och att det trolgien endast var frågan om hormonrubbningar. Suck jag blir tokig på folk som skrämmer upp en på detta sätt.
Sen blir jag väl dunder förkyld, bråkar men en kompis så inåthelvete på torsdagen slutar med att jag lägger på luren.. saknar polaren redan. men inte kan jag sluta göra dumma saker då inte.. o nej.. utan jag skickar ett sms till en annan polare å säger att vi inte längre kan vara kompiasr.. utan att förklar mig närmare. Gör lessen, en kompis från en annan stad ställde upp och pratade lite på fredagen tror jag det var.. är lite dagvil, då jag fick feberfrossa natten till fredagen, genom förkyld o på lördagen visade det sig att jag har fått lungsäcksinflammation. Genom sjuk hela helgen, och som vanligt i stort sett helt själv.. tack underbara sara som kom förbi med nässprey.. vad skulle jag göra utan dig? :-P
Börjar väl idag att må lite bättre. dock saknar jag mina vänner enormt mycket.. men förstår samtidigt att de inte är mina väner längre.. inte alla klarar av en person med ADD.. suck jag gör ju inte ens det.. så hur tusan ska jag kräva av andra att de ska göra det. Jag bara undrar om mina resterande typ 40 år kommer vara lika kaotiska som mina tidigare 31 åren har varit.. hur tusan ska jag överleva.. o nu slog det mig att jag typ har levt hälften av den tid jag kommer att leva. och jag har inte åstakommit något mer än blivit osams med folk. Iom har jag världens underbaraste dotter, hon är nog det enda här i livet som jag verkligen älskar och nog en av få människor som tycker om mig som jag är, accepterar mig som jag är.. men det är iof inte så konstigt är ju hennes knasiga mamma :-P
Tack Nicko för att du har ett stort hjärta och kom hem till mig idag.. du ska veta att det betyder mkt för mig att ha en vän som du. KRAM
Först ringde barnmorskan mig tisdags förra veckan för och tala om att jag kanske kunde ha något alvarligt fel på bröstet, men hon visste inte hur man skulle kolla upp det så hon skulle återkomma. Gjorde det så i torsdags, två dagar med tron om att jag troligen hade canser.. men sen sa hon att hon tyckte det var onödigt och göra en mammografi och att det trolgien endast var frågan om hormonrubbningar. Suck jag blir tokig på folk som skrämmer upp en på detta sätt.
Sen blir jag väl dunder förkyld, bråkar men en kompis så inåthelvete på torsdagen slutar med att jag lägger på luren.. saknar polaren redan. men inte kan jag sluta göra dumma saker då inte.. o nej.. utan jag skickar ett sms till en annan polare å säger att vi inte längre kan vara kompiasr.. utan att förklar mig närmare. Gör lessen, en kompis från en annan stad ställde upp och pratade lite på fredagen tror jag det var.. är lite dagvil, då jag fick feberfrossa natten till fredagen, genom förkyld o på lördagen visade det sig att jag har fått lungsäcksinflammation. Genom sjuk hela helgen, och som vanligt i stort sett helt själv.. tack underbara sara som kom förbi med nässprey.. vad skulle jag göra utan dig? :-P
Börjar väl idag att må lite bättre. dock saknar jag mina vänner enormt mycket.. men förstår samtidigt att de inte är mina väner längre.. inte alla klarar av en person med ADD.. suck jag gör ju inte ens det.. så hur tusan ska jag kräva av andra att de ska göra det. Jag bara undrar om mina resterande typ 40 år kommer vara lika kaotiska som mina tidigare 31 åren har varit.. hur tusan ska jag överleva.. o nu slog det mig att jag typ har levt hälften av den tid jag kommer att leva. och jag har inte åstakommit något mer än blivit osams med folk. Iom har jag världens underbaraste dotter, hon är nog det enda här i livet som jag verkligen älskar och nog en av få människor som tycker om mig som jag är, accepterar mig som jag är.. men det är iof inte så konstigt är ju hennes knasiga mamma :-P
Tack Nicko för att du har ett stort hjärta och kom hem till mig idag.. du ska veta att det betyder mkt för mig att ha en vän som du. KRAM
måndag, september 04, 2006
berättelsen om att inte vara som alla andra
Den som läste lite i min blogg har nog redan förstått att jag inte är som alla andra, vill jag verkligen vara som alla andra? Oftast vill jag nog det. Kom på nu så här på morgonkvisten att jag nog ska berätta om vem jag är, och varför folk har så svårt för mig.
Redan när jag var liten så var jag inte som alla andra, jag var enormt mycket sjuk som liten, mina föräldrar orkade itne med mig helt enkelt. Jag blev en börda för dem och har fortsatt att vara en börda en skamfläck på deras annars så svenssonlika familjeliv är i stort sett bara bilmärket som aldrig har varit volvo som skiljer dem åt från en riktigt svenssonfamilj. När jag var liten så jobbade min mamma dagmamma, medans pappa hade sitt jobb.. sen har hon jobbat lite extra och så småningom utbildat sig till lärare. Men som sagt detta ska handla om mig och inte om dem eller mina tre syskon.
Jag kunde redan som liten vakna upp på morgonen och känna att jag helst av allt skulle vilja vara själv idag.. ligga kvar på mitt rum och bara sova bort hela dagen och hoppas att livsglädjen skulle komma tillbaks. På den här tiden analyserade jag inte lika mycket som jag gör idag, men jag förstod ändå så pass mycket att jag var tvungen att förklara att jag inte var på tipp topp humör.. dessa morgornar kunde jag säga till familjen.. snälla kan ni låta mig vara idag.. för jag har "klivit upp på fel sidan sängen" o de kunde säga att det finns inget som heter så. O ansåg att jag var knäpp eller liknade som bara kunde vakna upp med dåligt humör. Ibland var jag enormt glad.. en riktigt solstråle.. men sen helt plötsligt utan anledning kunde glada jag bli jätte lessen.. och när folk frågade mig varför så kunde jag inte svara på det.. helt enkelt mina emotionella känslor kan jag inte styra över. Jag kan inte bestämma mig om jag ska vara glad, ledsen, sur eller kär.. det bara händer och jag kan inte styra över det. Min far har sagt till mig många gånger att jag skulle passa bäst på säters dårhus.. han kanske har rätt.. jag sårar människor över allt där jag går, ibland önskar jag nästan att de hade placerat mig där.. då hade jag sluppit de fysiksa o psykiska misshandel som framför allt min pappa har gjort mig.. som resten av familjen säger sig aldrig ha hänt. Vad vet jag .. kanske jag förtjänade det iom att jag inte är som alla andra, det blir helt enkelt för mycket för mina föräldrar. JAg är nog för mkt för de flesta. Flyttade hem i från redan i andra ring, upp till rättvik o naturbruksgymnasiet där uppe. För med djur är det ngt positivt att vara som jag.. emotionell, för det ger en möjlighet att lättare kunna avläsa djuren vad de känner hur det mår osv. Där uppe fann jag väl en någolunda fristad från allt jag varit med om hemma. Men misshandlen i hemmet, med sexuellt utnyttjadet av en 30 åring där jag hade min häst, å vid fler talet gånger jag försökte berätta, var det ingen som lyssnade föräns i gymnaseiet.
Nu tänker nog en del.. det är många som har vart med om trassliga hemförhållanden. Men det är inte det som är poängen, poängen kanske kommer.. vem vet
Efter gymnasiet började jag göra mig fri från den misshandel som pågick.. fast enligt min familj fanns det ingen. När jag äntligen träffade en kille som verkade tycka om mig som jag är, mitt emotionella spirutella jag, flyttade vi ifrån Borlänge och hamnde i Örebro. Och här har hänt en hel del.... kanske skriver mer om det en annan gång.
Kanske är det så att jag helt enkelt är sinnessjuk? har ju hört det av och till när jag var liten och även nu när jag blivit vuxen har min familj sagt sådana saker, ibland rakt ut och ibland i omskrivningar. Tycker synd om er alla som måste ha en sådan som mig i eran närhet.. ber uppriktigt om ursäkt för det... SORRY!!
Redan när jag var liten så var jag inte som alla andra, jag var enormt mycket sjuk som liten, mina föräldrar orkade itne med mig helt enkelt. Jag blev en börda för dem och har fortsatt att vara en börda en skamfläck på deras annars så svenssonlika familjeliv är i stort sett bara bilmärket som aldrig har varit volvo som skiljer dem åt från en riktigt svenssonfamilj. När jag var liten så jobbade min mamma dagmamma, medans pappa hade sitt jobb.. sen har hon jobbat lite extra och så småningom utbildat sig till lärare. Men som sagt detta ska handla om mig och inte om dem eller mina tre syskon.
Jag kunde redan som liten vakna upp på morgonen och känna att jag helst av allt skulle vilja vara själv idag.. ligga kvar på mitt rum och bara sova bort hela dagen och hoppas att livsglädjen skulle komma tillbaks. På den här tiden analyserade jag inte lika mycket som jag gör idag, men jag förstod ändå så pass mycket att jag var tvungen att förklara att jag inte var på tipp topp humör.. dessa morgornar kunde jag säga till familjen.. snälla kan ni låta mig vara idag.. för jag har "klivit upp på fel sidan sängen" o de kunde säga att det finns inget som heter så. O ansåg att jag var knäpp eller liknade som bara kunde vakna upp med dåligt humör. Ibland var jag enormt glad.. en riktigt solstråle.. men sen helt plötsligt utan anledning kunde glada jag bli jätte lessen.. och när folk frågade mig varför så kunde jag inte svara på det.. helt enkelt mina emotionella känslor kan jag inte styra över. Jag kan inte bestämma mig om jag ska vara glad, ledsen, sur eller kär.. det bara händer och jag kan inte styra över det. Min far har sagt till mig många gånger att jag skulle passa bäst på säters dårhus.. han kanske har rätt.. jag sårar människor över allt där jag går, ibland önskar jag nästan att de hade placerat mig där.. då hade jag sluppit de fysiksa o psykiska misshandel som framför allt min pappa har gjort mig.. som resten av familjen säger sig aldrig ha hänt. Vad vet jag .. kanske jag förtjänade det iom att jag inte är som alla andra, det blir helt enkelt för mycket för mina föräldrar. JAg är nog för mkt för de flesta. Flyttade hem i från redan i andra ring, upp till rättvik o naturbruksgymnasiet där uppe. För med djur är det ngt positivt att vara som jag.. emotionell, för det ger en möjlighet att lättare kunna avläsa djuren vad de känner hur det mår osv. Där uppe fann jag väl en någolunda fristad från allt jag varit med om hemma. Men misshandlen i hemmet, med sexuellt utnyttjadet av en 30 åring där jag hade min häst, å vid fler talet gånger jag försökte berätta, var det ingen som lyssnade föräns i gymnaseiet.
Nu tänker nog en del.. det är många som har vart med om trassliga hemförhållanden. Men det är inte det som är poängen, poängen kanske kommer.. vem vet
Efter gymnasiet började jag göra mig fri från den misshandel som pågick.. fast enligt min familj fanns det ingen. När jag äntligen träffade en kille som verkade tycka om mig som jag är, mitt emotionella spirutella jag, flyttade vi ifrån Borlänge och hamnde i Örebro. Och här har hänt en hel del.... kanske skriver mer om det en annan gång.
Kanske är det så att jag helt enkelt är sinnessjuk? har ju hört det av och till när jag var liten och även nu när jag blivit vuxen har min familj sagt sådana saker, ibland rakt ut och ibland i omskrivningar. Tycker synd om er alla som måste ha en sådan som mig i eran närhet.. ber uppriktigt om ursäkt för det... SORRY!!
söndag, september 03, 2006
tårar
Hur ska man kunna få hjärtat att ta avstånd från någon man tycker om. Hur ska man kunna få hjärtat, själen att läka snabbare. Hur ska man helt enkelt komma över någon som man tyckte oherhört mycket om och som man var dum nog att tro tyckte om en tillbax, även om personen inte var redo för ett förhållande. Hur ska jag överhuvudtaget komma över känslan att jag inte är värd något att att ingen någon sin kommer att älska mig för den jag är. Hur ska jag någon sin våga älska någon igen. Jag önskar att alla frågor skulle ha ett lätt svar men ingen av mina frågor som surrar i mitt huvud har ett lätt svar, lr jo kanske.. jag måste acceptera att jag för alltid kommer att vara själv.. jag borde även försöka främja mig mot andra för att skydda alla de jag tycker om, de jag älskar. De har förkännat ngn så mycket bättre än det jag kan erbjuda dem.
Jag trasslar alltid till det oavsett vad jag gör, så slutar det med att jag trasslar till det... jag vet inte vad jag gör för fel.. men fel blir det alltid. Suck ogillar verkligen att allt blir knass jag gör, sårar så många människor genom att bara finnas till. Mest sårar jag kanske mig själv av allt dumt jag gör, jag vill verklgien inte göra så mycket fel, vill inte såra andra. Vill inte heller ha känslor för andra för det blir bara fel, jämnt. Allt blir jämnt så fel, vet inte hur jag ska komma förbi detta.
Är enormt rädd att förlora vänskapen med den person jag tycker om men som inte mina känslor är besvarade. Borde vetat bättre redan för flera flera månader sen. Borde ha fattat att inte ens denna person skulle tycka om mitt "sanna jag". Ingen annan gör det så varför ska det finnas undantag.
Jag vill verkligen vara som alla andra, vill inte vara ensam, men ensam kommer jag att förbli.. enorm stor saknad bär jag med mig, enorm stor utanförskap jag känner oavsett var jag befinner mig. Är jag med människor som säger sig tycka om mig.. så känner jag ändå en utanförskap är rädd att förlora dem, precis som jag alltid förlorar allt.
Tårar läker sägs det.. men inte mina tårar, för de har fallit i stort sett varje dag sen i flera månader.. när ska mina tårar ta slut, när ska jag börja älska mig själv?
Jag trasslar alltid till det oavsett vad jag gör, så slutar det med att jag trasslar till det... jag vet inte vad jag gör för fel.. men fel blir det alltid. Suck ogillar verkligen att allt blir knass jag gör, sårar så många människor genom att bara finnas till. Mest sårar jag kanske mig själv av allt dumt jag gör, jag vill verklgien inte göra så mycket fel, vill inte såra andra. Vill inte heller ha känslor för andra för det blir bara fel, jämnt. Allt blir jämnt så fel, vet inte hur jag ska komma förbi detta.
Är enormt rädd att förlora vänskapen med den person jag tycker om men som inte mina känslor är besvarade. Borde vetat bättre redan för flera flera månader sen. Borde ha fattat att inte ens denna person skulle tycka om mitt "sanna jag". Ingen annan gör det så varför ska det finnas undantag.
Jag vill verkligen vara som alla andra, vill inte vara ensam, men ensam kommer jag att förbli.. enorm stor saknad bär jag med mig, enorm stor utanförskap jag känner oavsett var jag befinner mig. Är jag med människor som säger sig tycka om mig.. så känner jag ändå en utanförskap är rädd att förlora dem, precis som jag alltid förlorar allt.
Tårar läker sägs det.. men inte mina tårar, för de har fallit i stort sett varje dag sen i flera månader.. när ska mina tårar ta slut, när ska jag börja älska mig själv?
måndag, augusti 28, 2006
inloggningsproblematik
hehe har försökt de senaste 10 min att komma in på denna blogg.. tills jag upptäkte att bara för att jag har ett gmail konto ansåg blogger att jag tydligen skulle logga in mig med hjälp av min email adress.. ja jag säger då det.. men men hehe är väl ett ilandsproblem så det heter duga :-P
Idag är det första dagen på denna termin.. å jag känner mig väl inte mega peppad måste jag säga. Skulle vilja förändra mitt liv, är faktiskt just nu rätt trött på att plugga. Umgås med folk som kanske inte har samma förståelse för att man inte är som andra "svenssons" eller andra studenter som inte har barn. Annars beror det på att jag har väldigt dåligt samvete över att ha maskat hela jädrans sommaren med min sommar kurs.. urk ogillar verkligen att kugga 20p.. suck.. men kan man kalla det att kugga om man inte lämnat in uppgifterna.. humf.. det är väl kanske mer en tolkningsfråga.. men har väl två år på mig eller ngt sådant .. öh men jga hoppas kunna fixa det tills nästa sommar, annars får jag problem att hämta ut min gymnasielärarexamen som jag ändå strävar efter. Suck! kanske ska försöka ta mig i kragen å fixa det, men har verkligen ingen motviation. Jag hoppas att jag hittar den liggandes i ngn av mina garderober.
Det mesta i mitt liv ska hålla på att strula, jag fattar inte hur jag lyckas strula till allt jämnt. Är faktiskt rätt trött på det måste jag nog erkänna. Mest är jag nog trött på att falla för fel kille, fast vad hjärtat säger och vad hjärnan säger går inte alltid ihop. Jag hoppas att jag kan komma över detta fort.. å bli lite mer mig själv. Dock gillar jag väl inte helt mig själv heller, hehe kanske därför det inte fungerar å vara tillsammans/dejta ngn heller. Men om inte jag eller min omgivining gillar mig då är det svårt. Ska nog satsa på att köpa en plastik operation vad det gäller självförtroende.. men det är nog en helt omöjlig operation, sitter nog inte i de yttre betingelserna utan mer i de inre. Jaja blir nog bra så småningom åsså. JAg kanske duger igentligen som jag är, lite annorlunda, lite ärligare, lite mer emotionell än andra, kanske är helt enkelt så att jag har umgåts med fel folk.
För de som är mina sanna vänner vet att jag värdesätter deras vänskap, och skulle göra allt för dem, humf kanske inte riktigt allt, men mycket ivf :-D
Nope nu är det nog dax för min mage att få isig lite frukost, har hört att det är bra . Nästa gång kasnke det inte tar 10 min å logga in :-P
Idag är det första dagen på denna termin.. å jag känner mig väl inte mega peppad måste jag säga. Skulle vilja förändra mitt liv, är faktiskt just nu rätt trött på att plugga. Umgås med folk som kanske inte har samma förståelse för att man inte är som andra "svenssons" eller andra studenter som inte har barn. Annars beror det på att jag har väldigt dåligt samvete över att ha maskat hela jädrans sommaren med min sommar kurs.. urk ogillar verkligen att kugga 20p.. suck.. men kan man kalla det att kugga om man inte lämnat in uppgifterna.. humf.. det är väl kanske mer en tolkningsfråga.. men har väl två år på mig eller ngt sådant .. öh men jga hoppas kunna fixa det tills nästa sommar, annars får jag problem att hämta ut min gymnasielärarexamen som jag ändå strävar efter. Suck! kanske ska försöka ta mig i kragen å fixa det, men har verkligen ingen motviation. Jag hoppas att jag hittar den liggandes i ngn av mina garderober.
Det mesta i mitt liv ska hålla på att strula, jag fattar inte hur jag lyckas strula till allt jämnt. Är faktiskt rätt trött på det måste jag nog erkänna. Mest är jag nog trött på att falla för fel kille, fast vad hjärtat säger och vad hjärnan säger går inte alltid ihop. Jag hoppas att jag kan komma över detta fort.. å bli lite mer mig själv. Dock gillar jag väl inte helt mig själv heller, hehe kanske därför det inte fungerar å vara tillsammans/dejta ngn heller. Men om inte jag eller min omgivining gillar mig då är det svårt. Ska nog satsa på att köpa en plastik operation vad det gäller självförtroende.. men det är nog en helt omöjlig operation, sitter nog inte i de yttre betingelserna utan mer i de inre. Jaja blir nog bra så småningom åsså. JAg kanske duger igentligen som jag är, lite annorlunda, lite ärligare, lite mer emotionell än andra, kanske är helt enkelt så att jag har umgåts med fel folk.
För de som är mina sanna vänner vet att jag värdesätter deras vänskap, och skulle göra allt för dem, humf kanske inte riktigt allt, men mycket ivf :-D
Nope nu är det nog dax för min mage att få isig lite frukost, har hört att det är bra . Nästa gång kasnke det inte tar 10 min å logga in :-P
söndag, augusti 06, 2006
Titlar är nog svårast å komma på
Hade en fundering om jag skulle skaffa en liten rottweiler valp, har tom hittat en uppfödare som kanske skulle låta mig få bli fodervärd på en hanvalp. Men nu har jag fått kalla fötter. Har jag verkligen råd med en valp? Främst nu när jag ska köpa ny säng, åka utomlands med min dotter i vinter och troligen inte har något extra jobb i höst...
Har jag verkligen tid med en valp? Jag har varit så enormt slö i sommar så min två sommarkurser har gått åt pipsvängen vilket innebär att jag lär ju ta dessa 20p i höst sammtidigt som jag skriver min c-uppsats..
Summan av vad jag vill och summan på mitt bankkonto samt summan av antal timmar på ett dygn går inte ihop för mig.. så nä tyvärr lär jag nog ringa till uppfödaren och säga som jag känner.. att idagsläget ser det rätt knivigt ut för mig att ha en valp.. Suck hade varit skoj med en liten krabat här hemma när min andra krabat är hos pappa sin. Men det är väl så att man inte allt i världen kan få :-P
Undrar hur man ska få igång tempot i plugget igen.. är ju inte alls mycket kvar på min utbildning jhu.. borde kunna sparka mig själv tillräckligt å fixa de 20 sociologi poängen jag skulle ha tagin nu i sommar.. å sen är det "bara" 40 kvar.. så med andra ord har jag 60p kvar till examen.. sen ska man ut i verkligeheten igen.. kan ju hoppas att det finns ett lärarjobb åt mig därute till nästa höst.. vad gör jag annars? Ja idag är det svårare och känns mer panikartat att kanske sittar jag vid min datorn om ett år och är arbetslös.. men stora studieskulder o ensamstående till mitt lilla charmtroll. Suck.. framtiden är ovis.. odet är en jobbig känsla.. men samtidigt om man visste hela tiden vad framtiden skulle bära med sig.. vad trist allt skulle trolgien vara då. Vi männsikor behöver nog ha lite spänning i tillvaron.. kanske är det därför man i bland gör lite dumma saker, enbart för att få lite krydda i tillvaron.. Kanske är det just därför jag inte har ngn motiviation till att plugga.. för mitt liv är rätt så trist.. händer det ngt så brukar det ändå vara negativt.. eller kanske är det så att det negativa är lättare att komma ihåg än saker som är postitiva.. mh vem vet.. går att ta sig en funderar på det å försöka göra ngt åt det.. återkommer inom kort med mer psykade texter av en trollmor i vardagen.
Har jag verkligen tid med en valp? Jag har varit så enormt slö i sommar så min två sommarkurser har gått åt pipsvängen vilket innebär att jag lär ju ta dessa 20p i höst sammtidigt som jag skriver min c-uppsats..
Summan av vad jag vill och summan på mitt bankkonto samt summan av antal timmar på ett dygn går inte ihop för mig.. så nä tyvärr lär jag nog ringa till uppfödaren och säga som jag känner.. att idagsläget ser det rätt knivigt ut för mig att ha en valp.. Suck hade varit skoj med en liten krabat här hemma när min andra krabat är hos pappa sin. Men det är väl så att man inte allt i världen kan få :-P
Undrar hur man ska få igång tempot i plugget igen.. är ju inte alls mycket kvar på min utbildning jhu.. borde kunna sparka mig själv tillräckligt å fixa de 20 sociologi poängen jag skulle ha tagin nu i sommar.. å sen är det "bara" 40 kvar.. så med andra ord har jag 60p kvar till examen.. sen ska man ut i verkligeheten igen.. kan ju hoppas att det finns ett lärarjobb åt mig därute till nästa höst.. vad gör jag annars? Ja idag är det svårare och känns mer panikartat att kanske sittar jag vid min datorn om ett år och är arbetslös.. men stora studieskulder o ensamstående till mitt lilla charmtroll. Suck.. framtiden är ovis.. odet är en jobbig känsla.. men samtidigt om man visste hela tiden vad framtiden skulle bära med sig.. vad trist allt skulle trolgien vara då. Vi männsikor behöver nog ha lite spänning i tillvaron.. kanske är det därför man i bland gör lite dumma saker, enbart för att få lite krydda i tillvaron.. Kanske är det just därför jag inte har ngn motiviation till att plugga.. för mitt liv är rätt så trist.. händer det ngt så brukar det ändå vara negativt.. eller kanske är det så att det negativa är lättare att komma ihåg än saker som är postitiva.. mh vem vet.. går att ta sig en funderar på det å försöka göra ngt åt det.. återkommer inom kort med mer psykade texter av en trollmor i vardagen.
torsdag, juli 20, 2006
en undring???
Jag kan inte låta bli att undra ibland att folk som säger sig vara ens vänner, aldrig hör av sig. Jag kan undra vilken sortsvän som dessa personer är. Jag kan även undra vilken värld dessa personer lev i. I min värld om man är vänner så hör man av sig, självklart innebär det inte att man behöver höra av sig varje dag, men någon gång då och då vore trevligt. Ja jag tror jag lär få undra o fundra resten av mitt liv på hur vissa personer säger sig vara ens vänner men man ses aldrig, man pratar aldrig. Mig vetterligen är man bekanta då, bekanta som en gång kanske var vänner, bekanta som träffas enbart om man råkar vara på samma plats samtidigt.. och självklart står man där och beklagar sig att man inte har hunnits träffas eller hörts av och att man måste bättra sig.
Jag kan då undra vilket liv man igentligen lever om man inte hinner med något som är det mest värdefullaste i våra liv, vänskap. Vilken livsstil har man då igentligen? när man struntar i sina vänner, vänner som kanske man umgicks med konstant tidigare, men av olika anledningar inte gör det längre, var den vänskapen inget värd? eller vad var det som gick fel?
Ja jag misstänker att jag kommer att undra resten av mitt liv. Tur att jag bara undrar och inte sörjer den vänskap som uppenbarligen troligen var rätt falsk när den väl var där.
Jag kan då undra vilket liv man igentligen lever om man inte hinner med något som är det mest värdefullaste i våra liv, vänskap. Vilken livsstil har man då igentligen? när man struntar i sina vänner, vänner som kanske man umgicks med konstant tidigare, men av olika anledningar inte gör det längre, var den vänskapen inget värd? eller vad var det som gick fel?
Ja jag misstänker att jag kommer att undra resten av mitt liv. Tur att jag bara undrar och inte sörjer den vänskap som uppenbarligen troligen var rätt falsk när den väl var där.
torsdag, juni 22, 2006
lite seg i bollen
Titeln stämmer nog rätt bra överens med hur jag ibland är jäkligt trögtänkt. Idag ringde jag till en vännina.. hennes man svarade och sa att hon var strax klar med damsugningen och att hon skulle återkomma... Timmarna gick och inte ringde hon, provade ringa ett par gånger tillbax, men inget svar (var på mobilen). Messade senare för att fråga om hennes man skulle kunna hjälpa mig med punkan på cykeln.. fortfarande inget svar.. snacka om att jag blev dissad.
skickade ett mess till en killkompis, han svarade inte.. men när jag skickar ett mer "jobb mess" då svarade han på en gång.. snacka om personling dissning.Jag ogillar verkligen detta.. Försökt även att ringa en annan vännina till mig för i morgon är det midsommar och en annan killkompis undrade om inte min vännina skulle ha fest.. men inte har hon ringt tillbax. Snacka om att bli dissad igen!
När jag berättade för min ex man att jag äntligen tänker ta "tjuren vid hornen" och bli ordningsvakt.. om ansökan godkännes vill säga.. så var han mer negativ än positiv.. men det har han ju alltid varit.. jag duger inte som jag är, har aldrig gjort inte med honom och inte med min familj.. och mina så kallade vänner verkar skämmas över mig iom att jag inte blir medbjuden på något på midsommar.
Jag ogillar verkligen att till varje högtid vi har här i Sverige så firar jag den själv, frågan är har jag pest eller har jag kolera.. ja något är det ivf och jag vet inte vad jag gör för fel.
jo eller kanske lite.. jag är för emotionell.. vill för mycket, bryr mig andra för mkt, är för sällskaplig. Suck önskar jag kunde vara en erimit.. önskar att jag kunde känna mig tillfreds med det, men det gör jag ju inte.. har varit ensam hela mitt tidigare liv, utan vänner mer än mina hästar.. detta ändrades i gymnasiet.. men ensamhetskänslan bestod.. Med min dåvarande man försvann ensamhetskänslan även om jag oftast kände mig otillräklig, men idag är jag inte bara otillräklig, osmart, talanglös nä jag är även enormt ensam.
visst en annan killbekant som jag har ansåg tydligen att jag var lite åt det patetiska hållet med självömkan jag vet inte om det är självömkan.. kanske är det delvis.. men faktum kvarstår, JAG ÄR JÄKLIGT ENSAM!!
Visst har jag folk runt omkring mig som säger att de gillar mig osv.. men ingen bjuder med mig på ngt i morgon. och just nu är det de som räknas tyvärr.. Saknar min tid i höle, men alla släkt och vänner som fanns där, under morfar tid. Midsommar för mig betyder att man ska vara på landet, åka traktor och plocka blommor vid vägkantet.. för att sen ta alla blommor till kullen och klä midsommarstången, och under falska toner med glada till rop, dansa runt stången. För att sen alla vuxna går hem och fixar maten inför kvällen och vi ungdomar gick ner till sjön och badade.. för att senare gå på by gemensamma midsommarfestmåltiden.. denna underbara dag slutade oftast med att vi ungdommar besteg höleklack.. ett berg, och skriva i gästboken, och kasnke gav någon en förstulen kyss till någon annan.
Men hur ska jag kunan säga detta till mina nuvarnade sk vänner? De kommer ändå inte förstå.. Mitt hjärta har gråtit i flera veckor nu, ja kanske av och till hela våren, jag förstår inte när smärtan efter att ha förlorat någon nära ska försvinna. Hade varit lättare om förloradet hade inneburit att personen/personerna inte var i livet.. men så är inte fallet... det smärtar mig enormt mycket att förlora något så värdefull som en vänskap som funnits under en tid. Jag hoppas att en dag att jag ska vakna upp och inse att smärtan är borta och att jag kanske har funnit ro i min själ trots min ensamhet. Men jag är ingen erimit i själv och hjärta.. jag är en levnadsglad, emotionell och sällskapssjuk person.
Ekvationen går inte ihop... men jag är ingen matematiker.......
skickade ett mess till en killkompis, han svarade inte.. men när jag skickar ett mer "jobb mess" då svarade han på en gång.. snacka om personling dissning.Jag ogillar verkligen detta.. Försökt även att ringa en annan vännina till mig för i morgon är det midsommar och en annan killkompis undrade om inte min vännina skulle ha fest.. men inte har hon ringt tillbax. Snacka om att bli dissad igen!
När jag berättade för min ex man att jag äntligen tänker ta "tjuren vid hornen" och bli ordningsvakt.. om ansökan godkännes vill säga.. så var han mer negativ än positiv.. men det har han ju alltid varit.. jag duger inte som jag är, har aldrig gjort inte med honom och inte med min familj.. och mina så kallade vänner verkar skämmas över mig iom att jag inte blir medbjuden på något på midsommar.
Jag ogillar verkligen att till varje högtid vi har här i Sverige så firar jag den själv, frågan är har jag pest eller har jag kolera.. ja något är det ivf och jag vet inte vad jag gör för fel.
jo eller kanske lite.. jag är för emotionell.. vill för mycket, bryr mig andra för mkt, är för sällskaplig. Suck önskar jag kunde vara en erimit.. önskar att jag kunde känna mig tillfreds med det, men det gör jag ju inte.. har varit ensam hela mitt tidigare liv, utan vänner mer än mina hästar.. detta ändrades i gymnasiet.. men ensamhetskänslan bestod.. Med min dåvarande man försvann ensamhetskänslan även om jag oftast kände mig otillräklig, men idag är jag inte bara otillräklig, osmart, talanglös nä jag är även enormt ensam.
visst en annan killbekant som jag har ansåg tydligen att jag var lite åt det patetiska hållet med självömkan jag vet inte om det är självömkan.. kanske är det delvis.. men faktum kvarstår, JAG ÄR JÄKLIGT ENSAM!!
Visst har jag folk runt omkring mig som säger att de gillar mig osv.. men ingen bjuder med mig på ngt i morgon. och just nu är det de som räknas tyvärr.. Saknar min tid i höle, men alla släkt och vänner som fanns där, under morfar tid. Midsommar för mig betyder att man ska vara på landet, åka traktor och plocka blommor vid vägkantet.. för att sen ta alla blommor till kullen och klä midsommarstången, och under falska toner med glada till rop, dansa runt stången. För att sen alla vuxna går hem och fixar maten inför kvällen och vi ungdomar gick ner till sjön och badade.. för att senare gå på by gemensamma midsommarfestmåltiden.. denna underbara dag slutade oftast med att vi ungdommar besteg höleklack.. ett berg, och skriva i gästboken, och kasnke gav någon en förstulen kyss till någon annan.
Men hur ska jag kunan säga detta till mina nuvarnade sk vänner? De kommer ändå inte förstå.. Mitt hjärta har gråtit i flera veckor nu, ja kanske av och till hela våren, jag förstår inte när smärtan efter att ha förlorat någon nära ska försvinna. Hade varit lättare om förloradet hade inneburit att personen/personerna inte var i livet.. men så är inte fallet... det smärtar mig enormt mycket att förlora något så värdefull som en vänskap som funnits under en tid. Jag hoppas att en dag att jag ska vakna upp och inse att smärtan är borta och att jag kanske har funnit ro i min själ trots min ensamhet. Men jag är ingen erimit i själv och hjärta.. jag är en levnadsglad, emotionell och sällskapssjuk person.
Ekvationen går inte ihop... men jag är ingen matematiker.......
måndag, juni 19, 2006
melodramatisk kanske lite grann
Livet är en gåta som för mig tersig helt olösbart. När man tror att livet leker och att äntligen ska jag få lite framgång så vänder allt till ett stor magplask som gör ont i flera månader, troligen kommer det att göra ont i flera år om jag har otur.
Jag förstår inte att en liten grej som att säga.. snälla jag vill verkligen inte veta vad xx har gjort eller inte gjort.. kan leda till att man förlorar väldigt många nära vänner. Det hände iof lite mer små grejor men ändå..
På morsdag hade jag o min mor olika åsikter om diverse saker.. hon lyssnar aldrig när jag ringer, de kommer aldrig och hälsar på. Har varit här ca 4 ggr sen jag flyttade vilket jag gjorde -98, och det är bara ca 18 min som skiljer oss åt. Men de tycker det är bättre att hälsa på sina utbytesstudenter runt om i europa än å hälsa på en av deras riktiga döttrar. Jag bad henne att hon kan väl ringa mig när hon känner för att vara min mamma på riktigt, tja det är ju bara ca 1 månad sedan.. Jag är väl inte så viktigt, har väl egentligen aldrig varit viktig för dem någon sin, mest varit till besvär. Som exempel när jag gick på gymnasiet o mina föräldrar skulle betala min inackordering, men behöll pengarna från komunen själva, vilket resulterade i att kronofogden kom och knackade på min dörr.. knappa 18 år gammal. Eller all den misshandel som man har fått utstå, både psykiska och fysiska misshandel. Kanske har jag det helt enkelt bättre utan dem?
Ta min syskon som ett exempel, det är bara jag som hör av mig till dem.. slutar jag att ringa så ringer de inte mig, jag är trött på sådant. Jag är så jäkla trött på att vara missanpassad här i samhället, jag vill inte ha en tung ryggsäck att bära, jag vill vara mer som vilken annan svensson som helst. Jag vill helt enkelt få balans i mitt liv, känna att lyckan står mig bi och inte bara är flyktig för sekunden. Men om jag tänker så, så är jag egoistisk och det är ngt jag inte vill vara.. lika lite som jag vill vara själv. Dock är ensamheten bättre än om man känner sig ensam när man är två.
Jag förstår inte att en liten grej som att säga.. snälla jag vill verkligen inte veta vad xx har gjort eller inte gjort.. kan leda till att man förlorar väldigt många nära vänner. Det hände iof lite mer små grejor men ändå..
På morsdag hade jag o min mor olika åsikter om diverse saker.. hon lyssnar aldrig när jag ringer, de kommer aldrig och hälsar på. Har varit här ca 4 ggr sen jag flyttade vilket jag gjorde -98, och det är bara ca 18 min som skiljer oss åt. Men de tycker det är bättre att hälsa på sina utbytesstudenter runt om i europa än å hälsa på en av deras riktiga döttrar. Jag bad henne att hon kan väl ringa mig när hon känner för att vara min mamma på riktigt, tja det är ju bara ca 1 månad sedan.. Jag är väl inte så viktigt, har väl egentligen aldrig varit viktig för dem någon sin, mest varit till besvär. Som exempel när jag gick på gymnasiet o mina föräldrar skulle betala min inackordering, men behöll pengarna från komunen själva, vilket resulterade i att kronofogden kom och knackade på min dörr.. knappa 18 år gammal. Eller all den misshandel som man har fått utstå, både psykiska och fysiska misshandel. Kanske har jag det helt enkelt bättre utan dem?
Ta min syskon som ett exempel, det är bara jag som hör av mig till dem.. slutar jag att ringa så ringer de inte mig, jag är trött på sådant. Jag är så jäkla trött på att vara missanpassad här i samhället, jag vill inte ha en tung ryggsäck att bära, jag vill vara mer som vilken annan svensson som helst. Jag vill helt enkelt få balans i mitt liv, känna att lyckan står mig bi och inte bara är flyktig för sekunden. Men om jag tänker så, så är jag egoistisk och det är ngt jag inte vill vara.. lika lite som jag vill vara själv. Dock är ensamheten bättre än om man känner sig ensam när man är två.
onsdag, april 12, 2006
en liten lista
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 – vad står där?
Första boken fanns ingen text då det var en tabell.. boken under står det
Modern står maktlös, och hon funderar mycket över vad personalen och de andra föräldrarna ska tänka. (Fighter relationer, barns kamp med vuxna)
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Program EasyShare från Kodak
3. Vad var det senaste du såg på tv?
OC
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
21,05
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Reklam från 5:an
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
För ett par timmar sedan då jag var och åt hamburgare på Max, med en mycket god vän ;)
7. Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?
OC
8. Vad har du på dig?
Softa byssor med militärmönster, abercrombie luvtröja
9. Drömde du något inatt?
Nä sov som en stock.. o bara myste :-D
10. När skrattade du senast?
Skrattar ofta så kan inte precisera
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Massa foton på min underbara dotter, en båttavla o en porslinsko
12. Har du sett något konstigt på sistone?
ne inte vad jag kan komma ihåg
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Som alla andra listor
14. Vilken var den senaste film du såg?
Mörket svensk deckare… öh kommer inte ihåg ngt mer
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
En bil, ett hus och nya glasögon
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
om jag säger det så är det inte privat längre.
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Få människor att fatta att vi inte kan slösa så mycket naturresurser och vara så egocentriska
18. Tycker du om att dansa?
Mycket, vill lära mig
19. George Bush?
Pass
20-21. Vad skulle dina barn heta, pöjk respektive flicka?
Mitt barn heter Ebba och ska nog inte ha fler.. därav uteblir killnamnet.
22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Japp, för lite soltimmar i vårat land
23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Visste inte ens att det fanns en Gud.
24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Den som vill har rätten att svara på frågorna..
Första boken fanns ingen text då det var en tabell.. boken under står det
Modern står maktlös, och hon funderar mycket över vad personalen och de andra föräldrarna ska tänka. (Fighter relationer, barns kamp med vuxna)
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Program EasyShare från Kodak
3. Vad var det senaste du såg på tv?
OC
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
21,05
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Reklam från 5:an
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
För ett par timmar sedan då jag var och åt hamburgare på Max, med en mycket god vän ;)
7. Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?
OC
8. Vad har du på dig?
Softa byssor med militärmönster, abercrombie luvtröja
9. Drömde du något inatt?
Nä sov som en stock.. o bara myste :-D
10. När skrattade du senast?
Skrattar ofta så kan inte precisera
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Massa foton på min underbara dotter, en båttavla o en porslinsko
12. Har du sett något konstigt på sistone?
ne inte vad jag kan komma ihåg
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Som alla andra listor
14. Vilken var den senaste film du såg?
Mörket svensk deckare… öh kommer inte ihåg ngt mer
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
En bil, ett hus och nya glasögon
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
om jag säger det så är det inte privat längre.
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Få människor att fatta att vi inte kan slösa så mycket naturresurser och vara så egocentriska
18. Tycker du om att dansa?
Mycket, vill lära mig
19. George Bush?
Pass
20-21. Vad skulle dina barn heta, pöjk respektive flicka?
Mitt barn heter Ebba och ska nog inte ha fler.. därav uteblir killnamnet.
22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Japp, för lite soltimmar i vårat land
23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Visste inte ens att det fanns en Gud.
24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Den som vill har rätten att svara på frågorna..
onsdag, april 05, 2006
Att tro
Livet är ett mysterium som jag undrar om man någon gång kommer att få kläm på. Förvirrade känslor snurrar runt, men bekanta känslor av allmän förvirring. Hur ska det sluta för en förvirrad människa? Kanske ska skriva något helt annat än om mig själv idag.. fast vad gör det hehe vet ju fortfarande inte om någon läser denna sida. För en tid sedan visste jag att sidan lästes av en person.. men idag är jag osäker..
Kanske lika bra att göra andra osäkra.. En gång i tiden när jag var religiös så satt jag på en buss på väg till stockholm med andra religösa människor. Det sades att vi trodde på samma sak, men jag är inte säker. Jag satt nog mer på den bussen för samhörigheten med andra människor. För jag kan inte försaka tron på evolutionen som dessa människor gör. Kommer inte att säga vilken sort religion det var, men vi kom in på diskussionen evolution och killen, vi kan kalla honom för Harry. Alltså jag och Harry satt och förde denna diskussion och han nekade till att vi hade utvecklats till den människa vi är idag, han hävdade att Gud hade skapat oss precis som vi stod och gick idag. Han menade att alla så kallade bevis på att människor och andra arter har utvecklats från andra former var uppdiktade av människan. Ben som vi har hittat från dinosarier var inte sant.. utan dessa ben hade vi människor gjort. Jag kan ta hur många exempel som helst på hur Harry påpekade att vi människor hade diktat ihop dessa historier för att få svagare människor att misstro Gud och i stort sett börja att tillbejda Djävulen. Jag vet andra människor som har tror på evolutionen och utbildat sig på något lärosäte ex till sjuksköterska och idag inte tror på evolutionen. Detta är skrämmande tycker jag..
Åter till diskussionen som jag och Harry höll... Jag menade då på att om Gud hade skapat oss efter sin egen spegelbild, om Gud verkligen finns och är så allsmäktig som religösa påstår kan det inte vara så helt enkelt att Gud har skapat olika varelser genom årtusenden, som han sedan har skapat om?
Kan det inte vara så (om man tror på Gud) att han skapade Cromanjon (hur det nu stavas) efter sin egen spegelbild.. men upptäkte att han var så grymt ful så han skapade om sig själv till neadertalarna? (tror att de kommer i den ordning.. hehe blivande historielärare som man är :-P )
Det är ju så inne med plastik operationer, men vad vet vi hur Gud såg ut från början, om han finns. Ingen vet säkert, och om han är så allsmäktig men ändå mänsklig måste det ju vara helt okej för honom också att få göra sina misstag och ändå kunna rätta till dem.. i detta fall genom att ändra på olika arter. Dinosarierna upptäkte han kanske inte var så lämpliga i och med deras storlek och jordens klimat, därför förintade han dem, och skapade andra former av levande väsen.
Vem kan egentligen säga att mitt tolkningsätt är fel? För ingen kan med 100% säkerhet säga att någons tro är mer rätt än den andres.. utan allt som vi människor upplever och känner är så pass individuellt så allt kanske är rätt?
Vi behöver nog vara mer lyhörd för andras människors tro, sinnesstämning och vad andra tycker och känner osv än vad folk gemenemang är. Vi är allt för självcentriska än vad som är bra för hela denna planet oavsett om det finns en högra makt eller inte..
Vem har sagt att just DU ska få leka Gud.. men inte någon annan.. vem säger vad som är rätt.. och vem ger den personen rätt att säga att just det jag tycker är rätt???
Läser du detta och tycker något skriv gärna =)
Kanske lika bra att göra andra osäkra.. En gång i tiden när jag var religiös så satt jag på en buss på väg till stockholm med andra religösa människor. Det sades att vi trodde på samma sak, men jag är inte säker. Jag satt nog mer på den bussen för samhörigheten med andra människor. För jag kan inte försaka tron på evolutionen som dessa människor gör. Kommer inte att säga vilken sort religion det var, men vi kom in på diskussionen evolution och killen, vi kan kalla honom för Harry. Alltså jag och Harry satt och förde denna diskussion och han nekade till att vi hade utvecklats till den människa vi är idag, han hävdade att Gud hade skapat oss precis som vi stod och gick idag. Han menade att alla så kallade bevis på att människor och andra arter har utvecklats från andra former var uppdiktade av människan. Ben som vi har hittat från dinosarier var inte sant.. utan dessa ben hade vi människor gjort. Jag kan ta hur många exempel som helst på hur Harry påpekade att vi människor hade diktat ihop dessa historier för att få svagare människor att misstro Gud och i stort sett börja att tillbejda Djävulen. Jag vet andra människor som har tror på evolutionen och utbildat sig på något lärosäte ex till sjuksköterska och idag inte tror på evolutionen. Detta är skrämmande tycker jag..
Åter till diskussionen som jag och Harry höll... Jag menade då på att om Gud hade skapat oss efter sin egen spegelbild, om Gud verkligen finns och är så allsmäktig som religösa påstår kan det inte vara så helt enkelt att Gud har skapat olika varelser genom årtusenden, som han sedan har skapat om?
Kan det inte vara så (om man tror på Gud) att han skapade Cromanjon (hur det nu stavas) efter sin egen spegelbild.. men upptäkte att han var så grymt ful så han skapade om sig själv till neadertalarna? (tror att de kommer i den ordning.. hehe blivande historielärare som man är :-P )
Det är ju så inne med plastik operationer, men vad vet vi hur Gud såg ut från början, om han finns. Ingen vet säkert, och om han är så allsmäktig men ändå mänsklig måste det ju vara helt okej för honom också att få göra sina misstag och ändå kunna rätta till dem.. i detta fall genom att ändra på olika arter. Dinosarierna upptäkte han kanske inte var så lämpliga i och med deras storlek och jordens klimat, därför förintade han dem, och skapade andra former av levande väsen.
Vem kan egentligen säga att mitt tolkningsätt är fel? För ingen kan med 100% säkerhet säga att någons tro är mer rätt än den andres.. utan allt som vi människor upplever och känner är så pass individuellt så allt kanske är rätt?
Vi behöver nog vara mer lyhörd för andras människors tro, sinnesstämning och vad andra tycker och känner osv än vad folk gemenemang är. Vi är allt för självcentriska än vad som är bra för hela denna planet oavsett om det finns en högra makt eller inte..
Vem har sagt att just DU ska få leka Gud.. men inte någon annan.. vem säger vad som är rätt.. och vem ger den personen rätt att säga att just det jag tycker är rätt???
Läser du detta och tycker något skriv gärna =)
lördag, april 01, 2006
bortgjord eller inte??
Var ett tag sedan jag skrev här, men det är väl för att detinte har hänt så jätte mycket. En del människor har visat sitt missnöje men försöker inte hänga upp mig allt för länge på det.
Igår var jag på Kårpuben, vågade fråga en kille om han vill hitta på något, någon gång.. å han svarade faktiskt JA. Fast nu sitter jag här hemma o tänker.. han ville nog bara vara snäll... så idag vaknade jag med ångest, ångrade lite att jag frågade honom. Vi bestämde ju inget, o nu ligger bollen hos honom, han fick ju mina nummer.. Ojoj vad nervös man kan vara..
Borde gå och lägga mig och sova lite till så jag orkar med dagens bravader.. mm äta lite eller dricka något sen sova lite innan jag ska fara ner på stan o sen spex sen fest...Bara jag kan släppa ångesten... är väl ändå inte så farligt å fråga, jag e helt enkelt larvig :-P
Igår var jag på Kårpuben, vågade fråga en kille om han vill hitta på något, någon gång.. å han svarade faktiskt JA. Fast nu sitter jag här hemma o tänker.. han ville nog bara vara snäll... så idag vaknade jag med ångest, ångrade lite att jag frågade honom. Vi bestämde ju inget, o nu ligger bollen hos honom, han fick ju mina nummer.. Ojoj vad nervös man kan vara..
Borde gå och lägga mig och sova lite till så jag orkar med dagens bravader.. mm äta lite eller dricka något sen sova lite innan jag ska fara ner på stan o sen spex sen fest...Bara jag kan släppa ångesten... är väl ändå inte så farligt å fråga, jag e helt enkelt larvig :-P
måndag, mars 27, 2006
Helt enkelt måndag kväll
Har varit en trevlig helg även om det har varit jobbigt, och med ledsamma drag.
Jag förstår fortfarande inte varför visa saker har blivit på ett visst sätt..
Vad är det jag gör som blir så fel? Jag måste vara en av de korkade människor som vandrar på denna jord. För jag förstår faktiskt inte hur vänskap kan förvandlas till fiendeskap på så kort tid. Nä det gör jag verkligen inte.
Lördagens sittning var helt okej.. över förväntningarna, trots två missöden.. eller snarare tre.. de två första tänker jag inte ens nämna.. vissa saker/personer är falska både mot sin omgivning som mot sig själva.. så de är inte värt att nämna...
Missödet nr 3 var en tjej som råkade trampa mig med sin högklackade sko rätt illa.. vaknade på söndag morgon efter bara ha sovit dryga tre timmar av att foten var svullen.. hehe har ett klackmärke på foten. Foten är lindad för att inte svullna ytterligare, jag hoppas bara att jag kan sova i natt. Foten och mardrömmar är besökare i mitt nattliga tillstånd.
Undrar vad tusan jag ska göra, deprission är inte skoj, längtar tills solen lyser från en klarblå himmel =)
Jag förstår fortfarande inte varför visa saker har blivit på ett visst sätt..
Vad är det jag gör som blir så fel? Jag måste vara en av de korkade människor som vandrar på denna jord. För jag förstår faktiskt inte hur vänskap kan förvandlas till fiendeskap på så kort tid. Nä det gör jag verkligen inte.
Lördagens sittning var helt okej.. över förväntningarna, trots två missöden.. eller snarare tre.. de två första tänker jag inte ens nämna.. vissa saker/personer är falska både mot sin omgivning som mot sig själva.. så de är inte värt att nämna...
Missödet nr 3 var en tjej som råkade trampa mig med sin högklackade sko rätt illa.. vaknade på söndag morgon efter bara ha sovit dryga tre timmar av att foten var svullen.. hehe har ett klackmärke på foten. Foten är lindad för att inte svullna ytterligare, jag hoppas bara att jag kan sova i natt. Foten och mardrömmar är besökare i mitt nattliga tillstånd.
Undrar vad tusan jag ska göra, deprission är inte skoj, längtar tills solen lyser från en klarblå himmel =)
fredag, mars 24, 2006
utan namn
Jag har kommit på att denna blogg är nog rätt deprimerade, men det gör nog inte så mycket är ingen ändå som går in och kollar. Den är mest till för att jag ska få skriva av mig lite.
min bror har varit här i ett dygn, hängt på och kollat på spexet med Ebba o mig igår. Det var trevligt, och både Calle o Ebba tyckte om det. dock blev det sent för Ebbas del men någon enstaka gång gör det ju inte så mycket. Kände mig hyfsat stärkt så jag vågade gå dit upp idag, och det gick väl siså där.. Känner mig inte riktigt välkommen, det snuddar vid att man håller på att känna sig utfryst. Alla andra verkar skulle gå till kåren, men jag kände mig inte välkommen... blev lessen gick hem med tårarna trillandes ner för mina kinder. Tänk vad mjäkig man är. Tusan vad livet är svårt!
Hur ska man igentligen "bete" sig? Jag tror att jag kommer från en annan planet, en planet som är fylld av känslor som svämmar över, de som kommer från denna planet känner sig utanför utan uppskattning, utanför när folk ignorerar en, då blir man lessen i själen. Från denna planet talar man om för varandra om man tycker om dem, eller inte. Man kan få säga ifrån när det blir för mycket. Blir det för mycket av något så man känner sig stressad och allt blir tok, så förstår folk från denna planet att man kanske säger ifrån på fel sätt. Det lixom bara svämmar över.. känslorna tar överhand. Men här kan man säga förlåt för att jag sårade dig, när känslorna har lagt sig lite, o få en chans till att förklar hur det ligger till. Men här på Tellus så får man inte sådana chanser utan om känslorna svämmar över så har man gjort fel. så fel så att man förlorar sina vänner, så fel att man blir utfryst av stora församlingar, så fel att man aldrig blir med bjuden på fest, så fel att man alltid är den som går hem själv, så fel att man alltid är den som sitter själv hemma o ingen hör av sig. Helt enkelt man gör allt fel, man blir inte välkommen, bara för att man har gjort ett litet litet fel i en stressad pressad situation.
Tusan vi är människor man ska kunna göra fel.. annars vore vi robotar, visst ja, jag vet att jag inte är som andra. Jag kan handla först och tänka sen, men jag är även ärlig om det.. ber även om ursäkt för det.. okej om man inte tar emot ursäkten.. men rättfärdigar det att man ska bli utfryst? Illa behandlad?
nä jag tycker verkligen inte det.. men tydligen är det så man behandlar folk här.. jag önskar att jag visste var jag kom ifrån, vilken planet jag passar bäst på, jag önskar att jag vore som alla andra.. passa in i det samhälliga mönstret, utan stora emotionella dalar och toppar. Jag önskar helt enkelt att jag vore en "svensson". Dock vet jag att om jag vore en "Svensson" och hade "smakat på" livet som annorlunda så kanske jag ändå inte skulle komma till ro.
Jag får nog acceptera att jag inte är som andra och att andra inte vill umgås med mig, får helt enkelt acceptera att jag alltid kommer att vara "flickan som tittar in genom glasfönstret och vill vara med och leka"
min bror har varit här i ett dygn, hängt på och kollat på spexet med Ebba o mig igår. Det var trevligt, och både Calle o Ebba tyckte om det. dock blev det sent för Ebbas del men någon enstaka gång gör det ju inte så mycket. Kände mig hyfsat stärkt så jag vågade gå dit upp idag, och det gick väl siså där.. Känner mig inte riktigt välkommen, det snuddar vid att man håller på att känna sig utfryst. Alla andra verkar skulle gå till kåren, men jag kände mig inte välkommen... blev lessen gick hem med tårarna trillandes ner för mina kinder. Tänk vad mjäkig man är. Tusan vad livet är svårt!
Hur ska man igentligen "bete" sig? Jag tror att jag kommer från en annan planet, en planet som är fylld av känslor som svämmar över, de som kommer från denna planet känner sig utanför utan uppskattning, utanför när folk ignorerar en, då blir man lessen i själen. Från denna planet talar man om för varandra om man tycker om dem, eller inte. Man kan få säga ifrån när det blir för mycket. Blir det för mycket av något så man känner sig stressad och allt blir tok, så förstår folk från denna planet att man kanske säger ifrån på fel sätt. Det lixom bara svämmar över.. känslorna tar överhand. Men här kan man säga förlåt för att jag sårade dig, när känslorna har lagt sig lite, o få en chans till att förklar hur det ligger till. Men här på Tellus så får man inte sådana chanser utan om känslorna svämmar över så har man gjort fel. så fel så att man förlorar sina vänner, så fel att man blir utfryst av stora församlingar, så fel att man aldrig blir med bjuden på fest, så fel att man alltid är den som går hem själv, så fel att man alltid är den som sitter själv hemma o ingen hör av sig. Helt enkelt man gör allt fel, man blir inte välkommen, bara för att man har gjort ett litet litet fel i en stressad pressad situation.
Tusan vi är människor man ska kunna göra fel.. annars vore vi robotar, visst ja, jag vet att jag inte är som andra. Jag kan handla först och tänka sen, men jag är även ärlig om det.. ber även om ursäkt för det.. okej om man inte tar emot ursäkten.. men rättfärdigar det att man ska bli utfryst? Illa behandlad?
nä jag tycker verkligen inte det.. men tydligen är det så man behandlar folk här.. jag önskar att jag visste var jag kom ifrån, vilken planet jag passar bäst på, jag önskar att jag vore som alla andra.. passa in i det samhälliga mönstret, utan stora emotionella dalar och toppar. Jag önskar helt enkelt att jag vore en "svensson". Dock vet jag att om jag vore en "Svensson" och hade "smakat på" livet som annorlunda så kanske jag ändå inte skulle komma till ro.
Jag får nog acceptera att jag inte är som andra och att andra inte vill umgås med mig, får helt enkelt acceptera att jag alltid kommer att vara "flickan som tittar in genom glasfönstret och vill vara med och leka"
onsdag, mars 22, 2006
mega mastodont fum
Jaha det lilla lilla fumbibban var jätte liten.. det är säkert, alla trodde nog att mötet skulle bli kort o koncist. Detta var det längsta mötet i verksamhetsår. Jag kom hem för bara 10-20 min sedan o klockan är 24.20. Hur mega trött som helst.. tusan jag är ju sjukskriven. Jaja så går det med detta..
Har även varit på min VFU plats för första gången idag.. kan bli bra tror jag.. skulle vara skönt och få ha det soft ett tag.
Nä nu ska en slutkörd ego gå och slaga tror jag.
Har även varit på min VFU plats för första gången idag.. kan bli bra tror jag.. skulle vara skönt och få ha det soft ett tag.
Nä nu ska en slutkörd ego gå och slaga tror jag.
söndag, mars 19, 2006
oskrivna regler
Jag är så jäkla less på saker. En tjejkompis som påstår sig vara min vän, har haft sex med ett fd strul till mig. Till saken hör det att hon vet att saker är lite känsliga hos mig vad det gäller med honom. Tycker det hon har gjort är förjävligt, så gör man inte mot kompisar.
Att hon sen har mage att säga det till mig är ju iof kanske starkt gjort, men kanske även onödigt. Att inte ens ångra sig det minsta...
Sen har hon tydligen frågat hans ex om det var okej att hon hånglade upp honom, och det var det tydligen men att fråga mig var visst inte aktuellt för fem sekunder ens. Tycker att det är slampaktigt beteende (hon kommer troligen att läsa detta och bli jätte sur på mig, men alla andra är ju så jäkla pist på mig så tja varför inte även hon)
Jag förstår inte något... mer än att vissa människor är egocentriska och tänker inte på sina vänner.
Tjejen som jag råkade i luven med igår vill inte veta av mig alls.. och så kommer det troligen att förbliva.. Hur mycket mer kommer jag att orka... vad gör jag för fel...Ska kanske flytta från stan... Ebba skulle lika gärna kunna bo hos sin pappa på heltid. Det kanske är det bästa för henne, hon säger ju att hon inte vill bo hemma hos mig i vilket fall.. Urk vilka svåra beslut man måste ta hela tiden. Belsut som påverkar en så fruktansvärt mycket. Jag känner bara att livet spinner på i för snabb takt med allt för mycket negativa saker. Jag vill bort härifrån. Bort från personer som påstår sig vara ens vänner men som gör saker som sårar. Bort från allt!
Att hon sen har mage att säga det till mig är ju iof kanske starkt gjort, men kanske även onödigt. Att inte ens ångra sig det minsta...
Sen har hon tydligen frågat hans ex om det var okej att hon hånglade upp honom, och det var det tydligen men att fråga mig var visst inte aktuellt för fem sekunder ens. Tycker att det är slampaktigt beteende (hon kommer troligen att läsa detta och bli jätte sur på mig, men alla andra är ju så jäkla pist på mig så tja varför inte även hon)
Jag förstår inte något... mer än att vissa människor är egocentriska och tänker inte på sina vänner.
Tjejen som jag råkade i luven med igår vill inte veta av mig alls.. och så kommer det troligen att förbliva.. Hur mycket mer kommer jag att orka... vad gör jag för fel...Ska kanske flytta från stan... Ebba skulle lika gärna kunna bo hos sin pappa på heltid. Det kanske är det bästa för henne, hon säger ju att hon inte vill bo hemma hos mig i vilket fall.. Urk vilka svåra beslut man måste ta hela tiden. Belsut som påverkar en så fruktansvärt mycket. Jag känner bara att livet spinner på i för snabb takt med allt för mycket negativa saker. Jag vill bort härifrån. Bort från personer som påstår sig vara ens vänner men som gör saker som sårar. Bort från allt!
Dagen då allt blev fel eller Premiär för Khan
Idag var det asså dax för det som många av oss har slitit med.. kanske inte ni mina vänner som inte är spexare. Dagen började hemskt.. ett stort jäkla bråk, pga att jag sa ifrån att jag hade för mycket att göra så jag klarade inte av alla de uppgifter som hade ålagts mig. Detta bråk resulterade i att jag har blivit avstängd från logen, vilket jag tycker är hemskt hemskt tråkigt. För jag trivs med att hjälpa till att avstressa stressiga söta rara skådisar. Tyvärr kommer detta nog inte att ändras på, mycket tragiskt och ledsamt.
Trots detta gick jag upp till aulan och såg akt 2, akt 1 sydde jag på min kjol med hjälp av två schysssta brudar. Trots att jag lessen i själen är så hängde jag med till sittningen.. var väl inte helt lyckat för mig, men men...
Själv spexet var kalas bra... hur skoj som helst att se.. längtar verkligen till torsdag nästa vecka då jag, Ebba o min bror ska se hela spexet. :-D
Men nu är det sovdax som gäller...
Trots detta gick jag upp till aulan och såg akt 2, akt 1 sydde jag på min kjol med hjälp av två schysssta brudar. Trots att jag lessen i själen är så hängde jag med till sittningen.. var väl inte helt lyckat för mig, men men...
Själv spexet var kalas bra... hur skoj som helst att se.. längtar verkligen till torsdag nästa vecka då jag, Ebba o min bror ska se hela spexet. :-D
Men nu är det sovdax som gäller...
fredag, mars 17, 2006
dagen innan premiären
Idag har det varit genrep, gick väl rätt okej. Men jag orkar inte längre, har nu suttit o slitit sen i måndags i många timmar. Men när när det oftast känns som om det bara är jag som sliter så blir det inte skoj alls.. De två andra tjejerna sätter sig ner och syr på sina egna kläder i första hand, när det väl borde vara skådisarnas kläder som prioriteras. Till saken hör det att bägge har premiärkläder sen åren innan. Det har inte jag. Min kjol med matchade överdel fungerar inte alls.. den är helt enkelt skit ful. Jag har redan betalt premiärfesten men har inga kläder att ha på mig, jag känner mig helt slutkörd, satt och grät i min kompis bil på väg hem (det tar typ 10 min att gå hem, med bil öh 3 min) Usch jag vet verkligen varken ut eller in men än att jag är enormt enormt mega trötter. Vill bara sova resten av helgen. Är så jäkla jäkla trött... Får se hur det blir i morgon om jag orkar vara med på premiären eller inte...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
