skulle vilja...

Jag skulle vilja ha tillräckligt mycket pengar för att kunna ha råd med en bil. Om jag hade det så skulle jag kunna träna Amira mer regelbundet. Idag blir det lite hipp som happ, inte bra varken för henne eller mig. Men just nu är väl min största chans på en bil är om jag av någon händelse skulle vinna på lotteri, eller träffa söt singel vettig kille med bil. Haha inget av de alternativ låter speciellt trovärdigt. Så jag får nöja mig med å längta efter en egen bil.

Men det är inte det enda jag skulle vilja... skulle vara skönt om mina stackars 20p som släpar efter skulle bli skrivna någon gång, så jag ikapp kom. Men just nu känns det avlägset sååååå avlägset. men hälften av dem måste jag ta för å ta examen till sommaren.

Andra saker jag skulle vilja.. är att känna samhörighet med något, inte nödvändigtvis ett förhållande, utan det kan vara något. Känna att man som person blir saknad om man åker iväg, känna en samhörighet med något. men tror inte jag kommer att hitta detta än på flera år. Måste hitta mig själv, måste hitta bort från oru, där så många ogillar den jag är. Måste känna att jag tycker om mig själv, o hitta folk som gillar mig som jag är.

Haha hittar nog fler saker jag skulle vilja.. försoning med visa personer som av olika anledningar inte finns i mitt liv längre. De flesta av dessa personer har försvunnit delvis pga missförstånd, men även att jag bitvis mår så jäkla dåligt. Men jag orkar faktiskt inte mäkla fred med alla. o vissa personer har det gått för lång tid sedan olika åsikter sades, för att det någonsin kommer att bli som förut. Jag får helt enkelt bita i det sura äpplet.

Det jag skulle vilja göra är att åka utomlands med min dotter, vi har sparat sedan midsommras. Det skulle vara såååå härligt att bara åka iväg, men inte så lämpligt så här i terminsstart och med 20p eftersläppandes. Men haha vi åker på tisdag. Ska bli såååååååå super härligt att komma härifrån. Spännande att åka med lilla Ebba, 5år. Kommer väl inte att bli solsemester, men kommer förhoppningsvis bli helt underbart, bara vi två.

Allt annat som jag skulle vilja.. får helt enkelt vänta tills vi kommer hem. =)
Nu ska jag vila min arma kropp efter ca 1,5 mil på en hästrygg jag aldrig tidigare suttit på.

ögoninflammation

Ögoninflammation i form av en vagel inuti ögat, inte på franskanten, utan mitt under ögonlocket är inte skönt. Problemet verkar även komma på andra ögat.. jippi.. eller nä.. men men.. det som inte dödar... =P

Blir bara att skriva kort idag, ids inte så mycket mer. Är klar med religionssociologikursen, grymt skönt måste jag säga. Trodde ett tag att jag itne skulle ta några poäng alls denna termin som löper mot sitt slut. Tur ibland att man har fel. Saknar dock en god studiekamrat som jag tappad precis innan jul, jag hoppas att personen ifråga mår bra och får en bra vistelse utomlands. Saknar dig, vännen, tyvärr är det inte ömsesidigt. Men så kan det vara ibland.. sorry ni som kom i kläm imellan.

Ett steg närmare examen... snart så... =)

parasiter som tar ens inspiration

När kommer solen att lysa igen på mitt ansikte och allt blir så där varmt och skönt som bara solen kan göra. När kommer min livsglöd att komma tillbax för att stanna, inte enbart titta fram från en molnig himmel, utan jag vill att solen ska lysa med sitt starka härliga glöd som jag vet att den kan göra. Först då kommer livsglöden i mig att spira igen, först då kan jag kanske våga komma ut bland folk igen. Först då kanske jag kan stå ut med all den förakt som man känner, tills solen kommer fram är det hemmets vrå den trygaste platsen. Men här spirar inte inspirationen, här dör den, inträngt i en mörk vrå, tvingad att komma fram för att göra de förbenade poängen som ligger där och hetsar, hånar och tynger en. Detta ger in inspirationen ens en chans till att spira, utan tvärt om det tar mer och mer död på den.

Men vem bryr sig mer än jag om inte den kommer fram igen, haha det är nog inte någon, vem bryr sig mer än jag om jag klarar min examen, svaret är enkelt typ ingen. Är man som jag så är ens lott att ensam i världen vandra i hopp om att solen åter ska lysa klart o starkt o ta fram den livsglöd jag vet att jag har. Den livsglöd som gör att jag gärna skapar saker. Men en person har fått mig att känna mig som en parasit som lever av andra, parasiter behöver ingen sol, de tar död på allt runt omkring en. Osäkerheten inom mig gör att jag faktiskt tror att jag är en parasit, som aldrig någonsin har gett någon människa något annat än trassel i deras liv. Det finns ingen livsmanual för en parasit att förvandlas till en prinsessa/prins, för en parasit är och för blir en parasit tills den dagen parasitet inte finns i jordelivet längre.

Jag har träffat parasiter, som kommer hem till mig, äter här, tvättar här, bor här, lånar pengar som man aldrig får tillbax. De bara tar och tar och man ser inget slut på det hela. Aldrig trodde jag att någon skulle anse att jag är en sådan som utnytjar andra och inte ger något tillbax, men ack så fel man kan ha. Tack du som fick mig att inse att jag endast är en parasit (inte dina ord utan jag som fattade dig som det) parasiter har rätt att leva men inte mer än så.

Solen kommer kanske fram en dag och jagar bort parasiten jag, men jag känner mig inte som en sådan, jag försöker alltid hjälpa människor även om det är på bekostnad av mig själv, men men.. anser folk jag är en parasit så har jag nog dåligt självomdöme (eller va det nu heter) ... så parasiten väntar på att solen ska komma fram o förvandla en till något annat än en parasit som folk skyr

underbara du

Du får mig verkligen att må bättre, genom att bara vara du.. haha låter som jag är kär i dig, men så är inte fallet. Du är bara en så enormt god vän, en vänskap som har fördjupats under förra året, vilket jag är enormt tacksam för. Jag hoppas att vi ska ha enormt bra och lyckat år, 2007. Jag hoppas att jag ger något tillbax till dig osså, så jag inte beter mig som en parasit som suger ur din livskraft. En del människor får mig att känna mig som en parasit och jag vill verkligen inte vara det. Så jag hoppas inerligt att du inte tycker det.

2007 har inletts på ett mycket bättre sätt än förra årskiften så jag hoppas att hela året blir ett lyckat år, planer för året är att ta en lärarexamen till sommaren. Jobba på min älskade jobb (hatat av andra), mer kvalitetstid med min prinsessa, umgås med mina få men underbara, fantastiska vänner, hehe träna lilla tjockisen till tävlingskondition, samt få den ny startade förening att bli en bra och stabil förening som värnar om de intressen som vi har. Sist men inte minst, se till att min hälsa, psyke, fysik blir på topp. Hehe skulle inte sätta några nyårslöften men det som jag nämnt kan ju ses som sådana.

Godfortsättning alla!!

Skrittur på ängarna

Idag var jag o Ebba ute och skrittade lite. Den häst ebba red hade jag som hand häst. Hästarna skötte sig jätte bra, inte en reaktion när rådjuren skuttade på ängarna, inte heller när isen brast under dem. Vi hade varit ute i 40-45 min, då hehe lilla tjocka Amira (hästen jag red) fick lite spel. Hon tyckte det var dags att ta sig en galopp tur. Men det ville ju inte jag, stackars Ebba (5år) har ju precis börjat att rida, och sitter på en stor häst. Amira blidde lite sur, kikade mot Marozia, som i sin tur tog ett skutt eller om det var galoppsteg, jag vet inte satt med ryggen åt. Jag hör ett litet pip bakomryggen... Ser Ebba glida av, och hon försöker med all sin kraft sitta kvar i sadeln, Marozia hade stannat upp och försökte hjälpa Ebba att sitta kvar. I vilket fall såg de så ut, och Ebba tyckte det kändes som det med. Men stackars min lilla prinsessa har flugit av för första gången. Hon var rädd, och det är ju inte så konstigt men ett par minuter senare så satt hon på hästen igen. Dock lät jag bli att hoppa upp på Amira som fortfarande ansåg att man ska galoppera på åkrar och inte skritta. Sen att hon inte tänker på Ebba eller på att hon själv inte har blivit riden på ett tag tycks inte bekomma henne.

Jag hoppas verkligen att Amira kan hålla sig i skinnet nästa gång vi ska ut å skritta lite. Önskar att jag hade haft råd att skaffa en bra ponny till Ebba, en i lite mer rätt storlek till henne, samt en som kanske hon kan styra själv =P
Fast att skaffa häst just nu är helt ute ur bilden. Haha kan ju hoppas att man vinner på lotteri =P

jul

Jaha nu har typ äntligen denna dag gått, jag har överlevt en till jul. En jul i ensamhet, med vanliga vardagspyssel att sysselsätta mig med. Tackat nej till att gå över till en ny vän som bor här i tybble, av rädsla att bli lessen i ögat. Tackade även nej till att träffa en annan ny bekant, av rädsla att jag trampar in på en enligt mig väns terretorium. Vill inte såra denna person, vilket jag tydligen redan har gjort. Jag är rätt bra på att göra just det. Tydligen är jag specialist på att misstolka folk, eller att folk misstolkar mig. Därför gott folk blir min julklapp till er alla, att jag delvis att försvinna från era terretorium. För er som tänkt på det så har jag delvis redan gjort det, jag är inte längre engagerad i något på oru, grymt skönt. Fast tror att andra tycker det är ännu skönare, slippa mig. Det är så jag har kännt i vilket fall genom alla dessa år. Att jag inte är önskvärd, men jag har velat vara kvar för jag har trivts med att hålla på med studentpoltik, pr, kläder, med så mycket mera. Hur jag än har gjort och gör tycks folk fly mig, jag har aldrig riktigt hört hemma, varken sektions-, kår-, spexsmässigt eller ngt annat jag har pysslat med. Tack för den tid jag ändå fick vara delaktig på olika sätt, jag kommer förhoppningsvis att någon gång i framtiden se tillbax och enbart komma ihåg de bra studer. Jag hoppas att jag har lärt mig något av allt detta

- att hålla mig ur vägen
- att inte många gillar personer med stark framtoning
- att man inte ska vara sig själv
- att man måste passa in i det samhälliga mönstret
- att lära sig att stänga in sig själv/lägga band på sig
- att helt enkelt inte vara den man är utan att spela någon annan enbart för att passa in. Jag gillar inte att låssas vara någon jag inte är. Därför är det bättre att jag koncentrera mig på plugg, min prinsessa, mitt jobb och kanske en och annan ridtur på busiga Amira.

Jag hoppas verkligen att andra klarar av denna sociala falska dans som vi vuxna håller på med, jag gör det uppenbarligen inte. Beklagar allt jag ställt till med genom åren, alla jag sårat omedvetet (sårar ingen medvetet). Jag är hemskt lessen över om jag gjort någon illa genom att enbart vara mig själv utan att spela någon annan.

Haha fast det är väl inte någon som berörs av detta som läser det ändå men men.

Jag önskar er alla en riktig fortsatt skön helg.

Kram på eder alla.

Tillbaka blick

Ett avsnitt från ett av mina favorit program fick mig att komma ihåg lyckliga somrar i Hälsinglands underbara natur. Där nuet betyde mer än framtiden, där solens sköna strålar gjorde en brunbränd. När man kunde ligga ut en hel dag på en flotte och bara njuta av vågornas ljud. Skogens tystnad, eller ängens brus. Jag omgavs av naturens underbara värld, så väl ottan i ladugården till sena kvällar i vattnet och ibland på en bergstopp med utsikt ända till havet trots att många mil det var dit. Underbara vänner som man endast träffades under de få sommarmånaderna ett sommarlov är. Saknaden är stor efter denna tid. Tid att bara vara och njuta av allt, ibland slit med att fixa o dona på torpet, allt från att laga takpannor, rensa ogräs till att måla faluröd färg på vägarna.. men oj oj vad solbränd man blidde på ryggen. Hästarna mina kunde gå lösa på tomten, utan tråkiga stängsel, ibland fick mormor påhälsning genom köksfönstret av min nyfikna ponny eller haha getterna jag hade en sommar.
Underbara tider, där tid fanns till att njuta och morgondagens bekymmer var som bortblåsta. Ibland undrar jag om alla dessa somrar i ungdommens år är en dröm, eller var det verklighet. Tänk om jag kunde ge min dotter sådana somrar, men soliga sköna minnen som man bevarar resten av livet. Ett sommartorp med sjötomt och utedass och ingen dusch, är faktiskt rena ramma himmelriket.
Jag saknar den oas som jag hade då, för så enormt länge sedan. En tid som bleknar och bara kommer åter i minnenas värld.

hålet kommer finnas här ett tag till

Vilken vecka detta har varit, fast iof i mitt liv händer det oftast rätt mycket på en gång, ibland mkt positivt och allt som oftast mest negativ. Men denna vecka har det väl inte varit negativt iof, men ack så händelserikt. Ett samtal som jag har väntat på bra länge hände i veckan och mycket känslor kom fram, både innan, under och efter. Passar på och tackar till de som stöttat mig i veckan, utan er vet jag inte hur jag klarat av allt. Så super tack mina underbara goa vänner. =)

Var på fest igår, det var helt ok. Fast haha jag pratade på rätt ordentligt, gör jag allt som oftast främst om jag finner mig i en situation jag kanske inte riktigt känner mig bekväm med. Delvis var det väl så igår. Jätte skoj att lära känna lite nytt folk inget fel idet. Men tror faktiskt att jag börjar bli lite för gammal för å festa med så unga personer. Även om det gick bra och hitta vettiga konversationer ändå, så fanns känslan där.. var tusan gör jag här, borde vara nere på stan på en pub eller liknade och haha spana lite på killar. Haha fast det kanske mest var ölen som snackade, öl är inte bra eller kanske det är om man har någon att utöva den sexuallust som kommer krypandes efter ett par öl. Men har man inte det borde ölen stanna hemma i kylen för i slutändan ligger man i sin säng och mest känner sig frusterad och tillfälligt ensam och tja kanske tom lite patetiskt. Lär jag mig aldrig, blir jag aldrig vuxen, läker aldrig mina djupa sår i min själ.

oj har jag verkligen en själ fortfarande, visst har jag det. Fanns många tycks tro att de kan behandla mig hur som helst. Jag är trött på att vara en sargad själ, en person som inte många vill umgås med, inte många som verkligen uppskattar en för den man är utan att man behöver föreställa sig. Ett par bekanta till mig har tydligen gjort slut, ska jag höra av mig å säga något? nä varför ska jag göra det, de har inte brytt sig om hur jag mått i höst, eller i våras eller någonsin om jag ska vara ärlig. De är precis som så många andra på universitetet, hur man än beteer sig så vill de inte lära känna mig, mitt riktiga jag. De dömmer nog boken efter omslaget, med det är deras förlust, måste jag intala mig annars öppnas snart det svarta stora hållet igen.
Hålet jag inte längre kan visa för mina vänner att det fortfarnade finns kvar, jag orkar inte längre se dem oroa sig över mig. Därför måste jag bli en mästare i att dölja.. haha det kanske är tur att en av mina bästa vänninor har farit utomlands i tre veckor, den andra har sin pojkvän och sin familj vilket gör att vi knappast kommer att träffas nu under julruschen, den tredje har precis som den andra mycket att göra så här i juletider. Så kanske kanske kan jag dölja för omvärlden att mitt stora svarta hål fortfarande finns där, och stressen över att hinna med plugget, jobbet, hästar och ebba finns där. Fast hästarna och Ebba är bara tillfredställande, en chans att komma bort från lägenhetens jobbiga vägar som allt för oftast känns som om de kväver mig, men rädslan av vad som finns där ute är ännu mer skrämmande. Så som allt för ofta sitter jag kvar i lägenheten trots att jag kvävs, sakta men säkert ner i det mörka hålet som alltid finns där.

livet

Har kommit underfund med att om man umgås med folk som man inte känner ngn som helst behov av att bevisa att man är värd deras vänskap, så upptäcker man att livet inte alltid behöver vara så tungt, utan faktiskt kan vara rätt behagligt att insupa =)

Efter en helg med allt för mycket kalas, fick jag en vecka med allt för mycket jobb och allt för lite plugg, städ och annat som man kanske borde sysselsätta sig med men som man helt enkelt inte ids med att göra. Fast vad gör det om hundra år =P Fast vi han med ett födelsedagsfikalas med mina underbara vänner som ville fira Ebba. Tack alla goa å glae.

Veckan byttes mot en helg med tjaa.. just det en hel lördag med födelsekalas, två kalas, fast denna gång var det enklare, jag slapp skjutsa hit eller dit. Sista kalaset var hos grannen, å dit går Ebbis själv. Sen for faktikst hon till Sara, och de två skulle ha lite mys pys för sig själva med godis och film. De verkar haft det mycket trevligt. SJälv for jag på ett vuxen kalas, en killpolare som fyllde år. Inget märkvärdig ålder iof men alltid skoj att fira de man gillar att umgås med. Kanske mest för just det att man får en chans att umgås med alla de goa vänner som inte kräver ngt utan just låter en vara som man är.

Tidigare kansek inte det var ngn som direkt sa att de krävde något men känslan av att de gjorde det fanns alltid. Med dessa vänner jag har idag känner jag att jag kan säga som idag, kan jag hänga med er när ni ska på stan å käka. Utan att jag skulle känna att jag trängde mig på. Så med andra ord så har jag idag varit å käkat med tre mycket ståtligt långa killar, jisses vad man känner sig kort.. haha är väl typ 3 dec kortare än vad de är.

Nu ska jag sätta mig framför tv och softa lite för att sen sova och ta itu med skolan i morgon. Har lite poäng att fixa, men men tar det hela med ro. Fixar jag det så fixar jag det och då är det bra. Annars kanske jag inte ska ha så höga krav jämnt utan ta allt lite lättare.

Haha tom jag kanske kan ta det lite lungare.. eller ivf ngt lungare en period =)

Vilken helg

Har nog aldrig varit på så mycket kalas som den gågna helgen. Oj oj säger jag bara.
Helgen började på ett mycket trevligt sätt med middag med underbara vänner, dock är de flaggstångs långa, till skillnad mot mig som snarare är på gränsen till haha dvärg.. eller hur nu våran diskussion nu gick, när jag o min underbara vänninna satt på en parkeringsplats å jag som vanligt bladdrade på om allt och inget o hon vräker ur sig.. djävla dvärg.. haha tur vi tycker om varandra =)

Fredagen byttes mot lördagens jäkt med två kalas den ena kalaset var på skojlandet kl 10-12, skoj fast märktes lite att ebba inte kände så många där. Vi gick tidigare för att hinna till det andra kalaset. Tack underbara flaggstångs Anders som lånar ut sin röda springare till mig å ebba =)
Det andra kalaset var på tekniska kvarnen, där var det skojsigt, var väl kanske lite rörigt med alla barn, å mitt huvud var mega trött efter skojlandet där ljudvolymen gärna når de högsta gränserna. Här trivdes Ebba, borde kanske åka dit igen inom snar framtid. Men helgerna är så korta å vi har så mycket att göra jämnt.
Efter kalaset skjutsade jag hem Ebba till hennes pappa, och jag for med Christina ut till stallet. Lovade att jag skulle fixa hästarna och hon fixade lite inomhus. Men haha deras hingst ville tydligen inte gå i hagen sin, för han hade smitigt. Väl inne i boxen skulle han rulla sig men den lilla klumpedunsen fastnade. Tur jag hade min stålmantel med mig så jag kunde hjälpa parveln lite. Tyvärr räckte inte mina super krafter till att tömma dygkärran, suck jag är för svag.. måste verklgien ta mig i kragen å börja träna, om inte på gym så hemma, lite armhävningar situps o lite sådant, bättre än inget. Men så förbenat svårt att komma igång.

Efter stallpyssel, hem slänga sig i duschen och sen iväg på haha ja just det min första poker kväll. Mycket trevligt var det dock förlorade jag, men haha kunde väl inte räkna med annat iom att jag alltid varit emot poker och att detta var första gången jag spelade. Men är ju så rädd å bli fast är väl mest därför jag är emot poker igenligen. Trevligt som tusan va det ivf.. fast haha tror jag kanske pratade för mycket med en av de andra tjejerna som var där.. får se om jag får hänga med ngn fler gång.
Sent blidde det. Sen kunde jag inte sova på hela natten, låg å funderade över hur det skulle bli på Ebbas egna kalas på söndagen, så grymt jävla nervös.

Vaknade upp söndag morgon genom trött, men men var bara å bita ihop. Gick upp till Kåren och skulle börja blåsa ballonger haha 200 st. Men var lite krångel med kille som öppnade kåren.. han ville tydligen förstöra ebbas kalas, tur att efter lite krångel att det fungerade.

De som var där tyckte det blev mycket lyckat, ebba tyckte det var skoj även om vi nog bägge två kan tycka att det var lite väl mycket. Suck behärskar inte alltid att vara pigg o värdinneaktig o samtidigt ha ansvaret för att allt ska fixas.
Men men.. det fungerade och Ebbas pappa ställde sig o diskade upp all disk, o hennes bonus mamma hjälpte till med. Så det fungerade.

Hemma igen på söndagen hur mega trött som helst, haha pizza var det enda som orkade ner i magen, sloknade vid 18 tiden o sov i stort sett till dagen efter. Upp sen å jobba i dagarna tre med föreläsning på kvällen, samt ebbis. O sedan födelsedagsfika igår igen med mina vänner. Soft o mysigt som varje år. Tack mina underbara vänner som uppvaktade Ebbis. =)

Snart är det helg igen o även denna helg är det två kalas som Ebba ska gå på. Suck börjar bli lite trött på alla kalas, presenter som måste köpas, man ska fira hit och man ska fara dit. Jaja vad gör man inte när barnet sitt har stor umgängeskrets. Dock har jag o en förälder diskuterat om man kanske ska slå ihop kalasen nästa år. MM det visar sig.

Nu ska jag se till att min lilla prinsessa får något i magen, hon ville itne äta kebab när jag åt det. Så blir något annat för hennes del.

Ha det gott alla goa å glae.. haha om någon läser den skruvade bloggen =P

nya tag

hej hopp nu har jag lovat mig själv att skriva mer positiva saker i denna blogg.. Livet är inte så dyster och mörkt som det kan te sig mellan varven. Suck är ju helt vansinigt att kasta bort sitt liv genom att sörja andras människors elakheter.

Nä fram med solen i sinne, solen i själen tja sol ska det vara överallt.. ut å inne.. fast ute lär man nog få vänta ett tag på solens underbara värmande solstrålar.

Tja vad skojsigt har hänt i mitt liv då, kan man kanske fundera över. Haha denna vecka har det hänt enormt mycket.. jag fattar inte att jag för första gången i mitt liv.. vänder något jag har åtagit mig ryggen åt. Jag har hoppat av pdi C.. känns grymt bra faktikst. Nu ska jag läsa religionssociologi, 10p istället, fast är lite stressigt just nu därför att kursen började i september med föreläsningar, hoppade på första o enda seminariet i tisdags, haha typ1,5 timma efter att jag fått reda på att jag skulle kunna gå kursen. Kunde kanske inte tillföra så super mycket på det seminariet.. men många av deltagarna vara ändå tysta. Kan ha varit ett av mina sämsta seminarium, å ändå har jag läst sedan 02.

Jag har även hoppat på en kurs som heter historie didaktik 5p. Så jag ska nog kunna få ihop minst 15p denna termin. Borde sätta lite fart med att plugga in kursen sen i sommras.. gör jag det innan nyår, så innebär det att jag har fixat alla poäng för att bli behörig samhällskunskapslärare..dock kvarstår ju en del historiepoäng, men ska ju läsa historia c till våren. Ser verkligen framemot det.. dock har jag ju hört att det är tufft.. mycket tufft till och med. men men... Livet är inte en dans på rosor ;)

Haha denna termin som såg super mörk ut kan bli väldigt produktiv för min del, jag har i dagsläget chans att plocka in ca 35p.. skulle vara grymt asskönt att kunna göra det.. dock krävs det lite hårt slit från min sida. men jag har ju faktikst en gång kirrat 17p på 2 veckor.. visst inte alla poäng var från skracht men ändå.. så om vi säger att det är 10v kvar så är det ju "bara" 3,5p/vecka jag ska plocka, är ju inte en hel omöjlighet.. lättare det än att jag ska vinna massa pengar på lotteri i vilket fall. :-)

Jaha denna dag då.. bävar jag lite för, visst jag tycker det är skoj att ha mycket att göra, men inte så här som denna dag ser ut. Suck blir lite stressad... men blir inte bättre av att jag stressar upp mig utan jag får ta det som det kommer.. haha det är mitt nya motto... vilket rimmar på lotto.. Hakonamata...

först ska jag o ebba har lite morgonrutiner, sen packa inför hennes resa till farfar birger i strängnäs.. åka tåg dit.. lämna henne där, åka nästa tåg hem, hemma 15,22 kl 15 skulle jag träffa två killkompisar å vi ska skriva tenta.. mm träffa dem lite senare.. kl 16 börjar träningen på narren, vi ska gyckla på en fest i morgon, behöver träna. mm ansvarig person vet om att jag har full späckat schema.. vet jag kommer efter 18. men skriva tenta på 2 timmar :-S
Fast vi skulle även ev sitta på söndagen med. men söndagar är heliga för mig.. det är ju då jag vilar upp mig.. helst inte gör ngt ting.. massa braigt på tv :-P

Jaja men vad gör man inte för att få ut sin examen. HAha nu bytte jag ämne som vanligt igen.. en riktig hoppetossa är nog vad jag är. Hoppetossan säger over and out!

vän eller inte?

Jag förstår mig inte på människor som påstår sig ogillar falska personer, när de är så falksa själva. Hur kan man ljuga om en av sina vänner? Hur kan man såra en person som man påstår sig vara vän med så inåtskogen? Fara med osanningar till gemensamma bekanta så de börjar att ogilla en? Hur kan man göra så?
Vad är syftet? Vad är vinsten för alla och envar?
Visst får man kanske skylla sig själv som har förlita sig på personen i fråga, och visst kanske man får skylla sig själv som itne gjort något åt saken innan det hela gått för långt.

Nu får man bara försöka vända allt ryggen och tänka sig för jäkligt noga igen innan man vågar bli vän med någon igen, innan man vågar lita på någon igen.

Det måste kännas skönt för personen som gjort detta att hans intrigskapade har burit sådan frukt. Jaja kanske är det detta som kallas för samspel, liv eller tja något i den stilen. Vad vet jag.. jag är bara en dum gås som litade för mycket på folk och bara ville väl från början, men allt gick åt skogen.

livet är besynligt

Vaknade upp i morse rätt så tidigt, strax innan 7, och kände mig utvilad och pigg för första gången på mycket länge. Vilken härlig känsla!! Ändå har det inte hänt något speciellt, har inte fått hjälp, har inte fått tillbax mina vänner, men ändå känns livet idag betydligt lättare att leva. Känns som om jag kanske kommer att klara mig rätt bra. Jag ska nog bara försöka vara, strunta i vad alla andra tycker och tänker om mig, för det är ju faktiskt i grunden deras eget problem, jag har nog med mina egna problem.. heeh som dåligt självförtroende.. det har jag bestämt på allvar i dag att jag ska bygga upp. och är det några som anser inte mig vara värd att göra saker eller att tycka att jag duger som jag är.. då är det deras förlust. Jag måste bara komma ihåg det när i tider som kanske är lite svårare än andra. Men alvarligt talat så är det väl inte mitt problem om jag är den jag är och inte låssas vara någon annan, gillar inte folk mig då.. då får de helt enkelt vara. För jag är pratglad, jag bryr mig om människor, får jag inte fråga någon som har varit sjukskriven en längre tid hur det går att jobba idag.. utan att den personen ska ta det som olaga hot.. tja då är det faktikst inte mitt problem.. enda problemet som jag kan se där är att jag har mer medmänsklighet än vad den som tog illa vid sig har. Likväl de chefer som blev sura på mig för att jag har gjort en sådan grej.. Tja jag kanske tänker ibland för mycket på hur andra tänker, har det och hur de mår. Straffa mig då för att jag är ärlig och har en större grad av medmänslighet. Gör det.. frys ut mig.. jag betackar mig för sådan vänskap, för den är falsk om man måste hela tiden bevisa att man duger, att man hela tiden måste lägga tand för tunga. NEJ tack! till sådan vänskap.

Fast nu är det lätt att skriva sådant gäller bara att kunna leva upp till det. Önskar att visa personer skulle gå in och läsa min blogg.. men de skulle nog ändå aldrig förstå för de saknar medmänsklighet och är egocentriska.. visst det kan jag vara också.. det är en mänsklig bedrift. Nej nu ska jag återgå till min c uppsats.. suck..

skratta eller gråta

Vet ej om jag ska skratta eller gråta. Fick bihållsinflammation nu också, tänk att det tydligen ska vara alla jäkla inflammationer som man kan få på en och samma gång. Men förhoppningsvis så håller jag mig väl frisk efter denna pers.

FIck erbjudande att köpa en bil billigt idag.. men fega jag backade ut, var en del och fixa med bilen men man kan i och för sig inte kräva mer av en bil som har 20 år på nacken, men det känns lite tufft att köpa bil om man inte är helt undra på sin ekonomi. Samt så är jag nog rädd att köpa bil, av ngn anledning. Men det har väl mest med ekonomin att göra.. det blir alltid extra utgifter med en bil. Lär spara mina små slantar till räkningar och sådant.

Suck sen är det ju det här med de sk vänner man har, varför är de inte intresserade av och höra hur man mår, hör inte det till att man ringer och kollar hur sin vän mår när man vet om att denne ligger hemma sen en vecka tillbax?
Mh jag kanske har en annan uppfostran, andra krav, andra förväntningar.. ja jag vet inte.. vet bara att livet är bra tomt utan grabbarnagrus. Men misstänker att de själva tycker att livet blir bra mycket enklare utan tjejen som alltid säger vad hon tycker. Sen att dehar helt missförstått en viss situation det spelar nog inte så stor roll.. för av någon konstig anledning känns det inte som om de tror mig utan tror på den andra personen.. humf.. grabbarnagrus kanske aldrig igentligen var mina vänner.. det är så det känns idag.. och ett stor tomrum finns i hjärtat mitt.

sjuk fortfarande

Suck nu är jag mega trött på att inte vara frisk. Börjar o känna mig som en erimit, fast det kansek är bra iof. Synd bara jag inte orkar lägga ner energi på att få något gjort här hemma varken plugg eller ngt annat som borde göras. Men iof har man lungsäcksinflammation så kanske det är berättigat att ta det lungt?!

Jag har precis i dagarna upptäckt att de vänner jag har är endast par, alla har någon jag har ingen eller har ju ebba, fast det är ju inte samma sak. Suck undrar om jag verkligen kommer och hitta någon som tycker om mig för den jag är?! Jag tvivlar starkt, inte ens mina sk vänner verkar tåla mig längre, ännu mindre jag själv men men... finns inget annat här i livet än att gilla läget och göra det bästa av situationen. Suck men tungt att vara ensam.

Idag förlorade ebba en blivande kusin, min syster fick missfall, jag undrar hur hon tar det, hon svarar inte när jag ringer. Orkar väl helt enkelt inte, jag förstår henne. Men jag hoppas att hon att hon finns i mina tankar.

sjuk

jaha då har man som vanligt bäddat sin säng jäkligt obekvämt.. suck blir så enormt trött på mig själv ibland så jag önskar att jag kunde slippa vakna upp o möta mig själv dagen efter.

Först ringde barnmorskan mig tisdags förra veckan för och tala om att jag kanske kunde ha något alvarligt fel på bröstet, men hon visste inte hur man skulle kolla upp det så hon skulle återkomma. Gjorde det så i torsdags, två dagar med tron om att jag troligen hade canser.. men sen sa hon att hon tyckte det var onödigt och göra en mammografi och att det trolgien endast var frågan om hormonrubbningar. Suck jag blir tokig på folk som skrämmer upp en på detta sätt.

Sen blir jag väl dunder förkyld, bråkar men en kompis så inåthelvete på torsdagen slutar med att jag lägger på luren.. saknar polaren redan. men inte kan jag sluta göra dumma saker då inte.. o nej.. utan jag skickar ett sms till en annan polare å säger att vi inte längre kan vara kompiasr.. utan att förklar mig närmare. Gör lessen, en kompis från en annan stad ställde upp och pratade lite på fredagen tror jag det var.. är lite dagvil, då jag fick feberfrossa natten till fredagen, genom förkyld o på lördagen visade det sig att jag har fått lungsäcksinflammation. Genom sjuk hela helgen, och som vanligt i stort sett helt själv.. tack underbara sara som kom förbi med nässprey.. vad skulle jag göra utan dig? :-P

Börjar väl idag att må lite bättre. dock saknar jag mina vänner enormt mycket.. men förstår samtidigt att de inte är mina väner längre.. inte alla klarar av en person med ADD.. suck jag gör ju inte ens det.. så hur tusan ska jag kräva av andra att de ska göra det. Jag bara undrar om mina resterande typ 40 år kommer vara lika kaotiska som mina tidigare 31 åren har varit.. hur tusan ska jag överleva.. o nu slog det mig att jag typ har levt hälften av den tid jag kommer att leva. och jag har inte åstakommit något mer än blivit osams med folk. Iom har jag världens underbaraste dotter, hon är nog det enda här i livet som jag verkligen älskar och nog en av få människor som tycker om mig som jag är, accepterar mig som jag är.. men det är iof inte så konstigt är ju hennes knasiga mamma :-P

Tack Nicko för att du har ett stort hjärta och kom hem till mig idag.. du ska veta att det betyder mkt för mig att ha en vän som du. KRAM

berättelsen om att inte vara som alla andra

Den som läste lite i min blogg har nog redan förstått att jag inte är som alla andra, vill jag verkligen vara som alla andra? Oftast vill jag nog det. Kom på nu så här på morgonkvisten att jag nog ska berätta om vem jag är, och varför folk har så svårt för mig.

Redan när jag var liten så var jag inte som alla andra, jag var enormt mycket sjuk som liten, mina föräldrar orkade itne med mig helt enkelt. Jag blev en börda för dem och har fortsatt att vara en börda en skamfläck på deras annars så svenssonlika familjeliv är i stort sett bara bilmärket som aldrig har varit volvo som skiljer dem åt från en riktigt svenssonfamilj. När jag var liten så jobbade min mamma dagmamma, medans pappa hade sitt jobb.. sen har hon jobbat lite extra och så småningom utbildat sig till lärare. Men som sagt detta ska handla om mig och inte om dem eller mina tre syskon.

Jag kunde redan som liten vakna upp på morgonen och känna att jag helst av allt skulle vilja vara själv idag.. ligga kvar på mitt rum och bara sova bort hela dagen och hoppas att livsglädjen skulle komma tillbaks. På den här tiden analyserade jag inte lika mycket som jag gör idag, men jag förstod ändå så pass mycket att jag var tvungen att förklara att jag inte var på tipp topp humör.. dessa morgornar kunde jag säga till familjen.. snälla kan ni låta mig vara idag.. för jag har "klivit upp på fel sidan sängen" o de kunde säga att det finns inget som heter så. O ansåg att jag var knäpp eller liknade som bara kunde vakna upp med dåligt humör. Ibland var jag enormt glad.. en riktigt solstråle.. men sen helt plötsligt utan anledning kunde glada jag bli jätte lessen.. och när folk frågade mig varför så kunde jag inte svara på det.. helt enkelt mina emotionella känslor kan jag inte styra över. Jag kan inte bestämma mig om jag ska vara glad, ledsen, sur eller kär.. det bara händer och jag kan inte styra över det. Min far har sagt till mig många gånger att jag skulle passa bäst på säters dårhus.. han kanske har rätt.. jag sårar människor över allt där jag går, ibland önskar jag nästan att de hade placerat mig där.. då hade jag sluppit de fysiksa o psykiska misshandel som framför allt min pappa har gjort mig.. som resten av familjen säger sig aldrig ha hänt. Vad vet jag .. kanske jag förtjänade det iom att jag inte är som alla andra, det blir helt enkelt för mycket för mina föräldrar. JAg är nog för mkt för de flesta. Flyttade hem i från redan i andra ring, upp till rättvik o naturbruksgymnasiet där uppe. För med djur är det ngt positivt att vara som jag.. emotionell, för det ger en möjlighet att lättare kunna avläsa djuren vad de känner hur det mår osv. Där uppe fann jag väl en någolunda fristad från allt jag varit med om hemma. Men misshandlen i hemmet, med sexuellt utnyttjadet av en 30 åring där jag hade min häst, å vid fler talet gånger jag försökte berätta, var det ingen som lyssnade föräns i gymnaseiet.

Nu tänker nog en del.. det är många som har vart med om trassliga hemförhållanden. Men det är inte det som är poängen, poängen kanske kommer.. vem vet
Efter gymnasiet började jag göra mig fri från den misshandel som pågick.. fast enligt min familj fanns det ingen. När jag äntligen träffade en kille som verkade tycka om mig som jag är, mitt emotionella spirutella jag, flyttade vi ifrån Borlänge och hamnde i Örebro. Och här har hänt en hel del.... kanske skriver mer om det en annan gång.

Kanske är det så att jag helt enkelt är sinnessjuk? har ju hört det av och till när jag var liten och även nu när jag blivit vuxen har min familj sagt sådana saker, ibland rakt ut och ibland i omskrivningar. Tycker synd om er alla som måste ha en sådan som mig i eran närhet.. ber uppriktigt om ursäkt för det... SORRY!!

tårar

Hur ska man kunna få hjärtat att ta avstånd från någon man tycker om. Hur ska man kunna få hjärtat, själen att läka snabbare. Hur ska man helt enkelt komma över någon som man tyckte oherhört mycket om och som man var dum nog att tro tyckte om en tillbax, även om personen inte var redo för ett förhållande. Hur ska jag överhuvudtaget komma över känslan att jag inte är värd något att att ingen någon sin kommer att älska mig för den jag är. Hur ska jag någon sin våga älska någon igen. Jag önskar att alla frågor skulle ha ett lätt svar men ingen av mina frågor som surrar i mitt huvud har ett lätt svar, lr jo kanske.. jag måste acceptera att jag för alltid kommer att vara själv.. jag borde även försöka främja mig mot andra för att skydda alla de jag tycker om, de jag älskar. De har förkännat ngn så mycket bättre än det jag kan erbjuda dem.

Jag trasslar alltid till det oavsett vad jag gör, så slutar det med att jag trasslar till det... jag vet inte vad jag gör för fel.. men fel blir det alltid. Suck ogillar verkligen att allt blir knass jag gör, sårar så många människor genom att bara finnas till. Mest sårar jag kanske mig själv av allt dumt jag gör, jag vill verklgien inte göra så mycket fel, vill inte såra andra. Vill inte heller ha känslor för andra för det blir bara fel, jämnt. Allt blir jämnt så fel, vet inte hur jag ska komma förbi detta.

Är enormt rädd att förlora vänskapen med den person jag tycker om men som inte mina känslor är besvarade. Borde vetat bättre redan för flera flera månader sen. Borde ha fattat att inte ens denna person skulle tycka om mitt "sanna jag". Ingen annan gör det så varför ska det finnas undantag.

Jag vill verkligen vara som alla andra, vill inte vara ensam, men ensam kommer jag att förbli.. enorm stor saknad bär jag med mig, enorm stor utanförskap jag känner oavsett var jag befinner mig. Är jag med människor som säger sig tycka om mig.. så känner jag ändå en utanförskap är rädd att förlora dem, precis som jag alltid förlorar allt.

Tårar läker sägs det.. men inte mina tårar, för de har fallit i stort sett varje dag sen i flera månader.. när ska mina tårar ta slut, när ska jag börja älska mig själv?

inloggningsproblematik

hehe har försökt de senaste 10 min att komma in på denna blogg.. tills jag upptäkte att bara för att jag har ett gmail konto ansåg blogger att jag tydligen skulle logga in mig med hjälp av min email adress.. ja jag säger då det.. men men hehe är väl ett ilandsproblem så det heter duga :-P

Idag är det första dagen på denna termin.. å jag känner mig väl inte mega peppad måste jag säga. Skulle vilja förändra mitt liv, är faktiskt just nu rätt trött på att plugga. Umgås med folk som kanske inte har samma förståelse för att man inte är som andra "svenssons" eller andra studenter som inte har barn. Annars beror det på att jag har väldigt dåligt samvete över att ha maskat hela jädrans sommaren med min sommar kurs.. urk ogillar verkligen att kugga 20p.. suck.. men kan man kalla det att kugga om man inte lämnat in uppgifterna.. humf.. det är väl kanske mer en tolkningsfråga.. men har väl två år på mig eller ngt sådant .. öh men jga hoppas kunna fixa det tills nästa sommar, annars får jag problem att hämta ut min gymnasielärarexamen som jag ändå strävar efter. Suck! kanske ska försöka ta mig i kragen å fixa det, men har verkligen ingen motviation. Jag hoppas att jag hittar den liggandes i ngn av mina garderober.

Det mesta i mitt liv ska hålla på att strula, jag fattar inte hur jag lyckas strula till allt jämnt. Är faktiskt rätt trött på det måste jag nog erkänna. Mest är jag nog trött på att falla för fel kille, fast vad hjärtat säger och vad hjärnan säger går inte alltid ihop. Jag hoppas att jag kan komma över detta fort.. å bli lite mer mig själv. Dock gillar jag väl inte helt mig själv heller, hehe kanske därför det inte fungerar å vara tillsammans/dejta ngn heller. Men om inte jag eller min omgivining gillar mig då är det svårt. Ska nog satsa på att köpa en plastik operation vad det gäller självförtroende.. men det är nog en helt omöjlig operation, sitter nog inte i de yttre betingelserna utan mer i de inre. Jaja blir nog bra så småningom åsså. JAg kanske duger igentligen som jag är, lite annorlunda, lite ärligare, lite mer emotionell än andra, kanske är helt enkelt så att jag har umgåts med fel folk.

För de som är mina sanna vänner vet att jag värdesätter deras vänskap, och skulle göra allt för dem, humf kanske inte riktigt allt, men mycket ivf :-D

Nope nu är det nog dax för min mage att få isig lite frukost, har hört att det är bra . Nästa gång kasnke det inte tar 10 min å logga in :-P

Titlar är nog svårast å komma på

Hade en fundering om jag skulle skaffa en liten rottweiler valp, har tom hittat en uppfödare som kanske skulle låta mig få bli fodervärd på en hanvalp. Men nu har jag fått kalla fötter. Har jag verkligen råd med en valp? Främst nu när jag ska köpa ny säng, åka utomlands med min dotter i vinter och troligen inte har något extra jobb i höst...
Har jag verkligen tid med en valp? Jag har varit så enormt slö i sommar så min två sommarkurser har gått åt pipsvängen vilket innebär att jag lär ju ta dessa 20p i höst sammtidigt som jag skriver min c-uppsats..
Summan av vad jag vill och summan på mitt bankkonto samt summan av antal timmar på ett dygn går inte ihop för mig.. så nä tyvärr lär jag nog ringa till uppfödaren och säga som jag känner.. att idagsläget ser det rätt knivigt ut för mig att ha en valp.. Suck hade varit skoj med en liten krabat här hemma när min andra krabat är hos pappa sin. Men det är väl så att man inte allt i världen kan få :-P

Undrar hur man ska få igång tempot i plugget igen.. är ju inte alls mycket kvar på min utbildning jhu.. borde kunna sparka mig själv tillräckligt å fixa de 20 sociologi poängen jag skulle ha tagin nu i sommar.. å sen är det "bara" 40 kvar.. så med andra ord har jag 60p kvar till examen.. sen ska man ut i verkligeheten igen.. kan ju hoppas att det finns ett lärarjobb åt mig därute till nästa höst.. vad gör jag annars? Ja idag är det svårare och känns mer panikartat att kanske sittar jag vid min datorn om ett år och är arbetslös.. men stora studieskulder o ensamstående till mitt lilla charmtroll. Suck.. framtiden är ovis.. odet är en jobbig känsla.. men samtidigt om man visste hela tiden vad framtiden skulle bära med sig.. vad trist allt skulle trolgien vara då. Vi männsikor behöver nog ha lite spänning i tillvaron.. kanske är det därför man i bland gör lite dumma saker, enbart för att få lite krydda i tillvaron.. Kanske är det just därför jag inte har ngn motiviation till att plugga.. för mitt liv är rätt så trist.. händer det ngt så brukar det ändå vara negativt.. eller kanske är det så att det negativa är lättare att komma ihåg än saker som är postitiva.. mh vem vet.. går att ta sig en funderar på det å försöka göra ngt åt det.. återkommer inom kort med mer psykade texter av en trollmor i vardagen.