utan namn

Jag har kommit på att denna blogg är nog rätt deprimerade, men det gör nog inte så mycket är ingen ändå som går in och kollar. Den är mest till för att jag ska få skriva av mig lite.

min bror har varit här i ett dygn, hängt på och kollat på spexet med Ebba o mig igår. Det var trevligt, och både Calle o Ebba tyckte om det. dock blev det sent för Ebbas del men någon enstaka gång gör det ju inte så mycket. Kände mig hyfsat stärkt så jag vågade gå dit upp idag, och det gick väl siså där.. Känner mig inte riktigt välkommen, det snuddar vid att man håller på att känna sig utfryst. Alla andra verkar skulle gå till kåren, men jag kände mig inte välkommen... blev lessen gick hem med tårarna trillandes ner för mina kinder. Tänk vad mjäkig man är. Tusan vad livet är svårt!

Hur ska man igentligen "bete" sig? Jag tror att jag kommer från en annan planet, en planet som är fylld av känslor som svämmar över, de som kommer från denna planet känner sig utanför utan uppskattning, utanför när folk ignorerar en, då blir man lessen i själen. Från denna planet talar man om för varandra om man tycker om dem, eller inte. Man kan få säga ifrån när det blir för mycket. Blir det för mycket av något så man känner sig stressad och allt blir tok, så förstår folk från denna planet att man kanske säger ifrån på fel sätt. Det lixom bara svämmar över.. känslorna tar överhand. Men här kan man säga förlåt för att jag sårade dig, när känslorna har lagt sig lite, o få en chans till att förklar hur det ligger till. Men här på Tellus så får man inte sådana chanser utan om känslorna svämmar över så har man gjort fel. så fel så att man förlorar sina vänner, så fel att man blir utfryst av stora församlingar, så fel att man aldrig blir med bjuden på fest, så fel att man alltid är den som går hem själv, så fel att man alltid är den som sitter själv hemma o ingen hör av sig. Helt enkelt man gör allt fel, man blir inte välkommen, bara för att man har gjort ett litet litet fel i en stressad pressad situation.

Tusan vi är människor man ska kunna göra fel.. annars vore vi robotar, visst ja, jag vet att jag inte är som andra. Jag kan handla först och tänka sen, men jag är även ärlig om det.. ber även om ursäkt för det.. okej om man inte tar emot ursäkten.. men rättfärdigar det att man ska bli utfryst? Illa behandlad?

nä jag tycker verkligen inte det.. men tydligen är det så man behandlar folk här.. jag önskar att jag visste var jag kom ifrån, vilken planet jag passar bäst på, jag önskar att jag vore som alla andra.. passa in i det samhälliga mönstret, utan stora emotionella dalar och toppar. Jag önskar helt enkelt att jag vore en "svensson". Dock vet jag att om jag vore en "Svensson" och hade "smakat på" livet som annorlunda så kanske jag ändå inte skulle komma till ro.

Jag får nog acceptera att jag inte är som andra och att andra inte vill umgås med mig, får helt enkelt acceptera att jag alltid kommer att vara "flickan som tittar in genom glasfönstret och vill vara med och leka"

mega mastodont fum

Jaha det lilla lilla fumbibban var jätte liten.. det är säkert, alla trodde nog att mötet skulle bli kort o koncist. Detta var det längsta mötet i verksamhetsår. Jag kom hem för bara 10-20 min sedan o klockan är 24.20. Hur mega trött som helst.. tusan jag är ju sjukskriven. Jaja så går det med detta..

Har även varit på min VFU plats för första gången idag.. kan bli bra tror jag.. skulle vara skönt och få ha det soft ett tag.

Nä nu ska en slutkörd ego gå och slaga tror jag.

oskrivna regler

Jag är så jäkla less på saker. En tjejkompis som påstår sig vara min vän, har haft sex med ett fd strul till mig. Till saken hör det att hon vet att saker är lite känsliga hos mig vad det gäller med honom. Tycker det hon har gjort är förjävligt, så gör man inte mot kompisar.
Att hon sen har mage att säga det till mig är ju iof kanske starkt gjort, men kanske även onödigt. Att inte ens ångra sig det minsta...
Sen har hon tydligen frågat hans ex om det var okej att hon hånglade upp honom, och det var det tydligen men att fråga mig var visst inte aktuellt för fem sekunder ens. Tycker att det är slampaktigt beteende (hon kommer troligen att läsa detta och bli jätte sur på mig, men alla andra är ju så jäkla pist på mig så tja varför inte även hon)

Jag förstår inte något... mer än att vissa människor är egocentriska och tänker inte på sina vänner.

Tjejen som jag råkade i luven med igår vill inte veta av mig alls.. och så kommer det troligen att förbliva.. Hur mycket mer kommer jag att orka... vad gör jag för fel...Ska kanske flytta från stan... Ebba skulle lika gärna kunna bo hos sin pappa på heltid. Det kanske är det bästa för henne, hon säger ju att hon inte vill bo hemma hos mig i vilket fall.. Urk vilka svåra beslut man måste ta hela tiden. Belsut som påverkar en så fruktansvärt mycket. Jag känner bara att livet spinner på i för snabb takt med allt för mycket negativa saker. Jag vill bort härifrån. Bort från personer som påstår sig vara ens vänner men som gör saker som sårar. Bort från allt!

Dagen då allt blev fel eller Premiär för Khan

Idag var det asså dax för det som många av oss har slitit med.. kanske inte ni mina vänner som inte är spexare. Dagen började hemskt.. ett stort jäkla bråk, pga att jag sa ifrån att jag hade för mycket att göra så jag klarade inte av alla de uppgifter som hade ålagts mig. Detta bråk resulterade i att jag har blivit avstängd från logen, vilket jag tycker är hemskt hemskt tråkigt. För jag trivs med att hjälpa till att avstressa stressiga söta rara skådisar. Tyvärr kommer detta nog inte att ändras på, mycket tragiskt och ledsamt.

Trots detta gick jag upp till aulan och såg akt 2, akt 1 sydde jag på min kjol med hjälp av två schysssta brudar. Trots att jag lessen i själen är så hängde jag med till sittningen.. var väl inte helt lyckat för mig, men men...

Själv spexet var kalas bra... hur skoj som helst att se.. längtar verkligen till torsdag nästa vecka då jag, Ebba o min bror ska se hela spexet. :-D
Men nu är det sovdax som gäller...

dagen innan premiären

Idag har det varit genrep, gick väl rätt okej. Men jag orkar inte längre, har nu suttit o slitit sen i måndags i många timmar. Men när när det oftast känns som om det bara är jag som sliter så blir det inte skoj alls.. De två andra tjejerna sätter sig ner och syr på sina egna kläder i första hand, när det väl borde vara skådisarnas kläder som prioriteras. Till saken hör det att bägge har premiärkläder sen åren innan. Det har inte jag. Min kjol med matchade överdel fungerar inte alls.. den är helt enkelt skit ful. Jag har redan betalt premiärfesten men har inga kläder att ha på mig, jag känner mig helt slutkörd, satt och grät i min kompis bil på väg hem (det tar typ 10 min att gå hem, med bil öh 3 min) Usch jag vet verkligen varken ut eller in men än att jag är enormt enormt mega trötter. Vill bara sova resten av helgen. Är så jäkla jäkla trött... Får se hur det blir i morgon om jag orkar vara med på premiären eller inte...

torsdag 5 dag....

Bryter inte trenden i dag heller. Idag har det varit en mycket lååååång dag, troligen för att jag inte bara har spexat och fixat plugg (dock var det inte ens micro stort plugg..utan mindre) utan jag har även jobbat idag. Tyvärr var det väldigt rörigt i klassen idag där jag var, men det är inte så ovanligt för denna klass så jag tar det inte som en personligt nederlag.

Efter 4,5 timmar utan rast så slutade jag för att springa på stan i små ärenden till mig själv men mestadels till kostym i spexet. Sen så upp till skolan och träffa specialpedagogen och kursansvarige för denna kurs i läs och skriv för att på något sätt få mig att förstå alla dessa taxar som springer i svenskan och som jag inte förstår varför de ska göra det.. Jaja får se om jag förstår något bättre efter morgondagens seminarium.

Massa spexpyssel idag igen och sen hem i denna sena timma.. och upptäcka att min påse med räkskal inte hade följt med mig ut i morse så nu luktar det inte så gott här hemma.. men jag orkar verkligen inte gå ut med sopporna.. suck.. jaja får väl skylla mig själv .. men nu lite OC sen söva sova natten lång till i morgon arla stund....

onsdag 4 dagen....

Jaha då var jag här å tjatade lite till om SPEX. Idag har det väl gått si så där måste jag säga... Vet inte var min hjärna har varit, två gånger har jag sytt på trycknappar fel, jag blir så trött... men nu e jag hemma å ska faktiskt lägga mig och sova i min sköna goa säng. I morgon är en ny dag.

En sak som jag tycker är konstigt och det är att jag sökt min lärare idag, på telefon utan resultat, så jag skickade iväg ett mail där jag verkligen talade om att jag behövde få tag på henne. Men hon har inte svarat på mitt mail. Suck säger jag.. blir så trötter.. har för mycket att göra helt enkelt. Hoppas att det blir bättre efter lördagen. Men innan denna dag är jag fortfarande mycket nervös.. oj oj.. vad ska jag ha på mig.. :-S
Samt att träffa visa människor är faktiskt en faktor till att jag är mega nervös. Själva premiären är jag inte lika nervös för.. och det beror väl mycket på det att jag har svårt att sova.. men jag ska göra ett försök nu ivf :-D

tisdag 3 dagen i aulan

Jag kommer nog att bli lite tjatig så här inför permiären på lördag. Men det känns verkigen som om jag bor i aulan. Idag har det inte gått lysande måste jag säga. Fattade inte föreläsningen, läraren antydde att denna kurs (läs o skriv) kanske inte var något för en dyslektisk person att läsa utan jag skulle nog enbart hålla mig till de olika specialpedagogiska perspektiven som finns. Så jag gick, ids inte med att inte förstå. Vaddå fonetik, syntax osv..? Jag fattar verkligen inte avkodning systemet, jag bara läser och så fungerar det rätt hyfsat. Jag vill förstå vad det står böckerna men det fungerar verkligen inte, min hjärna strejkar. Grammatik har aldrig varit min starka sida, för att inte tala om de hemska engelska lektionerna med de dära fonetiska övningarna.. oj oj jag fattar nog fortfarande inte ens 4 klassen engelska bok vad det gäller det grammatiksa ljudgrejserna. Nä tacka vet jag ett provosoriskt kostym rum i en aula. Där vet jag öh iof inte heller vad tusingen jag håller på med :-P
Men det är ändå bättre än dessa psykade specialpedagogik tjofräsen.

De skorna idag jag håller på att göra går käpprätt åt snömannens fotspår, de är värre än värst. Jag undrar jag hur detta ska sluta. Kan inte skådisarna helt enkelt ha rosa badtofflor på sig, helst de manliga skådispelarna, tycker jag öh skulle passa till karatärerna :-P
Eller inte.....

Trots kanske inte en helt lyckad dag så måste jag bara komma ihåg vad Jennifer sa idag, Det är så skönt att du är här, du pysslar och grejar med mig och det känns tryggt...Kanske inte ordagrannt.. men något i den stilen var det.. och det e skoj å höra.

Nä nu ska en trött förvirrad människa gå å sova, för att vakna upp i morgon till en ny aula dag, och ytterligare ett steg närmare premiären. :-S

2:a dagen i aulan

Igår söndag flyttade spexet in i universitets aulan. Jag o Ebbis var där och hjälpte till lite granna på förmiddagen men gick sedan sålunda hem vid två tiden för att göra pannkakor och leka.

Idag har jag i stort sett bott i kostyms lilla vrå i aulan. Kom dit vid 11 tiden och hemma nu.. öh kl 23. Många timnmar blir det och själv tycker jag inte att jag har hunnit gjort mycket alls. Men det kan ju faktiskt bero på att största delen idag (på eftermiddagen) har det bara varit jag som har fixat med kostymerna, då de andra varit på andra håll. Jag måste faktiskt erkänna att jag inte tror att vi hinner klart till på fredag. Detta skrämmer mig lite grann.. fast alla andra verkar ta det hela med ro, vilket jag verkligen inte fattar. Inte nog med att vi har massor av smågrejs som ska fixas.. öh jag har inget att sätta på mig på lördag på premiär sittningen iom att min två delade premiär dress inte är klar.. visst det sitter ihop men mer än så gör den inte.. SUCK Trött och panikartade känslor ...

Tröttheten kommer jag sonika råda bot på genom att gå och sova nu.. Imorgon en lååååångt dag med skola och spex i en salig blandning.

tiden springer iväg

Skäms nästan lite grann.. var så jätte länge sen jag tillät mig att sätta mig här och skriva ett par rader. Helt enkelt därför att jag har varit sjuk och sen har tiden bara sprungit sin kos. Jag förstår helt enkelt inte hur ens liv kan gå så fort förbi, jag hinner inte riktigt njuta av livet små goda studer. Fast ikväll har det varit mycket trevligt, haft en hel hög med tjejpolare på besök. Bara softat (de förfestade iof) och kollat på mellofestivalen.. hehe inte så mycket lyssnade blev det dock, men det är trevligt ändå. :-D
I går var en annan tjejpolare här som jag inte träffat på jätte länge, första gången i år faktiskt. Vi båda tyckte väl att det är synd att man inte tar sig tid att umgås oftare. Men hon har sitt jobb o hästar med mera, och hehe jag har ju apmycket att göra.

Sjuk har jag väl igentligen inte varit i den bemärkelsen att jag har legat med feber eller liknade utan jag har väl i stort sett gått in i väggen som det så fint heter.. men idag 1,5 vecka senare känner jag att det är lite bättre. Men tyvärr har jag fått stress tinutus, mh borde nog lyssna bättre på vad min kropp säger åt mig att göra.
Men just nu känns det som om jag inte hinner ta det lugnt.. Är ju premiär snart, samt så är det mycket i skolan.. helst med tanke på att jag inte har pluggat det jag borde.. så jag öh ligger efter lite. Fast jag har ju fått godkänt på första delkursen denna termin, så nu är det "bara" 25p kvar att klara.. hehe mycket mycket för mycket å läsa 30p..

Nä nu sova.. och förhoppningsvis kommer jag att skärpa mig å skriva lite oftare här. men hehe vet ju inte iof om det är någon som läser detta... Om ngn läser så ha det super gött... :-P

FUM

Trots en riktigt lugn och skön helg så har jag inte skrivit något i min blogg förän nu. Igår var det fullmäktigemöte och återigen var det för få personer där för att kunna genomföra mötet. Jag blir faktiskt lite sur på folk som har tackat ja till att sitta i FUM och ändå behagar det i stort sett aldrig dyka upp. Vilket jäkla slöseri med allas våran tid. Tur att jag inte ska sitta i FUM till nästa år, dock har det inte alltid vara så här, utan i mina tre år som aktiv inom kåren är nog detta det sämsta FUM året. Då menar jag att det är oftast samma personer som argumenterar samt att det händer att vi måste boka om möten iom för få deltaganden. Jag har fått ändra på hela min vecka nästa vecka pga att mötet blir på måndag. Suck ids inte snart, tar för mycket av ens kraft. Dock känner jag mig själv och jag vet att jag kommer att infinna mig där på måndag liksom jag kommer att infinna mig på mitt sista fullmäktigemöte i mars. Ska bli intressant och se vilka man kan rösta på i vår.

Idag har däremot varit en rolig dag, for till IKEA och handlade lite grejor. Äntligen ska jag sy gardiner till mitt sovrum, har bara tagit öh typ 9 månader. Ska bli trevligt med gardiner där inne igen.

Hemtenta

Jaha då har jag gjort terminens första hemtenta. Det är nog klar eller äsch jag vet inte. Får ju alltid prestationsångest vad det gäller tentor, är väl därför jag inte klarar av salstentor, tur att med lite övertalning att en kan få hemtentor istället. Nu sitter jag och funderar om jag vågar maila tentan nu till läraren eller inte. *Suck* Jag tycker verkligen om att plugga men det finns tre baksidor, den ena är ju självklart alla tentor och den andra är att man inte har mycket pengar till övers i slutet av månaden. Samt stressen över att aldrig få vara helt ledig, vaddå kanske någon tänker vi pluggar ju inte på sommaren. Det är helt rätt, men då måste man jobba, och jag har inte så många andra studenter hyresfria månader. Detta innebär att jag måste dra in en hel del pengar, men inte för mycket för då dras bostadbidraget in. Det är ett evigt pysslade med allt.

I morgon kommer det att bli en jobbig dag då jag ska iväg till Lindesberg på en utredning. Psykiskt påfrestande är denna väntat, har väl väntat i 3 år, får se vad som händer i morgon och vad som händer efter det. *suck* hoppas att jag får något svar, vilket svar som helst är bättre än inget svar alls.
Men så är det oavsett vad det än handlar om tycker jag. Jag kommer å vänta nervöst på tenta resultatet, kommer det att ta de 3 veckor som en lärare har på sig.. eller kan jag få svaret redan nästa vecka. Vad händer om jag inte klarar av hemtentan, får jag komplittering eller blir det omtenta, *suck* borde ha frågat. Jaja det är väl bara å skicka in den å vänta, liksom att det bara är att åka till Linde i morgon och vänta på resultatsvaren... Tänk vad mycket tid det går åt här i livet på att vänta på något.........

s-e-x

Vi tjejer är nog inte riktigt kloka någonstans egentligen. Vi snackar mycket sex och storlekens betydelse. Vi har väl kommit på att storleken inte har betydelse utan det är tekniken som räknas. Alltså så räknas inte storleken eller ålder in, utan det är snarare kubikmeter i sekunden och när den kubiken kommer ut så att säga. Det får lixom inte gå för snabbt.. utan man måste få en chans att bli ordentligt tillfredställd, fast de flesta killar är egocentriska enligt mig och går efter fyra sekunder.. enligt X så är det fem sekunder. Men enligt oss alla tre är det ändå för kort.. utan man måste ha en kille som vet vad han håller på med och som kan konsten att behärska sig. För behärskning är ett viktigt moment i sexlekens konst. Dock bör inte alkohol vara inblandat då njutningsens behag avtar en anning av alkoholens dövande känsla. Jag kan säga att efter x antal år i denna lekhage så är det rätt skönt att vara singel och "nunna" ett tag. För som sagt det är ytterst få killar som är så pass bra att man vill ha tillbax dem endast för sexuella lekars skull, har dock träffat sådana.. Ingen nämd ingen klämd!

Nu sitter tjejerna i soffan och diskuterar hur man på bästa sätt ska tas bakifrån, man ska enligt X inte svanka för då får hon ont i ryggen och går hon ner i en annan postition så känner hon sig som en sugga utan egna åsikter att kunna besluta. Kvinnan x känner att hon gärna vill vara på topp och inte vara undergiven, en lite undanträngd dominatrix.

Sex kan ersätta träning då alla muskler i kroppen kommer till användning och dessutom är det en mycket trevlig träningsform. Fast just nu tycker jag det är skönt å inte träna iof hehe :-D

Om man beslutar att inte hoppa överträningen i alkoholtillståndet så ska man tänka på att muskelmässigt så bygger man inte så mycket, då alkoholens inverkan påverkar muskelbyggandet. Men vissa kvinnor kan tycka att sexuella lekar är mer gynsamt med lite eller mycket berusningsdrycker i kroppen. Dock bör de vara medvetna om att en hel del killar har svårt med flexövningar, om de själva har berusningsdrycker i kroppen. Men finns viljan att köra lite träning så fungerar det mesta även om berusningsdrycker finns närvarande.

till vissa berörda

Att jag alltid ska trassla till mitt liv är helt otroligt. Jag förstår inte hur jag gör, det är ett under att jag har några vänner alls. Jag är nog ett rätt skruvad person som inte ens jag själv känner. Känns som jag förlorat något viktigt i år, fast året endast har varit 1,5 månad typ. Men känns även som om jag kan vinna en del på det jag förlorat. Förhoppningsvis det jag vinner är att jag blir starkare själv, idag när jag kände att jag har eller håller på att förlora en vän som jag fann för bara ett tag sedan, grät jag inte hysteriskt som jag kanske skulle ha gjort för ett tag sedan. Det enda som denna händelse har gjort är att lämna ett tomrum, och tomma rum i min själ har jag gått om så ett till gör inte så mycket så länge jag inte gråter hejdlöst över det utan accepterar faktum och går vidare. Dock undrar jag om jag verkligen borde skaffa mig kompisar eller ens försöka behålla de jag har. Jag har underbara vänner även de jag idag inte umgås med. Folk tröttnar på mig, jag tröttnar på mig. Jag är inte som alla andra här i livet, jag är anorlunda på både gott och ont. Försöker vara öppen för att folk ska förstå och acceptera att jag inte är som andra. Men istället verkar jag bli en börda som folk undviker även de som säger sig vara mina vänner. Mina nya vänner har inte kommit undefund än med att jag är en börda.. men det dröjer nog inte länge. Jag är nog som en parasit som lever av andra och går vidare till nästa värddjur. Men jag hoppas verkligen inte att det är så folk ser mig, för jag vill inte vara sådan.

Jag vill vara som alla andra, med samma tankemönster som andra. Jag vill inte vara mig själv, för jag tycker jag själv är jobbig och som andra tycker är jobbig. Jag känner mig allt som oftast malplacerad och osäker, jag är extremt självkritisk och tror inte mycket gott om mig själv. Jag kan vara glad ena stunden och falla ner i nästa ögonblick utan att ens förstå själv vad som har hänt. Jag längtar tills jag kommer vidare med den utredning som görs på mig. Det har tagit allt för lång tid, jag tröttnat.

Idag har jag i stort sett sagt upp bekantskapen med en människa som jag älskar hur mycket som helst, denna person är det näst bästa som har hänt i mitt liv. Det bästa är självklart min dotter. Jag gjorde detta för x egen skull, för x vet inte vad som är bäst för denne. Jag gör folk illa hela tiden, sårar omedvetet för jag får inte fram känslorna inom mig på rätt sätt. Annars får jag för mycket känslor, jag har så mycket emotionella känslor inom mig så det är svårt för alla att umgås med mig. Vet inte om det blir bättre med det löfte som jag har gett mig själv, att undvika fysisk relation med någon under hela detta år. Bättre för alla omkring mig i vilket fall.

Största nackdelen att vara som jag är, är att jag blir väldigt ensam, känner mig väldig ensamt ofta. Jag vet inte alls varför för jag har verkligen goda vänner, och vänner sig vara en stor del av livet. Men något som är större är en familj en släkt vilket jag saknar. Kanske det är en stor del av min osäkerhet?! Ja vem vet, jag längtar ändå efter att utredningen ska vara klar, beroende på svaret blir kommer jag att hantera visa saker annorlunda. Dock kommer jag från och med nu och försöka att inte kontakta människor mer än absolut nödvändigt för det är bäst för dem själva, och jag vill att mina nära och käre vänner ska må bra.

mm rubriker e svårt

Har kommit på att det är svårt att skriva rubriker på de texter som jag skriver. Sen vad man ska skriva är ju en helt annan femma.. Idag kan jag ju i och för sig berätta att jag är glad. Lyckats byta VFU till en skola i stan istället.. hur grymt braigt som helst. :-D

sen kan jag ju skriva en fundering hur tusan biograferna sätter åldersgränser.. Lilla kycklingen är inte en barntillåten film enligt mig. Det var ju jätte mycket som var läskigt där. Till och med innan filmen var det läskig reklamfilm om vad som kan hända om man kör onykter.. helt vansinigt att det när den är barntillåten. Själva filmen tyckte jag var bra, men jag förstår inte humorn i barnfilmer, vi vuxna skrattar rätt mycket, de mindra barnen sitter som frågetecken och förstår inte. Det var samma sak i Heffaklumpen, Kogänget har säkert glömt någon film som jag och Ebba har varit och kolla på bio, men ivf så har alla filmerna vuxen humor, Heffaklumpen får ett plus för de har både barn och vuxenhumor i en skönblandning. Men annars undrar jag hur de som gör filmer tänker.. varför ska barn finna det roligt när en ko är ute och går sen kommer två tjurar och kör "killjargon" en 4 åring fattar ju inte sexuellanspelning. Kan det vara så att jag helt har missuppfattat vilka filmer det är som är barnfilmer??
I och för sig ska jag ju inte bli filmvetare och "bara" lärare. Nu ska en snart blivande lärare gå och lägga sig och sova. Tur att ingen kommer att göra film av mitt liv.. oj oj vilken tråkig film det skulle bli.. Snark snark... kanske bra sömnpiller :-P Jag kan ju i så fall hoppas att det är en riktig snygging som spelar mig.. Kommer bara på Julia Roberts just nu.. men hon är ju för gammal :-P
Riktigt så gammal är jag ju inte än..

Normal?

Har varit bra dagar, trots ont i handen. Idag har det verkligen visat sig vilka goa kompisar jag har. Sara som kom en bok jag behövde, hon bor ju en bit härifrån... och gick i snöyran, gör schysst. Sen kom Marina och hjälpte mig att plocka undan här hemma, svårt att göra sådant när man har ont.. konstigt att det går bra att skriva.. Dennis kom osså å hjälpte mig med akvariet. Jag får inte glömma Ronny som hjälpte mig och handla idag. Alle e så rariga :-D Puss och kram på eder.

Jag tänkte idag berätta en hemlis för er alla som tittar förbi här. Kortet som sitter till höger på denna sida är inte mitt sanna jag.. utan detta kort är det .













Varje morgon får jag slita mig halvtfördärvad för att kunna bli lite normal eller det som vi i dagens samhälle kallar för normalt. Vem är det igentligen som bestämmer vad som är normalt och vad som skiljer sig från normalt. Jag är nog inte normal, passar nog inte in i den typiska "svensson" stuket. Jag sticker nog ut ibland främst då jag får lägga ner så enormt mycket tid på att sminka mig till "normal" på morgonen men även att jag säger vad jag tycker till personer ansikte mot ansikte så att säga..
Men nu gott folk ska jag lägga mig i min sköna bäddade säng :-D

full

Urk nu när jag väl kommer hem så känner jag hur full jag måste ha varit ikväll. Ananrs beror mitt detta tillstånd i att jag är fruktansvärt trött. I vilket fall har jag haft mycket trevligt, bortsett från ca 1 timme.. Henke du vet ;)

Snacka om att vi har snackat massa strunt idag.. helt ovesäntlgliga saker, mest har det nog blivit med sexuell anknytning.. kan ju bero på att jag upptäkte en viss herr xxx som hade tagit kort på penisens hans. Hehe knaspelle.

Skriver inte så mycket då jag känner att sängen är mycket lockande.. Natti natt

jaha öl igen

Då har man varit på Majas första inflyttningsfest. Trevligt som attans var det. och skojsigt på kåren var det. Träffade en hel del folk som jag känner sådant är alltid jätte skojigt :-D
Träffade en söt pojk också som var mycket trevlig, har verkar vara vettig tycka om amerikansk fotboll och så. Sådana människor är oftast trevliga.

Dock har jag nu ont i min hand så sängen väntar så dagens inlägg blidde rätt platt.. men man kan inte lyckas jämnt här i livet :-P

klantig

Vilken dag idag (som vanligt hehe). Först upp tidigt för att hinna kolla på en film till specialpedagogiken, stressa som tusan upp till plugget. Jo vad händer, en isfläck fick för sig att lägga sig mitt under mina fötter. Fy tusan vilket elak isfläck. JAg flög i luften och landade på rumpan med händerna i asfalten. Högra sidan blev värst. Har nu en stukad handled, fick t.o.m röntga den idag för vårdpersonal misstänkte en spricka, som tur var var det ju inte det. Sen drog jag tillsammans med Linda ner till lokalen, själv klart kan man sy med stukad hand.. man har väl en fungerande vänster hand :-P och en halv högerhand typ. Blev typ nästan helt klart med Yangs byxor idag.. känns mycket skönt. Lite PR-möte han jag med osså idag.. var så ambitiös (tusan vilket svårt ord)och städade lokalen idag. Hasselmössen anticimex är på språng :-D

Nu när jag kom hem upptäker jag att min bakdel gör grymt ont och känns rätt svullen kan mest sitta på vänster sida.. mh inte bra alls. Höger handen gör ont, och jag tycker fortfarande att jag är klantig, men olyckor händer är bara att inse. Lika bra att gå och lägga sig så jag blir utvilad tills i morgon. :-D

Känslan av att vara oönskad

Hur kan man sakna något man i stort sett aldrig haft. Hur vet jag vad jag saknar om jag aldrig haft det? Det jag tror jag saknar är något oidentferbart, det bara finns där. Gestaltar sig som säkerhet i vem, vad man är, och vad alla i sin omgivning är. Vad man känner och förstå vad omgivningen känner. Jag tror att jag saknar det, en god vän till mig idag sa att jag i stort sett hade ett självdestruktivt beteende. Troligen har jag det, men vet inte hur jag ska lösa det. Hur ska man ta bort osäkerheten kring sig när man inte känner sig omtyckt? Inte ens känner sig omtyckt av sin egen släkt, utan mer som något som katten släppat in. Något som man av någon konstig anledning måste stå ut med. Hur ska en sådan känsla som man fått inpräntat isig själv sen man var mycket lite, kunna försvinna bara för att man helt plötsligt i livet träffar snälla och justa människor. En känsla av att vara oönskad försvinner inte bara *poff* bara för att man träffar nya människor. Känner man sig det minsta lilla förvirrad, osäker så blir saker rätt jobbiga. Jag är en komplicerad person, en så pass komplicerad person att jag inte alltid förstår mig själv. Men jag skulle vilja att mina vänner.. de som vill vara mina vänner någon gång skickar ett hej! behövs inte mer än så. Men bara ett lite ynka hej så jag vet att någonstans i deras vardag så finns jag ändå med, även om man inte kan umgås. Ja jag vet att jag är komplicerad, ja jag vet att jag är osäker, ja jag vet att jag rätt ofta hör av mig till folk så inte personer hinner höra av sig. Jag vet allt det, men försöker verkligen göra något åt det. Men saker förändras inte *poff*.

Jag gör oftast slut med folk, slut med pojkvänner, slut med kompisar när jag blir osäker på mig själv och vad andra tycker om mig. För om jag gör slut på ett förhållande (avsett förhållande) så känns det ändå som om jag har någon kontroll, inners inne vill jag igentligen säga: Snälla kom och ge mig en kram, jag behöver känna närhet. Men istället säger jag tvärt om, hur ska folk veta igentligen. Ja jag vet att jag är speciell, jag känner att folk undviker mig, tror jag måste osa något, som gör att rätt många inte vill ha en närmare relation med mig.

Ett nyårslöfte som jag har innebär avhållsamhet under hela detta år, det gör jag inte för mig själv, utan för de jag skulle råka falla för. För jag är ingen person någon ska behöva bli involverad i mer än som kompis. Jag är allt för komplicerad, det är för invecklat mitt liv helt enkelt. Mina tankar snurrar jämnt.. fast jag inte vill.
De personer som vet om mitt nyårslöfte skrattar lite åt mig.. säger ja vi får väl se. Jag förstår inte vad folk har för uppfattning om mig, jag har inte alls haft speciellt många sexuella partners. Dock har det ökat markant sen jag började plugga, suck skäms lite över det, men men gjort är gjort.

Ibland önskar jag att jag bara kunde få försvinna, åka utomlands på semester. Känner jag skulle behöva det. Helt underbart att bara dra och vara borta 2 veckor helt själv i ett varm och skönt land. Utan att någon här vet om att man har stuckit.

Tyvärr finns känslan om att vara oönskad kvar när man väl kommer tillbaks. Att vara oönskad eller att känna sig oönskad är inte skoj. Jag tycker faktiskt synd om alla mina vänner som känner mig, för det kan inte vara lätt och vara vän med en sådan som jag. Visst jag är oftast glad, men jag snackar för mycket är för osäker helt enkelt. Rädd att vara oönskad. En tjejkompis och jag har kommit överens om att vi skulle gå på kåren i fredags.. hon drog dit frågade inte ens mig om jag ville hänga på. Hon frågar mig aldrig idag om jag vill hänga med henne. Tror hon tycker det är jobbigt att ha mig med när andra är med.

En annan tjejkompis hade fått sms från en gemensam killkompis i morse, och meddelande mig det över msn.. på en gång kände jag mig utanför. Kände mig inte oönskad med något ditåt. Hon menade inget med det, det vet jag, men ändå jag kände mig utanför. Det gör jag ofta, känner mig utanför. Jag kan sitta med nära vänner på ex ett fik, tittar på dem och ser att deras munnar rör sig, hör hur de pratar men själv känns det som om jag sitter med en glasvägg imellan dem och mig. Kanske är det för att jag är så van att känna mig oönskad att jag idag uppfyller den känslan själv omedvetet, ett destruktivt beteende. Annars är det så att min hjärna hela tiden går på högtryck och jag helt enkelt analyserar för mycket.

Vet bara att visa nya och även gamla vänner saknar jag enormt mycket sådana här dagar. I stället för att ringa och säga det så ringer jag och säger fel saker så allt blir galet. Jag är jag helt enkelt och det får jag leva med, och ta babysteg till en säker förändring.